Bloggsam

Internetleverantörer = grossister?

Publicerat av Sammy den 2009-09-24 kl 02:57

Beatrice Ask

Camilla Lindberg ställde en skriftlig fråga till Beatrice Ask om hon avser att vidta några åtgärder för att precisera medverkansbegreppet för att skydda Internetleverantörer och deras kunder. Frågan var ställd med anledning av att Stockholms tingsrätt nyligen har förbjudit Internetleverantören Black Internet AB att leverera Internet till en Internetleverantör som i sin tur levererar Internet till en hemsida och som eventuellt håller på med medhjälp till upphovsrättsbrott(!).

Som vanligt när Beatrice Ask ställs till svars kommer hon med ett svar mer fasansfullt än man kunde tro i sin vildaste fantasi. Visserligen är det bra att hon gör det tydligt att ett vitesföreläggande inte är en dom eller ett straff riktat mot någon, det är helt enkelt en uppmaning från en domstol att en person eller företag ska vidta någon form av åtgärd, inget mer. Men sen förklarar hon för oss att Internetlevernatörers ansvarsfrihet inte ska hindra vitesförelägganden och hänvisar till ett EU-direktiv. Så förvarar man alltså det som kan liknas vid att tvinga en brevbärare att sluta leverera paket till en person som eventuellt är medhjälpare till knarklangning.

Sen kommer nästa anmärkningsvärda formulering, hon benämner Internetleverantörer som “mellanhänder“. Hon menar alltså att Internetleverantörer är företag som håller på med någon form av grossistverksamhet. Det säger så fantatiskt mycket om hennes syn på digital kommunikation. Ettor och nollor är liksom Internetleverantörers varor som de distribuerar över hela världen i sina rör. “Internet is a series of tubes“, någon som minns?

Med det synsättet förstår jag mycket väl argument som “IPRED är inte konstigare än att en butiksinnehavare får ta fast och polisanmäla snattare”. Det är fullkomligt logiskt i den värld där Internetleverantörer bara är grossister för Hollywoods varor och att vår privata kommunikation inte är vår egna privata kommunikation. Nu när jag sitter här i mitt privata hem och skriver detta så ser Beatrice Ask det som att jag är inne i Internetgrossitens shoppingcentrum och nåde mig om jag skulle ta något utan att betala för mig. I normala fall hade man skrattat åt ett sådant resonemang men eftersom människan sitter på posten som Sveriges justitieminister så är hon rätt upp och ner samhällsfarlig!

Pingat på Intressant.

Andra bloggar om: beatrice ask, justitieminister, nätneutralitet, budbärarimmunitet, vitesföreläggande, rättssäkerhet, ipred, fildelning, piratkopiering, piratpartiet, informationspolitik, kommunikation, infrastruktur, kommunikationsfrihet, privatliv, integritet

När ändamålet helgar medlen…

Publicerat av Sammy den 2009-09-21 kl 21:37

Ministerstyre, mutbrott och jäv. Ja, allt är tillåtet i kampen mot fildelningen. I början försökte man vara lite diskret, nu går man ut i det öppna och skäms inte för den korrupta korporativism som tagit över landet. Beatrice Ask satte ribban när hon gav svaret  att hon “tycker det är positivt” på frågan om vad man tänker göra för att förhindra jäv inom polis- och rättsväsendet. Efter den jäviga domaren i tingsrätten, som bokstavligt talat är med i samma klubb som käranden, följer nu hovrätten dem i spåren med en nämndeman anställd av Spotify. Nämndemannen ser naturligtvis inga som helst problem i att vara anställd i ett av bolagen som käranden är delägare i.

I ett uttalande till SVD likställer t.o.m. denna nämndeman fallet med att vara ett eventuellt stöldfall, trots att vilken fåtöljadvokat som helst kan konstatera att brottsrubriceringen stöld är något helt annat än medhjälp till upphovsrättsintrång och har inte ens med immaterialrätt att göra. Med det sagt finns det två möjliga slutsatser: antingen är personen i fråga inte kompetent nog att förstå skillnaden mellan materialrätt och immaterialrätt, eller så har personen en moral som är överordnad dessa lagstadgade principer. Oavsett vilket bör personen hållas så långt ifrån juridik som möjligt, särskilt situationer som innebär att få dömma i en svensk rättegång.

Pingat på Intressant.

Andra bloggar om: ministerstyre, mutbrott, korruption, korporativism, the pirate bay, rättegång, upphovsrätt, juridik, rättssäkerhet, jäv, fildelning, piratkopiering, piratpartiet

Den döende bokbranschen

Publicerat av Sammy den 2009-09-20 kl 16:13

Återigen ser vi prov på de katastrofala följder fildelningen har för bokbranschen i fildelningens hemland. Den bortgångna Stieg Larssons “Flickan som lekte med elden” rapporteras av Aftonbladet att vara den deckare som sålts i allra flest exemplar världen över. ”Det största internationella Sverige har exporterat sedan Abba”, som en amerikansk tidning skriver. Ja, den enorma utbredningen av fildelning gör det verkligen omöjligt att tjäna pengar på sitt författande i Sverige.

Tur att vi räddar denna “döende” bransch genom att avskaffa kommunikationsfriheten och ger dem myndighetsbefogenheter. Internet är nämligen underhållningsindustrins privata butik som de har rätt att övervaka och kontrollera som de vill, inte någon allmänn internationell infrastruktur för offentlig, medial och privat kommunikation som de “äckliga piraterna” tycks tro.

Pingat på Intressant.

Andra bloggar om: IPRED, bokbranschen, bokmässan, fildelning, piratkopiering, försäljning, böcker, litteratur, sarkasm, piratpartiet

Statens hykleri om fildelning

Publicerat av Sammy den 2009-05-23 kl 22:55

Här kommer lite bilder tagna på Söderköpings stadsbibliotek. Kom ihåg att biblioteksersättningen inte går ut till musikartister eller filmskapare. Gör någon av oss medborgare samma sak som biblioteket gör här, även om bara för eget bruk, så begår man en olaglig handling. Förutom möjligtvis CD-utlåning, vilket är okej under förutsättning att man inte gör det via Internet.

Piratpartiet ställer upp i EU-valet 2009.

Pingat på Intressant.

Andra bloggar om: piratpartiet, fildelning, piratkopiering, upphovsrätt, bibliotek, hykleri

Svenska rättssäkerheten är död!

Publicerat av Sammy den 2009-04-17 kl 11:39

Idag förkunnades domen i PirateBay-målet. Man väljer att helt bortse från avsaknaden av bevis för att skada skett och allt vad forskningen konstaterat i ämnet fildelning. Man väljer att bortse ifrån faktumet att medhjälp till upphovsrättsbrott inte finns definierat som ett brott i lagboken och att man inte heller kunnat konstatera eller dömt någon för själva huvudbrottet. Lösa påståenden från VD:ar på multinationella storföretag och skärmdumpar är allt man tycks behöva för att dömma någon till böter och fängelse.

Alltså, oavsett vad man tyckert om fildelning, ingen människa med förnuftet i behåll kan väl tycka att detta gått rätt till!?!?!

Jo men det är klart det är stöld

Publicerat av Sammy den 2009-04-12 kl 01:25

Ja, det är väl antagligen vanligaste argumentet vi pirater får höra, om och om igen, trots att olovlig kopiering uppenbart inte är stöld i vare sig juridisk, teknisk, moralisk eller vetenskaplig mening. Av den anledning tänkte jag gå igenom och bryta ner det argumentet en gång för alla.

Tanken är att, för de tillfällen det argumentet dyker upp ännu en gång, ha en referens till något som efter man tagit del av inte kan fortsätta hävda att olovlig kopiering är stöld utan att ha åsidosatt antingen juridiken, vetenskapen eller förnuftet. För när vi vet att den vi pratar med åsidosätter empiriska fakta och objektivt resonemang, då vet man också att det inte är konstruktivt att diskutera saken vidare.

Juridiken
Eftersom begreppet stöld i allra högsta grad är ett juridiskt begrepp så kanske detta är det starkaste argumentet. Lagen säger att olovlig kopiering är ett upphovsrättsbrott, dvs ett intrång i upphovsmannens ensamrätt till exemplarframställning och tillgängliggörande av sitt verk. Ingen åklagare eller advokat skulle kunna väcka åtal mot någon som utövat olovlig kopiering av upphovsrättsskyddat material under brottsrubriceringen “stöld”. Stöld finns nämligen rubricerat i lagboken under helt andra paragrafer än upphovsrätt och har inte ens med immaterialrätt att göra över huvudtaget.

Argumenterar man trots denna vetskap att olovlig kopiering är stöld så har man uppenbarligen andra referenser för sin moral än vad lagen säger, inte helt olikt hur jag själv och många pirater med mig har andra referenser än lagen för vårt ställningstagande i frågan. I det fallet är vi då överens om att lagen inte nödvändigtvis definierar vad som är moraliskt riktigt eller ej.

Tekniken
Jag skulle här kunna gå igenom alla tråkiga detaljer för varför det inte ens är tekniskt möjligt att ta ifrån någon dess digitala fil, dock är risken överhängande för att jag då bara talar till de som redan tagit till sig det synsätt jag förespråkar. För att även de lite mindre tekniskt orienterade ska förstå så väljer jag istället att göra en liknelse som mycket tydligt klargör varför begreppet stöld ur ett tekniskt perspektiv inte är applicerbart på olovlig kopiering:

Fildelning är lika mycket stöld som fotografering är kidnappning. En ljud- eller bildupptagning är nämligen inget mer än just det, en upptagning. En upptagning ersätter inte på något sätt vad upptagningen försöker reproducera. Det är inte samma sak att lyssna på en ljudupptagning som att uppleva det riktiga framförandet på en konsert, precis som ett fotografi inte ersätter mötet med den verkliga personen i fotografiet. Därför är aldrig en upptagning eller en kopia av en upptagning vare sig stöld eller kidnappning.

I den digitala världen är upptagningar dessutom inte bundna till ett visst media, det är samma sorts ettor och nollor som används när vi t.ex. chattar eller mailar via Internet. Någon teknisk avgränsning mellan enskilda individers privata kommunikation och fildelning finns alltså inte. Det är också skälet till varför det inte är tekniskt möjligt att kontrollera vad folk fildelar utan att inskränka människors privatliv. I avvägningen mellan upphovsmännens privatekonomiska intressen och mänskliga rättigheten till skyddat privatliv gör vi i Piratpartiet den bedömningen att de mänskliga rättigheterna väger tyngst. För detta ställningstagande är det alltså inte relevant om upphovsmännen förlorar pengar på den olovliga kopieringen eller inte, människors privata sfär och sociala umgänge bör alltjämt skyddas från övervakning och kontroll, även när det äger rum på Internet.

Moralen
Ett vanligt motargument till ovanstående är att kopieringen ersätter ett köp av det man kopierar och att den förtjänsten då stulits från upphovsmannen till det kopierade materialet. Man menar alltså att själva exemplarframställningen inte är stöld ur juridiskt eller tekniskt perpspektiv men att om någon tjänar pengar på exemplarframställningen så bestjäl man någon på dennes inkomst ur ett rent moraliskt perspektiv.

Till att börja med förutsätter det resonemanget att man som piratkopierare verkligen skulle köpt om det inte vore för att man hade möjligheten att kopiera gratis. Om man i alla fall inte hade köpt så finns ju ingen förlorad inkomst att prata om. Det orimliga i det argumentet är att en nedladdning knappast motsvarar vare sig betalningvilja eller betalningsförmåga. Exempelvis skulle man behöva betala 300 000kr för att fylla en vanlig 120GB mp3-spelare med laglig musik idag, en siffra som ökar exponentiellt med de tekniska framstegen.

Sen är det även så att mycket av det som kopieras olovligen görs för att det är svårt eller helt enkelt inte går att få tag i på annat sätt. I sådana fall håller nog de mesta med om att Internet och fildelningen fyller en samhällsnyttig funktion snarare än bestjäl någon på hans eller hennes inkomster. Någon slutsats om att varje olovlig kopiering skulle motsvara en förlorad intäkt för upphovsmannen kan man alltså inte dra.

För övrigt kan man ju undra om det ens går att göra ägaranspråk på förväntade inkomster. Olovlig kopiering motsvarar ju som sagt vare sig betalningvilja eller betalningsförmåga, så hur bedömmer man att att inkomsten skulle sett ut utan den olovliga kopieringen? Hur bedömmer man vilka som faktiskt skulle köpt om det inte vore för den olovliga kopieringen? Är det rätt att olagligförklara all olovlig kopiering även om bara en oerhört liten del av den innebär några förlorade intäkter?

Vetenskapen
Det moraliska ställningstagandet att olovlig kopiering är stöld tycks som sagt vila helt på antagandet om att olovlig kopiering leder till förlorade inkomster för upphovsmannen. Vi har redan konstaterat att det inte är särskilt troligt att varje enskild nedladdning skulle motsvara en förlorad intäkt, frågan är vad vi egentligen vet om effekterna av den olovliga kopieringen. Hur vet vi överhuvudtaget att den olovliga kopieringen leder till förlorade intäkter? Kan det möjligtvis finnas positiva effekter av fildelningen och i så fall, kan det väga upp för eventuella förlorade intäkter? Just dessa frågor har forskare på både svenska och utländska universitet ställt sig och är rörande överens i sina slutsatser:

• Kungliga Tekniska högskolan
  • “Fildelning ökar musikförsäljningen”
• Internetstatistik.se
  • Internetstatistik.se sammanställer data från World Internet Institute, SCB, Nordicom (Mediebarometern), Kommunikationsmyndigheten PTS och .SE.
  • “Det är en myt att de som fildelar inte skulle köpa musik. De köper minst lika mycket musik som de som inte fildelar, och de går på minst lika mycket bio som de som inte fildelar. Detta gäller också betaltjänster på nätet.”
• SOM-insitutet: Morgondagens publik 2006
  • “När det gäller att se film på bio så är det mer än dubbelt så stor andel av nedladdarna som gör det ofta än det är bland övriga.”
• Harvard Universitet
  • “In fact, the study found that for the most popular albums – the top 25 percent that had more than 600,000 sales – file sharing actually boosts sales.”
• Forskning på uppdrag av holländska myndigheter
  • “The researchers further found that people who download music and movies are not buying less than people who don’t. In fact, downloaders are reported to be more frequent visitors of concerts, and game downloaders actually bought more games than those who didn’t. In the music industry, lesser-know bands profit most from file-sharing, the researchers report.”
• Londons Universitet
  • “…our analysis of the Canadian P2P file-sharing subpopulation suggests that there is a strong positive relationship between P2P file-sharing and CD purchasing. That is, among Canadians actually engaged in it, P2P file-sharing increases CD purchasing. We estimate that the effect of one additional P2P download per month is to increase music purchasing by 0.44 CDs per year“
• Internationella universitetet i Tyskland
  • “…as we show in this paper, this negative effect may be overcompensated by a positive effect due to sampling: consumers are willing to pay more because the match between product characteristics and buyers’ tastes is improved.“
• Sammanställning från Cambridge University
  • “Beyond this basic result several other very interesting facts have emerged. First is the differential impact of file-sharing on an artist depending on their existing popularity. According to Blackburn who investigates this issue the ‘bottom’ 3/4 of artists sell more as a consequence of file-sharing while the top 1/4 sell less. Second is the first tentative estimates (by Waldfogel and Rob) of the welfare consequences of file-sharing. Waldfogel and Rob’s dramatic result is that file-sharing on average yields a gain to society three times the loss to the music industry in lost sales.”
• Fransk undersökning om fildelningsvanor bland studenter på franska universitet
  • “Surprisingly, approximately one third of the pirates declared that watching pirated movies increased their demand for films (for instance, it led them to rent or purchase videos that they would not have rented or purchased otherwise).”

Summa Summarum
Kopiering är aldrig stöld ur vare sig juridisk eller teknisk mening. Ur det moraliska perspektivet kan man hävda att olovlig kopiering är stöld om man antar att en olovlig kopiering motsvarar en förlorad intäkt för upphovsmannen. Detta sägs dock emot av all oberoende vetenskap i ämnet. Återigen, det är enbart genom att förneka juridiken, tekniken, vetenskapen eller förnuftet som man kan hävda att kopiering är stöld. Den som hävdar något annat finns ingen anledning att diskutera saken vidare med. Som någon uttryckte sig:

Never argue with an idiot. They bring you down to their level and beat you with experience.

Piratpartiet ställer upp i EU-valet 2009.

Pingat på Intressant.

Andra bloggar om: fildelning, upphovsrätt, stöld, piratkopiering, forskning

Uppmaning till civil olydnad

Publicerat av Sammy den 2009-02-26 kl 00:57

Hittills har jag hållit mig till demokratiska och politiskt korrekta uttalanden i kampen för våra demokratiska rättigheter och mot korporativismen. Idag fick musik- och filmindustrin se resultatet av de 75 miljoner pund som de investerat i kampen för att upprätthålla sin förlegade affärsmodell. Utdelningen kom i form av polisbefogenheter. Nu har de inte bara lagen på sin sida, nu ÄR de lagen. Därmed har mitt tålamod tagit slut.

Härmed förklarar jag mitt öppna stöd för civil olydnad i frågan om olovlig kopiering av upphovsskyddade verk. Jag uppmanar även till fullständig bojkott av upphovsrättsskyddade verk som kommersiella produkter, såvida inte upphovsmannen tagit klart och tydligt avstånd från branschorganisationernas agerande samt att betalningen med största säkerhet går oavkortat till upphovsmannen själv. Allt annat upphovsskyddat material uppmuntrar jag att man olovligen kopierar och sprider vidare till andra i största möjliga utsträckning. Syftet är att visa att det faktiskt är deras egna konsumenter de ger sig på och att vi inte tänker låta oss skrämmas av deras maffiametoder.

Man bör dock vara medveten om risken att branschorganisationerna kommer utöva sina nyvunna befogenheter. Man bör vara medveten om att de kan begära ut identiteten på innehavaren av det internetabonemang man använder, frysa dennes banktillgångar, göra husrannsakan och beslagta den datorutrustning de hittar samt kräva godtyckligt belopp i skadestånd. Därför bör man enbart följa mina uppmaningar om man själv står som innehavare av internet abonnemanget eller om man har abonnemangsinnehavarens tillåtelse. Civil olydnad handlar nämligen inte bara om att trotsigt bryta mot lagen i protest, man måste även vara beredd att ta konsekvenserna av det. Om branschorganisationerna ger sig på mig så kommer i alla fall jag stå för mina handlingar.

Dock kommer jag ALDRIG acceptera eller respektera de maktbefogenheter som odemokratiskt tilldelats branschorganisationerna. I mina ögon är och förblir de multinationella storföretag som försöker upprätthålla sin förlegade affärsmodell med rena maffiametoder, inte poliser eller någon form av myndighet. Vill de in i min bostad så kommer de inte in utan svensk polis. Vill de dömma mig för brott och ha ersättning för sina rent påhittade ekonomiska förluster så görs inte det utanför en svensk rättegångssal. Naturligtvis kommer jag även göra allt för att informera allmännheten om vad de utsätter mig för.

Jag uppmanar även den som inte redan gjort det till att gå med i Piratpartiet. Vi måste trots allt fortsätta försöka påverka den demokratiska vägen också. Om inte för att “vinna”, åtminstone för att ta ifrån en röst från de partier som låter denna avveckling av våra demokratiska rättigheter fortsätta trots folkets protester.

Pingat på Intressant.

Andra bloggar om: civil olydnad, upphovsrätt, fildelning, piratkopiering, ipred, rättssäkerhet, korporativism

Ask vill göra myten till lag

Publicerat av Sammy den 2008-12-09 kl 01:33

Jag har skrivit om det förut och skriver om det igen; bevisen för att oreglerad fildelning på Internet skulle vara skadligt för upphovsmän lyser med sin frånvaro. Vi har t.o.m. forskning som indikerar motsatsen. Vår kära justitieminister tror sig ändå veta bättre och proklamerar att piratkopiering är skadligt. Med detta som utgångspunkt har man tagit fram den nya s.k. piratjägarlagen och presenterar den i Filmhuset med både kända skådespelare och musiker vid sin sida. Man basunerar alltså skamlöst ut sin beställningslag inifrån lagbeställarnas egna lya.

Vad är det man levererar då? Jo, lagbeställarna får villkorslöst precis allt de önskar och lite därtill. Den s.k. upphovsrättsindustrin får inte bara en lag utformad efter sina önskemål, man får polisiära befogenheter som sträcker sig betydligt längre än de som polisen själva har idag. Man får, helt utan krav på bevis eller arten av upphovsrättsintrång, inskränka teleoperatörers budbärarimmunitet för att kräva dem på uppgifter om deras abonnenter, övervaka och registerföra privatkommunikation, kräva godtyckligt skadeståndsanspråk med hot om stämning, rätten att göra husrannsakan och t.o.m. rätten att frysa en abonnemangsinnehavares konton.

Lagrådet tycks konstigt nog finna detta vara helt i sin ordning. Man ser inga som helst problem med rättsäkerheten trots bristen på bevis för att oreglerad fildelning skulle vara skadligt för upphovsmännen och att några bevis inte heller behövs för att privata aktörer ska få ta lagen i egna händer på detta sätt. Oavsett om det beror på riktigt, riktigt, riktigt snedriden värdering av rent privatekonomiska intressen i förhållande till rättsäkerhet och demokratiska principer eller för att man helt enkelt inte orkar bry sig nog för att göra ordentlig efterforskning, för en tjänsteman anställd av staten för att främja demokratin är det inget mindre än tjänstefel i min bok.

Idag (8/12) var gå-med-i-piratpartiet-dagen, har DU gått med än? Det är lika enkelt som att gå med i en grupp på facebook, med skillnaden att vi som parti faktiskt kan göra politisk skillnad. Vi ställer upp i både EU-valet 2009 och riksdagsvalet 2010.

Pingat på Intressant.

Andra bloggar om: ipred, piratjägarlagen, upphovsrätt, fildelning, piratkopiering, beatrice ask

Det bortglömda tredje lägret

Publicerat av Sammy den 2008-11-13 kl 23:28

“Vi artister tjänar inte på att hetsa mot fildelarna” säger Timbuktu i DN debatt ikväll. Härligt tänkte jag när jag läste rubriken, äntligen en artist som står upp emot piratjägarna. Jag bereder mig på intellektuell njutning innan jag fortsätter läsa artikeln men blir djupt besviken när han plötsligt hävdar att telekombolagen tjänar pengar på fildelning (med en logik ungefär som att posten tjänar pengar på hotbrev), föreslår skatt på Internettrafik och upprepar det fortfarande ej bevisade påståendet att artisterna förlorar pengar på olovlig fildelning.

Slutsatsen att artister inte tjänar pengar på att jaga fildelare är ju förstås helt rätt, men utgångspunkten för hans resonemang om att fildelning är till ondo och monetär förlust för artisterna är ändå densamme som resten av det piratjägande gänget inom underhållningsindustrin. Vet inte hur han får ihop det där riktigt.

Alltså, underhållningsindustrin kräver att få sin affärsverksamhet skyddad från att behöva anpassa sig när nya tekniker och medier orsakar “orättvis” konkurrens medans miljoner svenskar vill inte bli kriminaliserade eller få sin rätt till privatkommunikation inskränkt. Politikerna som antingen går på den mest populistiska linjen eller den med största ekonomiska incitamentet försöker måla upp problematiken som att det är ett svårt val mellan två moraliskt jämbördiga läger. Men även i en värld där man kan tycka att demokratiska rättigheter och rent privatekonomiska intressen är moraliska jämlikar så finns faktiskt ett läger till: vetenskapen.

Bara 2 timmar innan Timbuktus inlägg på DN debatt försökte man återigen belysa de faktum som man faktiskt kommit fram till i forskningen kring fildelning, dvs det enda som vi egentligen vet om saken och som borde tysta alla påståenden om motsatsen. Jag säger bara; läs och begrunda. Den som tvivlar får gärna dubbelkontrollera de fakta som presenteras. Varför ser man gång på gång bort från dessa fakta och samtidigt är så okritisk till så uppenbart partiska röster med åsikter och lösryckta påståenden?

Svaret är uppenbart när man väl konstaterat att våra politiker är digitala analfabeter och tyvärr har Timbuktu nu även sållat sig till denna skara.

Pingat på Intressant.

Andra bloggar om: Timbuktu, Internet, Fildelning, Upphovsrätt, Piratkopiering

Hotet mot oss webbutvecklare

Publicerat av Sammy den 2008-11-02 kl 02:32

Jo ni förstår, det finns ett hot mot oss som skapar Internetsidor och jag pratar inte nu om finanskrisen, även om det också är ett hot. Det är faktumet att vem som helst kan gå in på Internet och besöka våra hemsidor HELT GRATIS. Du som läser detta har säkert gjort det själv, just nu i detta ögonblick. Har du tänkt på hur mycket tid jag har lagt ner på att skapa denna sida? Du tycker inte jag borde få betalt för det jag gör? Varje dag besöks miljontals Internetsidor över hela världen, t.o.m. länkas fram och tillbaka, helt utan att dess upphovsmän får någon ersättning, ska det verkligen vara så?

För den som missade det så var det jag just skrev ironiskt menat, faktum är ändå att det finns folk som faktiskt resonerar så. Man ser bara ett värde i tillgängliggörandet av en kreatörs verk och att i en värld där all digital media är fritt tillgänglig för alla finns inget utrymme att kunna tjäna pengar. Logiken är omöjlig att ifrågasätta om man tror att kreatörer bara skapar om det finns ett ekonomiskt incitament för det och att tillgängliggörandet av media skulle vara det enda sättet att tjäna pengar på sitt skapande.

Logiken förnekar dessutom existensen av den affärsmodell som större delen av all Internetbaserad medieproduktionen utövar, mig själv och min firma inkluderat, samt den uppsjö av programmerare som ger ut källkoden till sina verk under s.k. “open source”-licenser och andra kreatörer i allmännhet som släpper sina verk under Creative Commons-licenser. Jag själv har aldrig tagit betalt för tillgängliggörandet av något av det jag skapat, som det borde framgå av min inte så lite ironiska inledning så vore det inte så lite absurt och skulle aldrig fungera på Internet.

Om man tänker efter lite så är underhållningsindustrins affärsmodell precis så absurd och ohållbar som min liknelse ger prov på. Jag menar, tänk om man utgått ifrån samma affärsmodell för all medieproduktion och krävt betalning för tillgängliggörandet av allt på Internet? Tänk om vi inte kunnat besöka en enda hemsida utan att betala priset för ett lösnummer av Aftonbladet, inte kunnat skicka ett enda e-brev utan att betala e-porto eller inte kunnat skicka meddelanden via MSN utan att betala priset för ett SMS? Internet hade omöjligt kunnat bli vad det är idag om vi som kreatörer och distributörer på Internet utgått från den affärsmodellen. Internet som koncept förutsätter nämligen inget mindre än fri, obehindrad och decentraliserad distribution. Därmed kan vi konstatera att distributionsmonopol-baserade affärsmodellen står i direkt motsats till Internet som koncept.

Något mer konkret alternativ för hur underhållningsindustrin ska kunna tjäna pengar har jag slutat försöka komma med förslag på. Inte för att det råder någon brist på alternativ, jag menar bara att precis som för alla andra branscher är det ingen annan än entreprenören själv som måste hitta sätt för sin verksamhet att gå runt. Säkert kan man i alla fall säga att Internet har skapat betydligt mycket mer affärsmöjligheter än det tagit ifrån oss, underhållningsindustrin utgör inget undantag för detta. 

Dock ser man inte de nya möjligheterna som just möjligheter, istället väljer man att se det som “orättvis” konkurrens och lägger oerhörda resurser på att övertyga politiker om att förbjuda dem och alla som på något sätt försöker utnyttja dem. Senaste lagförslaget som ett resultat i raden för denna verksamhet är den s.k. piratjägarlagen. Kortfattat gör den det möjligt för upphovsmän och deras representanter att själva söka upp de som enligt dem brutit mot deras upphovsrätt för att själva förkunna dom och straff utan polisens inblandning. Ja, det är precis så rättsvidrigt som det låter.

Om någon skulle ha ekonomiska medlen, tiden och modet att motsätta sig de nya privata upphovsrättspoliserna blir det i alla fall en rättstvist i domstol men då, så som lagen är föreslagen, blir det ett civilrättsligt mål istället för ett brottsmål. I praktiken innebär det att man istället för att bli dömd utefter principen om att man är oskyldig till motsatsen bevisats så ser man två juridiskt likvärdiga parter där man förutsättningslöst väger parternas argument och bevis mot varandra för att avgöra vem som har rätt. Det är inte svårt att se hur obalanserat utfallet blir när den enskilde Svensson med sina högst begränsade ekonomiska resurser går upp mot de stora skiv- och filmbolagen från Hollywood och deras armada av högt avlönade advokater.

Andra åtgärder man tagit är t.ex. att, trots att man hävdar att det inte går att tjäna pengar på att göra kreatörers verk fritt tillgängliga och gratis för alla, så stämmer man andra för att ha lyckats göra precis det. På så sätt fabricerar man en sanning i sitt påstående om att man inte kan tjäna pengar på det sättet. Jag tänker, det borde väl antingen vara som de säger, dvs att man INTE KAN tjäna pengar på fri och gratis fildelning, då finns det väl ingen förlorad inkomst för dem att prata om och kräva ersättning för? Eller så är det så att man KAN tjäna miljoner så som de hävdar att The Pirate Bay grundarna gjort och att den förtjänsten skulle varit deras om det inte vore för deras egen dumdristiga slutsats om att det inte skulle vara möjligt?

Ja, hade man istället satsat resurserna man lagt på att bevara den gamla affärsmodellen på att ta fram nya kan jag nästan garantera att piratkopiering som fenomen inte hade existerat och all ev förtjänst som gått till dagens s.k. illegala alternativ istället varit kreatörerna till godo. Med andra ord är det representanterna för kreatörerna, dvs skiv- och filmbolagen och deras lobbyorganisationer, som orsakar de största förlorade inkomsterna och utgör det verkliga hindret för kreatörerna att tjäna pengar på sitt skapande snarare än de som anammat de nya teknikerna för att dela med sig över Internet.

Det är verkligen inte konstigt att konsumenterna reagerar, helt i enlighet med principen om att varje aktion leder till en reaktion. Nu går alltså inte bara den tekniska utvecklingen emot den traditionella underhållningsindustrin och deras strävan att upprätthålla sina monopol på distributionen av kreatörernas verk, man har allt svagare stöd för kriget mot fildelarna, inte bara bland vanliga medborgare i alla åldrar, utan även i de egna leden.

Dock har erfarenheten hur regeringen skött FRA-lagförslaget trots folkets protester helt dödat mitt hopp om att politikerna kommer lyssna på någon av oss medborgare i frågorna kring fildelningen. Det är inte folkets åsikter som styr vårt land längre, om det någonsin varit så. Det torde vara uppenbart för alla vid det här laget att vi bor i en s.k. monetokrati, dvs pengarna styr. Dock har de än så länge inte fått grepp om Internet. De som sitter med pengarna och makten är nämligen med få undantag fullständiga digitala analfabeter som verkar tro att Internet är någon slags avancerad variant av Text-TV. Och tur är väl det för mörkt hade det verkligen sett ut om de med pengarna och makten faktiskt vetat hur de skulle göra för att underkuva även det sista riktigt fria mediet.

Uppdatering: ?”ndrade om i tredje stycket där jag tidigare skrev hobbyprogrammerare och hobbykreatörer till bara programmerare och kreatörer eftersom även många professionella programmerare och kreatörer släpper sina verk gratis och under “öppna” licenser.

Pingat på Intressant.

Andra bloggar om: Internet, Fildelning, Upphovsrätt, Piratkopiering