Bloggsam

När ändamålet helgar medlen…

Publicerat av Sammy den 2009-09-21 kl 21:37

Ministerstyre, mutbrott och jäv. Ja, allt är tillåtet i kampen mot fildelningen. I början försökte man vara lite diskret, nu går man ut i det öppna och skäms inte för den korrupta korporativism som tagit över landet. Beatrice Ask satte ribban när hon gav svaret  att hon “tycker det är positivt” på frågan om vad man tänker göra för att förhindra jäv inom polis- och rättsväsendet. Efter den jäviga domaren i tingsrätten, som bokstavligt talat är med i samma klubb som käranden, följer nu hovrätten dem i spåren med en nämndeman anställd av Spotify. Nämndemannen ser naturligtvis inga som helst problem i att vara anställd i ett av bolagen som käranden är delägare i.

I ett uttalande till SVD likställer t.o.m. denna nämndeman fallet med att vara ett eventuellt stöldfall, trots att vilken fåtöljadvokat som helst kan konstatera att brottsrubriceringen stöld är något helt annat än medhjälp till upphovsrättsintrång och har inte ens med immaterialrätt att göra. Med det sagt finns det två möjliga slutsatser: antingen är personen i fråga inte kompetent nog att förstå skillnaden mellan materialrätt och immaterialrätt, eller så har personen en moral som är överordnad dessa lagstadgade principer. Oavsett vilket bör personen hållas så långt ifrån juridik som möjligt, särskilt situationer som innebär att få dömma i en svensk rättegång.

Pingat på Intressant.

Andra bloggar om: ministerstyre, mutbrott, korruption, korporativism, the pirate bay, rättegång, upphovsrätt, juridik, rättssäkerhet, jäv, fildelning, piratkopiering, piratpartiet

Fantasiproblem och fantasilösningar

Publicerat av Sammy den 2009-09-13 kl 22:41

Uppsalas Nya Tidning publicerade en artikel igår med den något osmakliga titeln: “Gratis kultur är godast“. Dock är det i övrigt en ovanligt resonerande artikel som ändå visar prov på ett steg i rätt riktning i debatten om fildelning. Bl.a. citerar man Timbuktus uttalande: “Du kan inte först uppfinna hjulet och sedan säga att ingen får använda det”. MEN, tyvärr verkar man inte mogen att släppa fantasiproblemen med fri fildelning än och fortsätter söka fantasilösningar på dem.

Fantasiproblem säger jag för att det fortfarande inte finns något som talar för att underhållningsbranschen förlorar pengar på fildelningen. Att ladda ner en film ersätter inte ett DVD/Bluray-köp, precis som ett biobesök inte ersätter ett DVD/Bluray-köp, eller ett köp av boken som filmen baserats på inte heller ersätter något av det tidigarenämnda. Likadant ersätter inte att ha hört musik på radion eller att ha varit på konsert ett köp av en CD. Samtlig forskning som gjorts på området har visat att fildelning gynnar underhållningsbranschen mer än den skadar. Finanskriser till trots så är antagligen underhållningsbranschen den bransch som ändå klarat sig bäst med sina fortsatt höga vinster. Som värst har man kunnat påvisa minskad vinst, vilket är långtifrån detsamma som att göra förlust.

På detta fantasiproblem pratar man sen om fantasilösningar. Antingen tror man att man kommer kunna hitta sätt att kontrollera informationsflödet på Internet, ett projekt som kommer visa sig lika omöjligt som att ta ifrån Aftonbladet sitt utgivningstillstånd, fast gånger miljoner internetanvändare. Eller så tror man på affärsmodellen att ta betalt utav Internetleverantörerna, vilket antagligen kommer fungera lika bra som att försöka kräva posten på betalning för allt upphovsrättsskyddat material som skickas via brev och paket varje dag. Fast, med skillnaden att det handlar om hundratals olika privata aktörer istället för en statlig. Privata aktörer vars kunder inte kommer låta sig påtvingas extra avgifter frivilligt.

Probematiken och framtidens lösningar på dem ser något annorlunda ut ur min synvinkel. Samtidigt som branschorganisationerna rustar upp i kriget mot det fria informationssamhället så börjar allt fler få upp ögonen för faktumet att Internet snart är vårt enda media. Många former för hur vi tar del av information kommer säkerligen finnas kvar även efter de gamla medierna ersatts av det nya. Men när sista papperstidningen tryckts, sista tv-masten släckts ner, sista telefonstationen rivits och postens brevavdelning lagts ner, vill vi då ha total statlig insyn och korporativistisk kontroll över den enda infrastruktur som all samhällskommunikation, privat så väl som offentlig, går igenom?

Striden om kommunikationsfriheten har bara börjat.

Pingat på Intressant.

Andra bloggar om: internet, media, nätneutralitet, informationspolitik, kommunikationsfrihet, kultur, demokrati, korporativism, piratpartiet, fildelning, kopiering, upphovsrätt

Statens hykleri om fildelning

Publicerat av Sammy den 2009-05-23 kl 22:55

Här kommer lite bilder tagna på Söderköpings stadsbibliotek. Kom ihåg att biblioteksersättningen inte går ut till musikartister eller filmskapare. Gör någon av oss medborgare samma sak som biblioteket gör här, även om bara för eget bruk, så begår man en olaglig handling. Förutom möjligtvis CD-utlåning, vilket är okej under förutsättning att man inte gör det via Internet.

Piratpartiet ställer upp i EU-valet 2009.

Pingat på Intressant.

Andra bloggar om: piratpartiet, fildelning, piratkopiering, upphovsrätt, bibliotek, hykleri

Svenska rättssäkerheten är död!

Publicerat av Sammy den 2009-04-17 kl 11:39

Idag förkunnades domen i PirateBay-målet. Man väljer att helt bortse från avsaknaden av bevis för att skada skett och allt vad forskningen konstaterat i ämnet fildelning. Man väljer att bortse ifrån faktumet att medhjälp till upphovsrättsbrott inte finns definierat som ett brott i lagboken och att man inte heller kunnat konstatera eller dömt någon för själva huvudbrottet. Lösa påståenden från VD:ar på multinationella storföretag och skärmdumpar är allt man tycks behöva för att dömma någon till böter och fängelse.

Alltså, oavsett vad man tyckert om fildelning, ingen människa med förnuftet i behåll kan väl tycka att detta gått rätt till!?!?!

Vem äger Internet?

Publicerat av Sammy den 2009-04-16 kl 17:39

Igår skrev DN en artikel om förhandlingarna i EU om det s.k. telekompaketet. Förslaget har drivits hårt av vissa intresseorganisationer inom underhållningsindustrin och innebär bl.a. att Internetoperatörerna ska tvingas övervaka och kontrollera sina kunders förehavanden på Internet för att t.o.m. stänga av de som inte sköter sig.

En rad mycket skrämmande uttalanden citeras i artikeln men ett av dem fastnade jag lite extra för:

Men om friheten på nätet inskränks kan väl det vara ett problem?
- Frihet är viktigt, men det handlar om en kommersiell tjänst. Jag kan inte se likheten mellan åtkomst till nätet och rätten till tak över huvudet.

Citatet är från Jörgen Samuelsson, Sveriges delegat i rådsarbetsgruppen för telekommunikationer. Internet är enligt honom en kommersiell tjänst. Frågan jag då vill ha svar på från Jörgen är; vem är det som äger Internet? För visst är det väl så att man inte kan bestämma vem som ska få tillgå något eller inte utan att vara den som äger föremålet i fråga?

Svaret på frågan är naturligtvis ingen. Vare sig någon enskild person, företag eller stat äger det internationellt förekommande Internetet. Ingen regering, skivbolagsdirektör, tidningsredaktör, eller på annat sätt auktoritär person eller organisation har kontrollen eller bestämmer över Internet, lika lite som någon skulle bestämma eller kontrollera vad som sägs i ett brev eller över telefon. Internet består nämligen av enskilda människor som med teknikens hjälp kommit i kontakt med varandra för gränsöverskridande utbyte av information, kunskap, kultur eller helt vanligt socialt umgänge. Någon uppdelning mellan producent, distributör eller konsument finns inte. Varje ny ansluten dator är en potentiell kreatör, författare, journalist, redaktör, samhällsdebattör, mediedistributör, konsument, lyssnare, läsare, kritiker, eller allting på en gång.

Med ovanstående i åtanke måste nog de flesta ändå förstå det odemokratiska i att hindra männsikor från att vara delaktiga i just detta, än värre om det är av rent privatekonomiska skäl, dvs för att skydda någon enskild person eller företags ekonomiska intressen. Jag skulle tom gå så långt att hävda att det vore ett brott mot en rad demokratiska rättigheter, framförallt mötesfriheten. Internet är nämligen ingen privatägd butik där butiksägaren själv kan leka sheriff och haffa de som snattar eller på annat sätt inte sköter sig, det är en allmän plats. En allmän plats ägs av ingen och alla (beroende på hur man ser det) och är en plats där enbart polismyndigheterna får utöva rättsskipning och frihetsberövande, och enbart på villkor stiftade med demokratiska medel.

Så ser i alla fall vi i Piratpartiet på Internet. Personer som Jörgen Samuelsson jobbar dock på att ändra på det. De vill skicka in underhållningsindustrings egna SWAT-team för att köra iväg alla uppviglare på Internet så de kan göra om denna mötesplats för utbyte av information, kunskap, kultur och socialt umgänge till en “kommersiell tjänst”. I och med detta har man dessutom titulerat underhållningsindustrin till ägare av Internet. I mina ögon är de en ockupationsmakt på vår allmänna plats och det är Piratpartiets roll att kämpa mot denna utförsäljning av våra demokratiska rättigheter.

Piratpartiet ställer upp i EU-valet 2009.

Pingat på Intressant.

Andra bloggar om: eu, telekompaketet, internet, mötesfrihet, demokrati, korporativism, piratpartiet, fildelning, upphovsrätt

Jo men det är klart det är stöld

Publicerat av Sammy den 2009-04-12 kl 01:25

Ja, det är väl antagligen vanligaste argumentet vi pirater får höra, om och om igen, trots att olovlig kopiering uppenbart inte är stöld i vare sig juridisk, teknisk, moralisk eller vetenskaplig mening. Av den anledning tänkte jag gå igenom och bryta ner det argumentet en gång för alla.

Tanken är att, för de tillfällen det argumentet dyker upp ännu en gång, ha en referens till något som efter man tagit del av inte kan fortsätta hävda att olovlig kopiering är stöld utan att ha åsidosatt antingen juridiken, vetenskapen eller förnuftet. För när vi vet att den vi pratar med åsidosätter empiriska fakta och objektivt resonemang, då vet man också att det inte är konstruktivt att diskutera saken vidare.

Juridiken
Eftersom begreppet stöld i allra högsta grad är ett juridiskt begrepp så kanske detta är det starkaste argumentet. Lagen säger att olovlig kopiering är ett upphovsrättsbrott, dvs ett intrång i upphovsmannens ensamrätt till exemplarframställning och tillgängliggörande av sitt verk. Ingen åklagare eller advokat skulle kunna väcka åtal mot någon som utövat olovlig kopiering av upphovsrättsskyddat material under brottsrubriceringen “stöld”. Stöld finns nämligen rubricerat i lagboken under helt andra paragrafer än upphovsrätt och har inte ens med immaterialrätt att göra över huvudtaget.

Argumenterar man trots denna vetskap att olovlig kopiering är stöld så har man uppenbarligen andra referenser för sin moral än vad lagen säger, inte helt olikt hur jag själv och många pirater med mig har andra referenser än lagen för vårt ställningstagande i frågan. I det fallet är vi då överens om att lagen inte nödvändigtvis definierar vad som är moraliskt riktigt eller ej.

Tekniken
Jag skulle här kunna gå igenom alla tråkiga detaljer för varför det inte ens är tekniskt möjligt att ta ifrån någon dess digitala fil, dock är risken överhängande för att jag då bara talar till de som redan tagit till sig det synsätt jag förespråkar. För att även de lite mindre tekniskt orienterade ska förstå så väljer jag istället att göra en liknelse som mycket tydligt klargör varför begreppet stöld ur ett tekniskt perspektiv inte är applicerbart på olovlig kopiering:

Fildelning är lika mycket stöld som fotografering är kidnappning. En ljud- eller bildupptagning är nämligen inget mer än just det, en upptagning. En upptagning ersätter inte på något sätt vad upptagningen försöker reproducera. Det är inte samma sak att lyssna på en ljudupptagning som att uppleva det riktiga framförandet på en konsert, precis som ett fotografi inte ersätter mötet med den verkliga personen i fotografiet. Därför är aldrig en upptagning eller en kopia av en upptagning vare sig stöld eller kidnappning.

I den digitala världen är upptagningar dessutom inte bundna till ett visst media, det är samma sorts ettor och nollor som används när vi t.ex. chattar eller mailar via Internet. Någon teknisk avgränsning mellan enskilda individers privata kommunikation och fildelning finns alltså inte. Det är också skälet till varför det inte är tekniskt möjligt att kontrollera vad folk fildelar utan att inskränka människors privatliv. I avvägningen mellan upphovsmännens privatekonomiska intressen och mänskliga rättigheten till skyddat privatliv gör vi i Piratpartiet den bedömningen att de mänskliga rättigheterna väger tyngst. För detta ställningstagande är det alltså inte relevant om upphovsmännen förlorar pengar på den olovliga kopieringen eller inte, människors privata sfär och sociala umgänge bör alltjämt skyddas från övervakning och kontroll, även när det äger rum på Internet.

Moralen
Ett vanligt motargument till ovanstående är att kopieringen ersätter ett köp av det man kopierar och att den förtjänsten då stulits från upphovsmannen till det kopierade materialet. Man menar alltså att själva exemplarframställningen inte är stöld ur juridiskt eller tekniskt perpspektiv men att om någon tjänar pengar på exemplarframställningen så bestjäl man någon på dennes inkomst ur ett rent moraliskt perspektiv.

Till att börja med förutsätter det resonemanget att man som piratkopierare verkligen skulle köpt om det inte vore för att man hade möjligheten att kopiera gratis. Om man i alla fall inte hade köpt så finns ju ingen förlorad inkomst att prata om. Det orimliga i det argumentet är att en nedladdning knappast motsvarar vare sig betalningvilja eller betalningsförmåga. Exempelvis skulle man behöva betala 300 000kr för att fylla en vanlig 120GB mp3-spelare med laglig musik idag, en siffra som ökar exponentiellt med de tekniska framstegen.

Sen är det även så att mycket av det som kopieras olovligen görs för att det är svårt eller helt enkelt inte går att få tag i på annat sätt. I sådana fall håller nog de mesta med om att Internet och fildelningen fyller en samhällsnyttig funktion snarare än bestjäl någon på hans eller hennes inkomster. Någon slutsats om att varje olovlig kopiering skulle motsvara en förlorad intäkt för upphovsmannen kan man alltså inte dra.

För övrigt kan man ju undra om det ens går att göra ägaranspråk på förväntade inkomster. Olovlig kopiering motsvarar ju som sagt vare sig betalningvilja eller betalningsförmåga, så hur bedömmer man att att inkomsten skulle sett ut utan den olovliga kopieringen? Hur bedömmer man vilka som faktiskt skulle köpt om det inte vore för den olovliga kopieringen? Är det rätt att olagligförklara all olovlig kopiering även om bara en oerhört liten del av den innebär några förlorade intäkter?

Vetenskapen
Det moraliska ställningstagandet att olovlig kopiering är stöld tycks som sagt vila helt på antagandet om att olovlig kopiering leder till förlorade inkomster för upphovsmannen. Vi har redan konstaterat att det inte är särskilt troligt att varje enskild nedladdning skulle motsvara en förlorad intäkt, frågan är vad vi egentligen vet om effekterna av den olovliga kopieringen. Hur vet vi överhuvudtaget att den olovliga kopieringen leder till förlorade intäkter? Kan det möjligtvis finnas positiva effekter av fildelningen och i så fall, kan det väga upp för eventuella förlorade intäkter? Just dessa frågor har forskare på både svenska och utländska universitet ställt sig och är rörande överens i sina slutsatser:

• Kungliga Tekniska högskolan
  • “Fildelning ökar musikförsäljningen”
• Internetstatistik.se
  • Internetstatistik.se sammanställer data från World Internet Institute, SCB, Nordicom (Mediebarometern), Kommunikationsmyndigheten PTS och .SE.
  • “Det är en myt att de som fildelar inte skulle köpa musik. De köper minst lika mycket musik som de som inte fildelar, och de går på minst lika mycket bio som de som inte fildelar. Detta gäller också betaltjänster på nätet.”
• SOM-insitutet: Morgondagens publik 2006
  • “När det gäller att se film på bio så är det mer än dubbelt så stor andel av nedladdarna som gör det ofta än det är bland övriga.”
• Harvard Universitet
  • “In fact, the study found that for the most popular albums – the top 25 percent that had more than 600,000 sales – file sharing actually boosts sales.”
• Forskning på uppdrag av holländska myndigheter
  • “The researchers further found that people who download music and movies are not buying less than people who don’t. In fact, downloaders are reported to be more frequent visitors of concerts, and game downloaders actually bought more games than those who didn’t. In the music industry, lesser-know bands profit most from file-sharing, the researchers report.”
• Londons Universitet
  • “…our analysis of the Canadian P2P file-sharing subpopulation suggests that there is a strong positive relationship between P2P file-sharing and CD purchasing. That is, among Canadians actually engaged in it, P2P file-sharing increases CD purchasing. We estimate that the effect of one additional P2P download per month is to increase music purchasing by 0.44 CDs per year“
• Internationella universitetet i Tyskland
  • “…as we show in this paper, this negative effect may be overcompensated by a positive effect due to sampling: consumers are willing to pay more because the match between product characteristics and buyers’ tastes is improved.“
• Sammanställning från Cambridge University
  • “Beyond this basic result several other very interesting facts have emerged. First is the differential impact of file-sharing on an artist depending on their existing popularity. According to Blackburn who investigates this issue the ‘bottom’ 3/4 of artists sell more as a consequence of file-sharing while the top 1/4 sell less. Second is the first tentative estimates (by Waldfogel and Rob) of the welfare consequences of file-sharing. Waldfogel and Rob’s dramatic result is that file-sharing on average yields a gain to society three times the loss to the music industry in lost sales.”
• Fransk undersökning om fildelningsvanor bland studenter på franska universitet
  • “Surprisingly, approximately one third of the pirates declared that watching pirated movies increased their demand for films (for instance, it led them to rent or purchase videos that they would not have rented or purchased otherwise).”

Summa Summarum
Kopiering är aldrig stöld ur vare sig juridisk eller teknisk mening. Ur det moraliska perspektivet kan man hävda att olovlig kopiering är stöld om man antar att en olovlig kopiering motsvarar en förlorad intäkt för upphovsmannen. Detta sägs dock emot av all oberoende vetenskap i ämnet. Återigen, det är enbart genom att förneka juridiken, tekniken, vetenskapen eller förnuftet som man kan hävda att kopiering är stöld. Den som hävdar något annat finns ingen anledning att diskutera saken vidare med. Som någon uttryckte sig:

Never argue with an idiot. They bring you down to their level and beat you with experience.

Piratpartiet ställer upp i EU-valet 2009.

Pingat på Intressant.

Andra bloggar om: fildelning, upphovsrätt, stöld, piratkopiering, forskning

Facebook tar ställning mot det öppna samhället

Publicerat av Sammy den 2009-04-09 kl 10:04

Idag, efter att ha fått reda på att Facebook går underhållningsindustrins ärenden och censurerar folks privatkommunikation från länkar till thepiratebay.org, trots att det inte är på något sätt olagligt att länka dit eller ens direkt till upphovsrättsskyddat material, så har jag valt att avsluta mitt Facebook-konto. Jag kan helt enkelt inte annat än att ta avstånd från organisationer eller företag som aktivt bidrar till den avdemokratiseringsprocess av Internet som vi i piratpartiet vill sätta stopp för.

Piratpartiet stället upp i EU valet 2009.

Andra bloggar om: censur, demokrati, facebook, integritet, thepiratebay, upphovsrätt

Uppmaning till civil olydnad

Publicerat av Sammy den 2009-02-26 kl 00:57

Hittills har jag hållit mig till demokratiska och politiskt korrekta uttalanden i kampen för våra demokratiska rättigheter och mot korporativismen. Idag fick musik- och filmindustrin se resultatet av de 75 miljoner pund som de investerat i kampen för att upprätthålla sin förlegade affärsmodell. Utdelningen kom i form av polisbefogenheter. Nu har de inte bara lagen på sin sida, nu ÄR de lagen. Därmed har mitt tålamod tagit slut.

Härmed förklarar jag mitt öppna stöd för civil olydnad i frågan om olovlig kopiering av upphovsskyddade verk. Jag uppmanar även till fullständig bojkott av upphovsrättsskyddade verk som kommersiella produkter, såvida inte upphovsmannen tagit klart och tydligt avstånd från branschorganisationernas agerande samt att betalningen med största säkerhet går oavkortat till upphovsmannen själv. Allt annat upphovsskyddat material uppmuntrar jag att man olovligen kopierar och sprider vidare till andra i största möjliga utsträckning. Syftet är att visa att det faktiskt är deras egna konsumenter de ger sig på och att vi inte tänker låta oss skrämmas av deras maffiametoder.

Man bör dock vara medveten om risken att branschorganisationerna kommer utöva sina nyvunna befogenheter. Man bör vara medveten om att de kan begära ut identiteten på innehavaren av det internetabonemang man använder, frysa dennes banktillgångar, göra husrannsakan och beslagta den datorutrustning de hittar samt kräva godtyckligt belopp i skadestånd. Därför bör man enbart följa mina uppmaningar om man själv står som innehavare av internet abonnemanget eller om man har abonnemangsinnehavarens tillåtelse. Civil olydnad handlar nämligen inte bara om att trotsigt bryta mot lagen i protest, man måste även vara beredd att ta konsekvenserna av det. Om branschorganisationerna ger sig på mig så kommer i alla fall jag stå för mina handlingar.

Dock kommer jag ALDRIG acceptera eller respektera de maktbefogenheter som odemokratiskt tilldelats branschorganisationerna. I mina ögon är och förblir de multinationella storföretag som försöker upprätthålla sin förlegade affärsmodell med rena maffiametoder, inte poliser eller någon form av myndighet. Vill de in i min bostad så kommer de inte in utan svensk polis. Vill de dömma mig för brott och ha ersättning för sina rent påhittade ekonomiska förluster så görs inte det utanför en svensk rättegångssal. Naturligtvis kommer jag även göra allt för att informera allmännheten om vad de utsätter mig för.

Jag uppmanar även den som inte redan gjort det till att gå med i Piratpartiet. Vi måste trots allt fortsätta försöka påverka den demokratiska vägen också. Om inte för att “vinna”, åtminstone för att ta ifrån en röst från de partier som låter denna avveckling av våra demokratiska rättigheter fortsätta trots folkets protester.

Pingat på Intressant.

Andra bloggar om: civil olydnad, upphovsrätt, fildelning, piratkopiering, ipred, rättssäkerhet, korporativism

Ask vill göra myten till lag

Publicerat av Sammy den 2008-12-09 kl 01:33

Jag har skrivit om det förut och skriver om det igen; bevisen för att oreglerad fildelning på Internet skulle vara skadligt för upphovsmän lyser med sin frånvaro. Vi har t.o.m. forskning som indikerar motsatsen. Vår kära justitieminister tror sig ändå veta bättre och proklamerar att piratkopiering är skadligt. Med detta som utgångspunkt har man tagit fram den nya s.k. piratjägarlagen och presenterar den i Filmhuset med både kända skådespelare och musiker vid sin sida. Man basunerar alltså skamlöst ut sin beställningslag inifrån lagbeställarnas egna lya.

Vad är det man levererar då? Jo, lagbeställarna får villkorslöst precis allt de önskar och lite därtill. Den s.k. upphovsrättsindustrin får inte bara en lag utformad efter sina önskemål, man får polisiära befogenheter som sträcker sig betydligt längre än de som polisen själva har idag. Man får, helt utan krav på bevis eller arten av upphovsrättsintrång, inskränka teleoperatörers budbärarimmunitet för att kräva dem på uppgifter om deras abonnenter, övervaka och registerföra privatkommunikation, kräva godtyckligt skadeståndsanspråk med hot om stämning, rätten att göra husrannsakan och t.o.m. rätten att frysa en abonnemangsinnehavares konton.

Lagrådet tycks konstigt nog finna detta vara helt i sin ordning. Man ser inga som helst problem med rättsäkerheten trots bristen på bevis för att oreglerad fildelning skulle vara skadligt för upphovsmännen och att några bevis inte heller behövs för att privata aktörer ska få ta lagen i egna händer på detta sätt. Oavsett om det beror på riktigt, riktigt, riktigt snedriden värdering av rent privatekonomiska intressen i förhållande till rättsäkerhet och demokratiska principer eller för att man helt enkelt inte orkar bry sig nog för att göra ordentlig efterforskning, för en tjänsteman anställd av staten för att främja demokratin är det inget mindre än tjänstefel i min bok.

Idag (8/12) var gå-med-i-piratpartiet-dagen, har DU gått med än? Det är lika enkelt som att gå med i en grupp på facebook, med skillnaden att vi som parti faktiskt kan göra politisk skillnad. Vi ställer upp i både EU-valet 2009 och riksdagsvalet 2010.

Pingat på Intressant.

Andra bloggar om: ipred, piratjägarlagen, upphovsrätt, fildelning, piratkopiering, beatrice ask

Det bortglömda tredje lägret

Publicerat av Sammy den 2008-11-13 kl 23:28

“Vi artister tjänar inte på att hetsa mot fildelarna” säger Timbuktu i DN debatt ikväll. Härligt tänkte jag när jag läste rubriken, äntligen en artist som står upp emot piratjägarna. Jag bereder mig på intellektuell njutning innan jag fortsätter läsa artikeln men blir djupt besviken när han plötsligt hävdar att telekombolagen tjänar pengar på fildelning (med en logik ungefär som att posten tjänar pengar på hotbrev), föreslår skatt på Internettrafik och upprepar det fortfarande ej bevisade påståendet att artisterna förlorar pengar på olovlig fildelning.

Slutsatsen att artister inte tjänar pengar på att jaga fildelare är ju förstås helt rätt, men utgångspunkten för hans resonemang om att fildelning är till ondo och monetär förlust för artisterna är ändå densamme som resten av det piratjägande gänget inom underhållningsindustrin. Vet inte hur han får ihop det där riktigt.

Alltså, underhållningsindustrin kräver att få sin affärsverksamhet skyddad från att behöva anpassa sig när nya tekniker och medier orsakar “orättvis” konkurrens medans miljoner svenskar vill inte bli kriminaliserade eller få sin rätt till privatkommunikation inskränkt. Politikerna som antingen går på den mest populistiska linjen eller den med största ekonomiska incitamentet försöker måla upp problematiken som att det är ett svårt val mellan två moraliskt jämbördiga läger. Men även i en värld där man kan tycka att demokratiska rättigheter och rent privatekonomiska intressen är moraliska jämlikar så finns faktiskt ett läger till: vetenskapen.

Bara 2 timmar innan Timbuktus inlägg på DN debatt försökte man återigen belysa de faktum som man faktiskt kommit fram till i forskningen kring fildelning, dvs det enda som vi egentligen vet om saken och som borde tysta alla påståenden om motsatsen. Jag säger bara; läs och begrunda. Den som tvivlar får gärna dubbelkontrollera de fakta som presenteras. Varför ser man gång på gång bort från dessa fakta och samtidigt är så okritisk till så uppenbart partiska röster med åsikter och lösryckta påståenden?

Svaret är uppenbart när man väl konstaterat att våra politiker är digitala analfabeter och tyvärr har Timbuktu nu även sållat sig till denna skara.

Pingat på Intressant.

Andra bloggar om: Timbuktu, Internet, Fildelning, Upphovsrätt, Piratkopiering