Att Medierna i P1 granskar en sida som Politisk inkorrekt motiverar de själva med:

“Politiskt inkorrekt räknas idag som Sveriges största politiska blogg och har blivit en maktfaktor på nätet.”

Jag vet inte om jag skulle sträcka mig så långt som att kalla dem för en maktfaktor, men med en kvarts miljon unika besökare i månaden är det ändå en ansenligt stor mängd läsare som man når ut till. Med det sagt kan även jag tycka att det är på sin plats att de granskas precis som andra medier.

Politiskt inkorrekts svar till Medierna i P1 lät sig inte dröjas.

I sitt svar beskriver man sig själva som enbart kritiska – inte hatiska – till dagens förda invandringspolitik och påstår sig t.o.m. vara så långt ifrån högerextrema att man utgör ett mål för de “verkligt” högerextremas hat.

Vad som är kritik eller hat är ju förstås en aning subjektivt, själv har jag dock svårt att se t.ex. rasbiologiska idéer om att zigenare har en medfödd kleptomani eller uttalanden till stöd för olaga frihetsberövanden och tortyr, till och med avrättning utan rättegång, som enbart  “kritik”. Och att misstro alla ensamkommande barn för att vara lögnhalsar som bara är ute efter att få leva på bidrag är ju förstås också bara saklig “kritik”.

Man säger sig också vara emot alla former av våld, men drar sig inte samtidigt för att publicera texter där ett avskaffande av mänskliga fri- och rättigheter förespråkas för att ta itu med en ofrånkomlig konfrontation mellan västvärlden och Islam, med ett tredje världskrig som möjlig följd. För att vara lite ironisk så låter ju uttalanden om att frihetsberöva, tortera, avrätta och rent utav starta krig verkligen som pacifistisk och saklig kritik. Något hat kan det ju inte handla om eftersom man har “sanningen” på sin sida…

Vidare försöker man göra det gällande att man aldrig gör åtskillnad på dömdas härkomst i sitt urval av publicerade domar. PI skriver:

“PI har sedan dess skrivit om många kriminella och vi har aldrig gjort någon skillnad på var de kommer ifrån. Aldrig någonsin! Det kan många stammisar intyga.”

Dock tycks det råda delade meningar bland sidans skribenter och moderatorer, en av de senare skriver som svar till en av deras läsare som undrar varför man aldrig tar upp fall om kvinnodiskriminering:

“Vi skriver bara om diverse invandrare som ser sin chans att bli “kränkta” för minsta lilla. Påhitt och bluff för hela slanten, anser vi.”

Ja, bilden som Politiskt inkorrekt målar upp i sitt försvar och bilden som framträder när man granskar sättet de i praktiken agerar ter sig i alla fall för mig som något ambivalent. När detta nu lyfts fram av andra granskande medier säger Politiskt inkorrekt att de ser en förklaring till Sveriges täta förbindelser med DDR under kalla kriget. Smutskastningen har inte några gränser längre, menar man. Men när de själva vinklar artiklar med bilder på invandrare som inte har med artikeln att göra så är det förstås bara “moraliserande” över vad de skriver om.

Om man ska se något positivt på det hela så är det ändå framsteg att man nu åtminstone uppvisar en ambition på att ironiskt nog vara mer politiskt korrekta. Inte ens länkningar till högerextrema får förekomma, säger man. Och ett första steg mot politisk korrekthet har man redan tagit med t.ex. införandet av kommentarsregler. Moderatorerna har inte heller legat på latsidan för att upprätthålla dessa regler. Vad som är politiskt inkorrekt att säga på Politiskt inkorrekt verkar dock skilja sig en aning från vad vi andra kanske är vana vid.

Missförstå gärna mina intentioner med detta inlägg rätt; jag står mer än gärna upp för att även Politiskt inkorrekt ska få skriva om vad de vill, givet att man håller sig inom tryckfrihetens ramar. Jag bara nyttjar min rätt att göra detsamma. Jag tar debatten.

Uppdatering:
Andra som skriver om Politiskt inkorrekt:

Absolute Banana – How PI is PI?

Frihetssmedjan – Politiskt inkorrekt förespråkar tortyr!

Frihetssmedjan – Politiskt inkorrekt och Sverigedemokraterna är en förolämpning!

Trots er – Mein Blogg

Sverige är inte världens navel! – Rasbiologi och hat hos politiskt inkorrekt!

Tankar åt alla håll och kanter – Varför tar inte politiskt inkorrekt ansvar?

Tankar åt alla håll och kanter – Politiskt inkorrekt har granskats av medierna

Hela Sverige tar debatten – Politiskt Inkorrekt – Navet i högerextremismen på nätet

Beelzebjörn – Avslutande ord om Politiskt Inkorrekt

Louise Persson – Den omhuldade myten om att vara politiskt inkorrekt

Per Pettersson – PI agerar som ett trängt djur

Pingat på Intressant.

Andra bloggar om: politiskt inkorrekt, sveriges radio, P1, medier, näthat, främlingsfientlighet, rasism, högerextremism, journalistik, granskning, sverigedemokraterna, politik

1. Varför behöver man en politisk ideologi?

2. Vad är humanism och hur hänger det ihop med piratpolitik?

3. Vad betyder humanismen för piratpolitikens utveckling?

Som första inlägg i denna serie tänkte jag alltså prata om syftet med politiska ideologier. Varför grundar sig egentligen i stort sett alla politiska partier sin politik i en ideologi och varför kan man inte bara vara pragmatisk och hålla sig till sakfrågor? Till att börja med behöver vi nog reda ut vad begreppet ideologi vill säga.

Vad en politisk ideologi INTE är

Vissa tänker fundamentalisters strävan mot en utopi när de hör någon av de ideologiska ismerna nämnas. Det är dock inte alls vad ideologi handlar om. Ideologi är visserligen en strävan mot en samhällsvision och ett värderingsmässigt ideal, en utopi om man så vill, men inte ett mått på hur långt man är beredd att gå eller hur snabbt man tycker samhällsförändringar ska ske. För det använder vi begrepp som konservativ, progressiv eller rent utav revolutionär, vilket alla är begrepp som är applicerbara på vilken ideologi som helst.

Att uttrycka sin ideologiska hemvist är alltså inte detsamma som att vilja förändra samhället över en dag eller till vilket pris som helst. Det är snarare jämförbart med hur de flesta av oss försöker göra oss fina framför badrumsspegeln varje morgon. Vi har alla en idé om vad som skulle vara det perfekta utseendet och trots det omöjliga i att uppnå perfektion eftersträvar vi ändå det. Alla lägger dock inte lika mycket tid på det. Att ha idéer och eftersträva dem är en sak, priset man är beredd att betala en annan.

Uppdatering: Christer Jansson påminnde mig om sitt blogginlägg från februari som har en lite annan synvinkel. Han talar om ideologi som en universallösning på alla problem. Den slutsatsen kommer av likställandet av ideologi som en metodik, dvs att ideologin vore det som skulle utgöra lösningen. Ideal är dock inte lösningar för något problem alls. Ideal kan vara allt från fullständigt verklighetsfrämmande till helt överensstämmande med hur samhället ser ut idag. Givet att idealet är så det ser ut idag finns det inga problem alls att lösa, medan motsatsen innebär att allt i samhället är ett enda stort problem. Våra ideal fungerar därmed mer som ett sätt att identifiera vad som är problem eller inte och detta vill jag påstå är vad ideologi handlar om snarare än att ideologin i sig skulle vara någon lösning på alla problem.

Vad är då en politisk ideologi?

Kortfattat och förenklat är ideologi svaret på frågan om varför man tycker på ett visst sätt. Som exempel tycker Piratpartiet att Försvarets Radioanstalt (FRA) ska nekas tillgången till medborgarnas privata kommunikation. Det är ett tydligt sakpolitiskt ställningstagande. Men varför tycker Piratpartiet så? Är det för att man vill undkomma lagens långa arm när man gör något olagligt (man kallar sig trots allt för pirater)?

Nej, hade det bara handlat om att själv undkomma övervakning hade man antagligen inte brytt sig om att starta ett parti. Det finns gott om sätt för en tekniskt bevandrad att skydda sin kommunikation på. Uppenbarligen finns där något mer. Något som inte alls är pragmatiskt eller enklaste lösningen för den enskilde. Något osjälviskt och principiellt. Svaret vi finner är idén om varje människas oinskränkta privatliv som ett värde viktigare än myndigheternas behov av övervakning. Häri ligger det ideologiska ställningstagandet.

Ovanstående utgör visserligen inte en särskilt heltäckande ideologi i sig, men en ideologi bygger på just den sortens värderingsmässiga ställningstaganden som tillsammans bildar ett ideal och en samhällsvision.

Men vad är egentligen en ideologi bra för?

1. Det skapar förtroende. Utan att veta värderingarna bakom en politikers ställningstaganden är det svårare att anförtro denne med beslutsfattandet. Med en tydligt definierad ideologi får man en viss förutsägbarhet inför fler frågeställningar än bara de som tagits upp i den aktuella samhällsdebatten. Det är helt enkelt lättare att veta vad man har att förvänta sig av en politiker med en uttalad ideologisk tillhörighet.

2. Det motverkar populism. Vilka frågor som är viktigast för väljarna och ges mest uppmärksamhet i media varierar kraftigt. Det kan vara frestande för en politiker att nyttja sådana trender i samhällsdebatten för att bli mer populär bland väljarna. En sådan strategi fungerar dock bara på kort sikt medan den som är konsekvent och trogen sin politiska ideologi är den som vinner mest när den flyktiga samhällsopinionen och den politiska ideologin sammanfaller. Trägen vinner, som det heter.

3. Det vägleder beslutsfattarna. För att behålla sina väljares förtroende behöver politikerna veta vilken politik väljarna gett dem mandat att driva. Går man till val på enbart sakfrågor är det svårt som politiker att veta vad väljarna vill i andra frågor som dyker upp på dagordningen. Har man däremot gått till val med en uttalad ideologisk tillhörighet har man automatiskt en rad värderingsmässiga riktlinjer som väljarna gett sitt stöd för.

4. Det ger möjligheten att utkräva ansvar. Medan löften i sakfrågor begränsar politikernas ansvar till enbart genomförandet av sakfrågor så inbegriper en ideologi att eftersträva en samhällsvision och ett värderingsmässigt ideal i alla frågor. En politiker som enbart utlovat genomförandet av enskilda politiska beslut är svårt att hålla ansvarig för beslut som inte varit en del av de utlovade ställningstagandena, eller ens att utlovade beslutens effekter inte varit vad väljarna hoppats på. En politiker med en uttalad politisk ideologi måste däremot även se till så att dennes beslut är ändamålsenliga för det ideologin vill uppnå för att kunna säga att han eller hon hållt vad denne lovat.

5. Det utgör ett ständigt underlag för politisk utveckling. En välformulerad ideologi är tidlös, inte minst för att utopier är något man sållan uppnår. Det som hela tiden förändras är förutsättningarna för att eftersträva ideologiers ideal. Med en ideologi som underlag kan man dock utveckla sina politiska ställningstaganden för att passa gällande förutsättningar utan att för den sakens skull ändra åsikt. Den ideologiskt obundna politikern som gått till val på sakfrågor kan däremot inte ändra något i sin politik utan att framstå som att ha bytt åsikt.

6. Det inspirerar och engagerar. Medan sakfrågor är något att förhålla sig till är en ideologi något man utgår ifrån för att reagera så väl som agera. För en ideologisk strävan utgör ställningstagandena i enskilda sakfrågor medlen. Utan att själva vara målet utgör medlen i sin tur något att hela tiden förbättra och hitta fler av i strävan mot samhällsvisionen och de värderingsmässiga idealen. Det är en kreativ process som engagerar och med fördel inkluderar politiskt intresserade även när det inte råder valtider eller kampanjer.

Med ovanstående hoppas jag på att ha skapat lite mer förståelse för Piratpartiets behov av en ideologi. Oavsett om du håller med eller inte, kommentera gärna!

I nästa inlägg kommer jag prata om den ideologiska inriktning som varit mest på tapeten inom Piratpartiet; humanismen.

Pingat på Intressant.

Andra bloggar om: ideologi, humanism, politik, värderingar, visioner, piratpartiet

Vissa tycker om sport.

För de allra flesta leder den uteslutande gemenskapen dock inte till mer än vänskapligt gnabb vid matchtillfällena om någon inte råkar stödja samma lag som de andra, men för en liten grupp som valt att engagera sig väldigt starkt och skapat en identitet beroende av samhörigheten utgör det ett hot mot det egna jaget när någon stödjer “fienden” eller förnedrar laget. Känslan “vi mot dem”, att man utkämpar en strid där hela ens värld och allt man står för står på spel, kan vara så pass stark och övertygande att man tar till våld mot de man betecknar som “fienden”.

När man engagerar sig för en sak så pass starkt att det delvis eller helt tagit över ens identitet och sociala tillhörighet handlar det om självbevarelsedrift när något hotar det man engagerar sig för. Det är en mycket stark mänsklig drivkraft som har förmågan att stänga av förnuftet och agera efter våra mest primitiva instinkter. För en människa i detta tillstånd behövs inget rättfärdigande, man kan helt enkelt inte ifrågasätta självförsvar.

Jag vill inte med detta sagt säga att sport är fel och att det borde förbjudas. Det är snarare tänkt som lite av en tankeställare som egentligen har väldigt lite med sport att göra. Det jag vill visa på är raka motsatsen, att när någon engagerar sig så starkt har problemet väldigt lite med vad man valt att engagera sig för att göra. Det spelar ingen roll om vi pratar om sport, kultur, religion, politisk övertygelse, etc. Att engagera sig för något man tror på, oavsett vad det må vara, är aldrig fel i sig så länge man inte låter sitt engagemang bekostas av mänskligt lidande.

Jag gillar inte sport, men för den vars liv förgylls av sport gläds jag så länge ingen far illa av det. Av samma skäl vänder jag mig emot Sverigedemokraterna som inte tycks se hur deras engagemang för svensk kultur och den egna svenska identiteten gått så långt att människor far illa. Känslan av “vi mot dem”, att man utkämpar en strid mot invaderande muslimer som vill ta över vår nation, kultur och ultimat utgör ett hot mot allt vad man som stolt svensk står för, gör att människor far illa i vårt land.

Sverigedemokrater frågar mig ofta om jag tycker det är fel med att vara stolt svensk, en del kallar mig t.o.m. för “oikofob” (någon som förnekar sin hembygd), men missar då poängen helt. Jag vill inte missunna någon ett starkt intresse och engagemang för svensk kultur eller ens att känna sig stolt för att vara svensk. Men jag vill inte gå med på att det bekostas med mänskligt lidande. Det är inte så viktigt med svensk kultur och att få vara stolt svensk att man har rätt att kränka någon för att inte vara det, ännu mindre att man inte hjälper människor som flyr undan förföljelse, krig, tortyr och säker död. Då är man så inne i matchen att man glömt bort att uppskatta sporten. Eller översatt till ett mer direkt språk; då är man så svensk att man glömt bort att vara människa.

Läs gärna Niklas Sorenius artikelserie i Sydsvenskan om intoleransen i Sverige:

Malmöbon som inte kan röra sig fritt (del 1)

Stenen i ryggen blev droppen (del 2)

Pingat på Intressant.

Andra bloggar om: engagemang, stolthet, extremism, fundamentalism, humanism, mänsklighet, sport, politik, ideologi, värderingar, människosyn, kultur, piratpartiet, sverigedemokraterna

Hej Anton och Ludvig!

Till ungdomar vill vi ge något mycket värdefullt: rättssäkerhet. Både sittande regering och deras föregångare har jobbat hårt på att kriminalisera över miljonen svenskar och gett privata företag mer befogenheter än polisen för att jaga dessa brottslingar. Resultatet ser vi tydligt nu senast idag när Mikael Nordfeldth fick sitt kontor raidat av polisen och sina datorer beslagtagna, utan att någon pratat med honom innan alls.

I övrigt handlar det om frågor som vi anser vara avgörande för att demokratin ska kunna fungera och skydda våra mänskliga rättigheter. När sista papperstidningen lämnat tryckerierna, brevbäraren levererat sitt sista brev, telefonstationen kopplat fram sitt sista samtal, och TV/Radio-masten skickat sitt sista TV- och radioprogram, vill vi då att staten och privata företag ska ha total insyn och kontroll över Internet?

Nu är det ju inte alls säkert att Internet verkligen kommer ersätta all annan media, men en teknisk revolution liknande den när tryckpressen kom ser vi ändå att Internet är, och att den betyder minst lika mycket för vår demokrati. Som skrämmande bevis på det är Irans nedstängning av hela landets Internettrafik och Kinas långtgående censur.

När det gäller Sverigedemokraterna kan vi konstatera att de är Piratpartiets ideologiska motsats. Där de vill ha enkelriktning och enfald vill vi ha variation och mångfald. Vad de vill konservera vill vi utveckla. Medans de bygger murar försöker vi riva dem. Där de ser hot ser vi möjligheter. Men framförallt, vi ser ett uppenbart samband mellan isolation och stagnation.

Rent sakfrågepolitiskt ställer vi oss undrande till deras ambitioner att inrätta jourhavande dygnetrunt-domstolar, arbetsläger för straffångar och återgå till hur Sverige såg ut under andra världskriget rent allmänt. De står nämligen för väldigt mycket mer än bara begränsad invandring, något som ofta kommer i skymundan i media.

Sen är det så att även om Piratpartiet inte tar ställning i frågan om antalet personer som ska få uppehållstillstånd eller asyl, så tar vi ändå stark ställning för de mänskliga rättigheterna och vår allas medmänskliga skyldighet att hjälpa människor i nöd. Vi anser inte att Sverigedemokraternas politik lever upp till dem kraven och så länge de inte gör det ser vi inte några som helst samarbetsmöjligheter hos dem.

Hoppas det gav svar på era frågor, säg till om ni undrar över något mer!

Mvh,

Sammy Nordström
Vice valkretsledare, PP Östergötland

För 2010 har vi åtagit oss att ta oss in i riksdag, kommuner och landsting, vilket kommer kräva ännu hårdare arbete än EU-kampanjen och antagligen en hel del tur med. Samtidigt har den senaste tidens interna diskussioner präglats av mycket tankar och idéer om vår organisations utformning (min vision), vilket talar för ett mycket spännande årsmöte i april. Innan dess lär vi förhoppningsvis se en del Parleys också.

Det handlar alltså om att vi under 2010 tänkt både genomföra en del mindre mirakel och samtidigt återuppfinna oss själva. Det låter kanske något övermäktigt när man formulerar det så, men jag ser det som att det ena är lite av en förutsättning för det andra och vi har inget val egentligen. Alternativet att ge upp finns helt enkelt inte.

Så nu tar vi knytnävarna ur fickan, spottar i händerna, kavlar upp ärmarna, hugger tag i en varsin högaffel, ger oss ut på gator och torg, och in i riksdagen, kommunerna och landstingen, för att ta ifrån politikerna deras jobb och möjligheter att fortsätta missköta dem. Söndagen den 19 september 2010 är nämligen inte bara dagen för sveriges riksdagsval, det är även den internationellt kända “talk like a pirate day”, men för svenskarna “vote like a pirate day”, och dagen vi talar om för minst 14 riksdagspolitiker och en rad lokalpolitiker runt om i landet, att de fått sparken.

Gott nytt piratår!

Pingat på Intressant.

Andra bloggar om: piratpartiet, politik, informationspolitik, riksdagsvalet 2010, valstrategi, parley, organisationsutveckling, nyår

Att på en gång försöka få alla som är med och bestämmer i en demokrati att förstå tekniken på samma nivå som de teknikintresserade är praktiskt taget omöjligt och i det läget är det lätt att tycka att de som har kunskapen borde vara de som bestämmer. Men har man verkligen förstått konsekvenserna av ett sådant styrelseskick? Jag menar att det är dags för piraterna att göra upp med sina teknokratiska tendenser, en gång för alla.

Teknokrati är för piraterna vad kommunism är för vänstern eller högerextremism är för högern, och på samma sätt som dem behöver vi göra ett tydligt avståndstagande från de odemokratiska ytterligheter som vi annars kan komma att förknippas med. För någon tvekan om det odemokratiska i ett teknokratiskt styre bör det inte vara någon tvekan om, vidare leder det till rakt av motsatt effekt för det vi vill uppnå med våra principer om fri kunskap, delad kultur och skyddat privatliv.

Varför det inte är demokratiskt med teknokrati är ganska enkelt att svara på: Expertis eller tekniskt kunnande är inte detsamma som välvilja. Expertis eller tekniskt kunnande är inte någon som helst orientering för vad folket vill eller vad som är “deras eget bästa”. Folkets vilja är något som enbart folket själva kan ge uttryck för.

Politik är inte heller en vetenskap, det är att eftersträva någon form av gemensamt ideologiskt mål om vad som vore idealsamhället. Teknokrater är ofta utilitarister, dvs söker lösningar som ger största möjliga godhet eller lycka. Frågan är dock hur man definierar godhet och lycka? Alla människor har ju väldigt olika syn på vad som vore idealsamhället och där finns inget tekniskt eller vetenskapligt svar på vad som är “det rätta”.

Ett annat problem med teknokrati är att de som sitter med kunskapen ges makt som incitament för att behålla kunskapen för sig själva. I en demokrati får de istället makt som incitament för att sprida sina kunskaper. Även i ett demokratiskt samhälle har ju de med kunskap makt eftersom man kan påverka väldigt mycket genom att sprida kunskap, något vi ser väldigt tydligt effekten av i t.ex. miljöfrågan. Genom alla larmrapporter från forskare har vi, utöver hur vi röstar i valen, även sett mycket kraftiga ändringar i våra konsumtionsmönster, något som skulle vara mycket svårare att lyckas med i en teknokrati.

Ett teknokratiskt samhälle vore alltså motsatsen till ett samhälle där kunskapen är fri och ger istället effekten  att kunskapen stannar hos den styrande eliten. Samtidigt som man bildar samhällsklyftor avseende kunskapsnivån så begränsas också kulturutbytet människor emellan. Det är helt enkelt svårare att ta del av kultur man inte förstår. Sist men inte minst är det inte svårt att se hur ställningstagandet för ett skyddat privatliv inte är en teknisk lösning för ett tekniskt problem. Det går kort sagt inte motivera ur ett teknokratiskt perspektiv och utgör snarare ett hinder för många tekniska lösningar på en rad säkerhetsproblem och är ett mycket bra exempel på varför vetenskapligt eller tekniskt kunnande inte ger svaret på ideologiska problem.

Med det sagt blir det uppenbart att ju närmre folket makten kommer, desto bättre förutsättningar för fri kunskap, delad kultur och skyddat privatliv. Och idag har vi tekniska lösningar som skulle kunna ta makten närmre folket än någonsin, dock är det något vi alltjämt bör eftersträva på demokratisk väg. Som teknikevangelister är vår uppgift att visa på nyttan och de nya möjligheter som teknikutvecklingen ger oss, dvs dela med oss av våra kunskaper. Syftet med det är inte att tvinga på alla samma syn på tekniken som vi eller skaffa oss makt för att genomföra något som vore “allas bästa”. Syftet är att ge alla samma möjlighet att skaffa sig en bildad uppfattning. Detta är för mig vad piratideologi och demokrati handlar om, och vad teknokrati står i motsats till.

Vid nästa årsmöte för Piratpartiet kommer jag därför agera för en uppdatering av vårt principprogram där vi tar avstånd från teknokrati som styrelseskick. Förslag på hur en sådan formulering skulle kunna se ut tas väldigt gärna emot i kommentarerna.

Pingat på Intressant.

Andra bloggar om: piratideologi, piratpartiet, politik, ideologi, piratism, demokrati, teknokrati, kunskap, kultur, integritet, informationspolitik

Med att handla kultursmart menar vi att man gärna lägger pengar på underhållning och kultur men undviker sådant som ger det mesta av pengarna till mellanhänderna och deras jurister. På så sätt visar vi med största tydlighet hur vi faktiskt vill att artisterna ska få betalt och vilka vi verkligen vänder oss emot. Samtidigt får vi en kulturupplevelse som någon plastbit inte kan mäta sig med. Dvs:

Alla tre bilderna har CC_BY_SA-licens. Det betyder att du kan kopiera, återanvända, remixa som du vill, men lämna länk till källan.

Andra som tänker shoppa kultursmart:
Opassande
Yamiko
Scaber Nestor
Farmor Gun
Bandhunden skäller
OlofB
Sugbloggen
Den nya medborgarrättsrörelsen
JensO
Fridholm
Anna Troberg

Pingat på Intressant.

Andra bloggar om: piratpartiet, politik, informationspolitik, jul, julklappar, ipred, musik, film, bio, teater, opera, konsert

Anders Widen (S) skriver:

“Jag är väl medveten om de grupperingar Samface nämner som arbetar i något vi kan kalla Pirat anda, men vad jag försökte säga i mitt inägg är att det är synd att politikst drivna gått ur sina vanliga partier i förmån för PP.”

Det är väl föga förvånande att ett parti som mister medlemmar tycker det är tråkigt. Dock kanske man skulle fundera lite mer ikring vad det beror på. Skulle det kunna vara så att det är en kombination av att de “vanliga” partierna förverkat förtroendet i frågorna PP driver och att många ser dessa frågor som helt avgörande för valet av parti?

“De borde stannat. Eller hellre, fler borde gå in. PP inte bara tolererar, utan uppmuntrar ju dubbel partitillhörighet.”

Frågan är bara om det är möjligt när andra partier inte tillåter dubbel partitillhörighet? Som det framgår av Widén själv, PP är inte de som är hindret i det här fallet.

“Efter att ha insinuerat att jag verkar lite auktoritär skriver Samface”

Mina ord var “bland de frågor man (pirater) ändå är helt överens är en väldigt misstänksam inställning till alla former av auktoriteter”, vilket var en reflektion över piraters syn på auktoriteter, inte Widéns eller någon annan icke-pirats syn på auktoriteter.

“Jag gick med i Bodströmspartiet. För att jag vill bekämpa honom. Jag gör det bättre inne i partiet än utanför.”

Alla delar uppenbarligen inte den uppfattningen. Att försöka påverka andra partier inifrån, partier som uppenbarligen inte har någon ideologisk förankring i informationspolitiska frågor och aldrig kommer få det heller, känns som en ganska ineffektiv strategi. Som sagt, även om alla de andra partierna skulle ta samma ställningstaganden som oss i våra frågor så kommer de aldrig åsidosätta sina hjärtefrågor för våra frågors skull.

När den politiska kohandeln är igång slår man vakt om hjärtefrågorna och driver dem i första hand för att använda de mindre prioriterade frågorna som handelsvara. Detta har samtliga riksdagspartier visat prov på under åren. Med det sagt så är och förblir PP det enda partiet som sätter PP:s frågor överst på dagordningen, därför behövs vi.

“Några hundra driftiga pirater till i varje parti skulle gjort än mer skillnad. Kanske hela skillnaden.”

Så kanske vi ska vara lite realisitiska också. Hur hade Widén tänkt att samordna en sådan medlemsmigration? Eftersom alla partier förutom PP och MP kräver exklusivt medlemsskap, dvs tillåter inte att man är med i annat parti, så skulle vi alltså behöva få nånstans runtikring tusen av PP:s medlemmar att lämna partiet för att gå med i de andra partierna. Av PP:s dryga total på 50 000 medlemmar är det inte mycket mer än kanske ett par-tre hundra som är aktiva och har någon form av funktionärs-/ansvarsroll som utövas på regelbunden basis.

Widén kanske tänkte sig att vi var 50 000 personer som träffades på ett fik varje söndag och genom vår totala brist på individualitet agerar som en enda entitet om allting? Well, riktigt så är det inte. Vi består som sagt av en relativt brokig skara vars politiska ursprung finns på alla håll o kanter. Widéns idé är en fin tanke, men inget vidare realistisk.

“Med detta vill jag ha sagt: Vi hade kommit längre. Nu kopplas snart kablarna in.”

Med det säger Widén att det är PP:s fel att FRA kopplar in sig, vilket känns lite som att ta ifrån äran från de som faktiskt röstat igenom FRA-lagen.

Att den gick igenom med sådan enighet inom den borgerliga alliansen trots den högljudda kritiken inom de egna leden visar mycket tydligt på hur man ändå prioriterar bort informationspolitiken och privatlivet så fort något som ligger närmre hjärtefrågorna ligger med i potten. Det var ju partipiskan som ven och man var helt enkelt inte beredd att offra sina möjligheter att påverka i andra frågor och nöjde sig därför med vaga löften om “integritetsförbättringar”.

FRA-frågan är därmed ett mycket bra exempel på varför det inte räcker med att försöka påverka medlemmar i sittande riksdagspartierna i de enskilda sakfrågorna och varför ett parti med våra informationspolitiska värderingar som den ideologiska utgångspunkten verkligen behövs.

Pingat på Intressant.

Andra bloggar om: politik, debatt, fra, bodströmssamhället, socialdemokraterna, anders widén, integritet, privatliv,  informationspolitik, övervakning, piratpartiet

Och vad har hänt sen dess? Massor. Det bloggas, twittras, forumpostas och chattas om Parley inom hela piratrörelsen och arrangemanget har pekats ut som en del av det s.k. framtidsklustret. Vad denna våg av engagemang kommer leda till återstår att se, men vi kan redan konstatera att Piratpartiets interna demokrati fått en rejäl nytändning, vilket överträffar även våra mest vågade förhoppningar för arrangemanget.

Var du en av dem som missade Parley eller som var där men gärna vill se föreläsningarna som hölls igen? Kolla gärna in Bambuser-inspelningarna från Parley.

Sen finns det naturligtvis en hel del som vi kunnat göra bättre rent organisatoriskt och i veckan tog vi fram en första interna utvärdering som direkt föranledde en rad bättringsförslag inför nästa Parley. Vi kommer även vända oss till alla deltagare med en enkät för att utvärdera vad som var bra eller dåligt.

Det var första gången vi arragangerade något liknande och tiden vi avsatte för planering var antagligen alldeles för kort. Men det var definitivt inte sista gången vi gör det, därav vår strävan att lyfta fram även det som var mindre bra. Preliminärt har vi redan bestämt att vi kommer arrangera Parley någon gång i mars nästa år, innan Piratpartiets årsmöte. Då hoppas vi på att kunna vara ännu fler och göra ännu mer. Du missar väl inte det?

Pingat på Intressant.

Andra bloggar om: parley, möte, event, seminarium, workshop, åsiktstorg, politik, demokrati, ideologi, piratideologi, organisation, deltagarkultur, kommunvalet, riksdagsvalet, kommunfullmäktige, riksdagen, valstrategi, valkampanj, val2010, piratpartiet

Samtidigt har vi märkt av ett bubblande missnöje över partistyrelsens hantering av frågan om kommunpolitik. Visserligen har styrelsen vid senaste årsmötet fått medlemmarnas förtroende att besluta om i stort sett allt, men att besluta om saken bakom lykta dörrar för att informera sina lokala representanter via media? De som alltså är tänkta att driva partiets politik på kommunnivå blev fullständigt tagna på sängen av journalister från bl.a. Sveriges Radio och diverse lokal media, helt befriade från både medieträning och vetskap om partistyrelsens utspel. Vad man trodde sig vinna på detta utspel är fortfarande oklart.

Därför kände vi att vi ville visa partistyrelsen vad deltagarkultur innebär och att med praktiskt exempel visa hur man efterlever det man predikar. Så föddes idén till Parley, eventet där alla är välkomna att delta för att vara med och utforma piratpartiets framtida  ideologi så väl som politik.

Men hela idén faller ju förstås om vi inte blir mer än en handfull personer. Att vända sig till styrelsen och resten av partiet för att deklarera våra ställningstaganden har liksom ingen tyngd då. Huruvida vi kommer kunna genomföra Parley eller inte hänger därför på en skör tråd nu. Redan nu på fredag kommer vi bli tvungna att ta ställning till om vi ska lägga ner eller inte och vi behöver mer än fördubbla antalet deltagare.

Jag kan alltså bekräfta det Marcin skriver; det ser mörkt ut. Men inte bara för Parley, framförallt Piratpartiet. Om inte ens det län som hade starkast stöd för Piratpartiet i Europavalet 2009 kan skrapa ihop 50 personer för att engagera sig i partiets ideologiska och politiska utveckling, nu när det behövs som mest och alla viktiga beslut inför valet 2010 tas, ja då finns det anledning att oroa sig. Engagemang är inte bara viktigt när det är demonstration eller valkampanj, det som beslutas nu avgör vad vi kommer demonstrera och kampanja för och emot. Det är NU våra ställningstaganden utformas, inte när vi är ute på gator och torg eller när valkampanjen väl dragit igång.

Beelzebjörn skriver också några väl valda ord om hur våra politiska motståndare litar på att vårt engagemang ska ebba ut och hur vi inte har råd att ge dem rätt. Det tål att upprepas: VI HAR INTE RÅD ATT GE DEM RÄTT!

Därför behöver Piratpartiet Parley och Parley ingen mindre än dig. Vad du än trodde att du gör den 17-18 oktober så är det med få undantag viktigare än att komma till Parley. Se därför till att anmäla dig snarast. Det är inte mer än 100kr i deltagaravgift, sen tillkommer det förstås om man vill ha mat, husrum och transport. Allt utom det senaste hjälper vi till med för inköpspriset. Anmälan är visserligen bindande men vi tar inte betalt i förskott, därmed är det ingen risk att någon mister några pengar om eventet skulle ställas in.

Så vad väntar du på? Ta gärna med ett par kompisar också.

Pingat på Intressant.

Andra bloggar om: parley, möte, event, seminarium, workshop, åsiktstorg, politik, demokrati, ideologi, piratideologi, organisation, deltagarkultur, kommunvalet, riksdagsvalet, kommunfullmäktige, riksdagen, valstrategi, valkampanj, val2010, piratpartiet