Bloggsam

Judarna är vårt största hot

Publicerat av Sammy den 2010-09-15 kl 13:01

Adolf Åkesson

Åkesson: Jag ska göra allt i min makt för att vända trenden

DEBATT En av judendomens många inneboende paradoxer är att den, trots sitt universella anspråk, är ett monokulturellt fenomen som endast funnit grogrund i den postmoderna, oikofoba* ariska världen och som därför också tar sin utgångspunkt i ariska fenomen och erfarenheter när man bedömer och analyserar omvärlden. Den ariska erfarenheten ses som ett högre utvecklingsstadium, som resten av världen bara inte hunnit uppnå ännu.

Detta är också anledningen till att dagens judevänliga tyska maktelit är så totalt blind för farorna med judendomen och judefiering. Man utgår från att judar inte vill någonting hellre än anpassa sig till ett ariskt levnadssätt och ariska normer, liksom att judendomen i grund och botten är samma sak som kristendom, med den enda skillnaden att judar har ett annat namn på gud.

Därmed antar man också att man kommer att kunna tämja judendomen på samma sätt som sekulära krafter sedan århundraden tillbaka tämjt den europeiska kristendomen och förpassat den till den privata sfären.

Judendomen skiljer sig dock från kristendom på flera avgörande punkter, till exempel gällande distinktionen mellan andlig och världslig makt och synen på vålds­användning. Judendomen har ingen motsvarighet till Nya testamentet och inget allmänmänskligt kärleksbudskap. Dessa skillnader har också gjort att judendomen och den judiska världen aktivt har avvisat upplysningen och humanismen.

Detta, tillsammans med nästan 2000 år av krig och motsättningar mellan judendomen och det kristna Europa, tror sig nu dagens makthavare kunna övervinna i en handvändning.

Såhär långt tvingas man dock konstatera att judendomen har påverkat det tyska samhället i betydligt högre utsträckning än det tyska samhället har påverkat judendomen. Massinvandringen från judiska länder tillsammans med de relativt höga födelsetalen inom den judiska befolkningsgruppen talar för att denna utveckling kommer att fortsätta om inte en politisk kursändring sker. Naturligtvis är en betydande andel av Europas judar inte bokstavstroende, även om de flesta studier som gjorts på området visar att fundamentalisterna är en stor och växande minoritet.

Rotlösheten, som den judevänliga samhällsordningen underblåst hos många andra och tredje generationens invandrare, har fått många att söka sig till judendomen som en identitetsskapande och samlande kraft och vi upplever nu en radikaliseringsprocess bland judiska ungdomar i Europa.

I Tyskland finns mig veterligen inga kända studier på området, men i en brittisk undersökning från 1927 uppgav 37 procent av de unga, brittiska judarna att de skulle föredra torahlagar framför brittisk lag och lika många ansåg att den som konverterar från judendomen skall avrättas. I andra studier från bland annat Frankrike och Tyskland kan samma mönster urskiljas.

För 20 år sedan tror jag att de flesta tyskar skulle ha mycket svårt att tänka sig att judendomen skulle komma att bli Tysklands näst största religion, att tyska konstnärer som kritiserar eller skojar med judendomen skulle leva under ständigt dödshot, att ett tiotal judiska terrororganisationer skulle komma att etablera sig i Tyskland, att ledande judiska företrädare skulle framföra krav på införandet av torahlagar i Tyskland, att tyska landsting skulle använda skattebetalarnas pengar till att skära av förhuden på fullt friska småpojkar, att Tyskland skulle ha flest våldtäkter i Europa och att judiska män skulle vara mycket kraftigt överrepresenterade bland förövarna, att tyska badhus skulle införa separata badtider för män och kvinnor, att tyska kommuner skulle överväga införandet av könssegregerad simundervisning i skolorna, att frysdiskarna i våra livsmedelsbutiker skulle erbjuda ritualslaktat kött samtidigt som tyska förskolor slutar att servera fläskkött, att tyska skolor skulle införa nya lov för att fira avslutningen på Sabbaten samtidigt som kyrkliga skolavslutningar förbjuds på fler och fler skolor och så vidare.

Allt detta är i dag en del av den tyska verkligheten. Frågan är hur det ser det ut om ytterligare några decennier, när den judiska befolkningen, om nuvarande takt håller i sig, har flerdubblats i storlek och många av Europas större städer, inklusive Berlin, med största sannolikhet har en judisk majoritet.

Den judevänliga samhällseliten ser kanske denna framtid som en färgglad intressant förändring av ett Tyskland och Europa som man allt som oftast förnekar ens någonsin har varit ”tyskt” eller ”europeiskt”.

Som nationalsocialist ser jag detta som vårt största hot sedan första världskriget och jag lovar att göra allt som står i min makt för att vända trenden.

Adolf Åkesson, partiledare Tysklanddemokraterna

*) Oikofob är enligt den brittiske filosofen Scruton en person som föraktar sin hembygd. (Red. anm.)

Pingat på Intressant

Andra bloggar om: antisemitism, Främlingsfientlighet, Islamofobi, kulturkonservatism, Nationalism, nationalsocialism, nazism, Rasism, satir, Sverigedemokraterna, Terrorism

Protected: Vårt största hot

Publicerat av Sammy den 2009-11-19 kl 22:58

Det är något ruttet i gamla svedala

Publicerat av Sammy den 2009-08-23 kl 15:02

En del kan ha svårt att tro mig men det finns faktiskt idag, på 2000-talet, människor i vårt land som är fast övertygade om att allt som inte är svenskt är farligt och ondskefullt. Jo, det är sant. Man pratar om något så konstigt som “etniska svenskar” och menar att de skulle vara ett moraliskt högre stående släkte. Dock handlar det inte bara om någon slags självgodhet, man ser alla som inte tillhör denna etniska grupp som ett hot och vill till varje pris isolera sig från all form av kontakt med andra etniska grupper, även om det sker på bekostnad av de mänskliga rättigheterna.

Detta är inget nytt fenomen. Det har funnits länge och hade sin storhetstid under 30- och 40-talets Europa. Tanken om den egna suveräniteten och andras hot mot den blev så stark att krig och etnisk rensning härjade genom hela kontinenten. Det är så klart andra världskriget jag pratar om, det man kan tycka att det var en läxa vi inte skulle glömma bort i första taget. Tydligen var två generationer allt som behövdes för att det skulle glömmas bort och de gamla idéerna om nationalstaten och det egna folkets suveränitet dammas av igen.

Idag går man på släktmiddagar där det skämtas helt öppet och glatt om hur man kan göra ishockeypuckar genom att pressa mörkhyade. Man läser uppenbart vinklade tidningsartiklar som gärna påtalar det etniska ursprunget om någon som inte tillhör gruppen “etniska svenskar”, även om det inte har någon som helst relevans för något. Man talar om en främmande religion som ett hot mot samhället och dömmer miljoner efter handlingarna av några få fanatiker. Man tolkar de egna rättigheterna som överordnade andras rättigheter och talar om inskränkningar i yttrandefriheten när man inte tillåts förtala. Man lägger sin röst på partier som öppet förespråkar s.k. “etnisk enhetlighet”. Religiös fanatism bemöts med nationalistisk fanatism.

Under andra världskriget var det judarna som fick utstå det omänskliga hatet, idag tycks muslimerna och araberna vara de nya hatobjekten. Det började med terroristattentaten den elfte september 2001. Från denna incident av fanatiska självmordsbombare har konspirationsteorierna blomstrat och man hävdar nu att araberna och Islam håller på att ta över Europa och att vi andra snart kommer vara utrotade om vi inte gör något åt det. Av de som hävdar det har väldigt få träffat, än mindre känner, någon med världens vanligaste förnamn; Muhammed. Okunskapen och rädslan är total. Demagogerna är inte sena med att utnyttja tillfället och vinklar alla integrationsproblem till att orsaken skulle vara de hatade istället för de som hatar, likt en mobbare menar att det är mobboffret som orsakar mobbing.

Rekommenderad läsning om araber och muslimer: Muslimska gåvor till barbariska Européer. Här får vi veta saker som jag tror ytterst få främlingsfientliga känner till. Det är en verklig tankeställare för den som trott att Européer är de som stått för utvecklingen till dagens moderna civilization och vetenskap.

Om undersökningarna stämmer bör det vara omkring 5% av er som läser detta som skulle kunna tänka er att rösta på Sverigedemokraterna i nästa riksdagsval, hur försvarar man egentligen ett sådant ställningstagande på en intellektuell nivå? Jag misstänker att det för de flesta inte är ett så genomtänkt ställningstagande, mer en missnöjesröst för att ge en känga till de etablerade partierna. Då vill jag vänligen men bestämt påminna om att vi inte röstar bort partier i vår demokrati, man röstar för partier. Vill vi verkligen ha ett parti som öppet förespråkar “etnisk enhetlighet” i riksdagen? Ska de bestämma vad som är hot mot rikets säkerhet och vad t.ex. FRA ska övervaka? Ska vi verkligen låta dem avgöra vilka människor som är i behov av hjälp undan brott mot mänskliga rättigheter eller inte? Är de verkligen representativa för Sverige på den internationella politiska arenan?

För mig vore det inget mindre än en katastrof om de kom in i riksdagen. Inte bara för att de har en hopplöst förlegad syn på vad som är svenskt, mest för att de utgör ett hot mot rättsäkerheten och de mänskliga rättigheterna. Rösta vad som helst förutom Sverigedemokraterna, eller Folkfronten för den delen. Jag förordar naturligtvis Piratpartiet, framförallt om man vill ge en känga till etablissemanget. Vi rör om rejält i grytan utan att för den sakens skull villkora demokratin eller de mänskliga rättigheterna.

Pingat på Intressant.

Andra bloggar om: politik, främlingsfientlighet, nationalism, invandring, rasism, nazism, islam, muslimer, araber, sverigedemokraterna, folkfronten, sverige, svenskar, hatbrott, diskriminering, kultur, mångfald, etnicitet, fanatism, terrorism, piratpartiet

Sverigedemokraterna och Piratpartiet – Omaka Partier

Publicerat av Sammy den 2008-07-21 kl 02:13

Med anledning av de försök som gjorts att måla upp piratpartiet som något “extremliberalkommunist”-parti (ja, en del säger inte bara det ena eller det andra, en del säger allt på en gång) och de som t.o.m. tycker att Piratpartiet skulle göra gemensam sak med partier som Sverigedemokraterna vill jag en gång för alla, sakligt och utförligt, redogöra varför Piratpartiet aldrig någonsin skulle kunna göra gemensam sak med ett främlingsfientligt eller på annat sätt odemokratiskt parti.

Sverigedemokraterna är ett mycket bra exempel att utgå ifrån för min tes eftersom de anses vara det mest “rumsrena” partiet bland de partier med främlingsfientligt partiprogram. För övrigt har de blivit högst relevanta för diskussionen med sina 4,2% i senaste undersökningen och en reell chans att komma in i riksdagen i nästa val. Av den anledningen tänker jag utgå ifrån deras partiprogram och ställa det emot Piratpatiets för att visa hur vi rent ideologiskt är varandras motsatser.

Först analyserar vi Sverigedemokraternas principiella hållning i frågor som berör de mänskliga rättigheterna. Följande utdrag kommer direkt ur Sverigedemokraternas principprogram:

Den nationalistiska principen
Den viktigaste faktorn i ett tryggt, harmoniskt och solidariskt samhälle är den gemensamma identiteten, vilken i sin tur förutsätter en hög grad av etnisk och kulturell likhet bland befolkningen. Av det följer att den nationalistiska principen – principen om en stat, en nation – är grundläggande för sverigedemokraternas politik.

Här säger man i ren klartext att man i sin troligtvis mest grundläggande princip är emot kulturell mångfald. Längre fram i sin sammanfattning av sin “nationalistiska princip” klargör man vilka de främsta hoten är mot denna princip:

Sammanfattningsvis kan sägas att de allvarligaste hoten mot den nationalistiska principen är invandring, överstatlighet och imperialism.

Tydligare än så kan deras invandrafientliga politik knappast bli. Vidare börjar man prata om vad man vill göra åt detta “hot”:

Principen omöjliggör inte invandring. Däremot måste invandringen hållas på en sådan nivå att den inte i grunden förändrar befolkningssammansättningen på så vis att etniska enklaver uppstår. När så ändå har skett finns det två möjliga lösningar: a) återvandring och b) assimilering – det vill säga att de, som invandrat, tar till sig majoritetskulturen och på sikt uppgår i nationen.

Kortfattat ska man som invandrare i Sverige antingen anamma den svenska kulturen eller återvända till sitt hemland. Detta förhållningssätt vore ett allvarligt brott mot inte bara de internationella bestämmelser för de mänskliga rättigheterna som Sverige åtagit sig att respektera utan även svensk grundlag. I närmare bestämt Regeringsformen, 1 kap § 2, går det att läsa följande:

Det allmänna skall verka för att alla människor skall kunna uppnå delaktighet och jämlikhet i samhället. Det allmänna skall motverka diskriminering av människor på grund av kön, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, språklig eller religiös tillhörighet, funktionshinder, sexuell läggning, ålder eller annan omständighet som gäller den enskilde som person. Etniska, språkliga och religiösa minoriteters möjligheter att behålla och utveckla ett eget kultur- och samfundsliv bör främjas. Lag (2002:903).

Med slutsatsen att Sverigedemokraternas politik är emot kulturell mångfalld och inte är förenlig med svensk grundlag så kan vi börja titta på huruvida det står sig i förhållande till Piratpartiets principer:

Vi vill ändra den globala lagstiftningen för att gynna det framväxande informationssamhället som präglas av mångfald och öppenhet.

Redan i denna absolut första mening i principprogrammet slår man vakt om mångfald och öppenhet, något som knappast skulle kunna ses som förenligt med Sverigedemokraternas eftersträvan för en kulturell enfald.

Värnet om den enskildes privatliv är lagfäst i Sveriges grundlag. Ur denna grundläggande rätt springer flera andra viktiga mänskliga rättigheter som yttrande och åsiktsfrihet, informationsfrihet, rätten till kultur och rätten till personlig utveckling. Alla försök från den offentliga maktens sida att inskränka dessa rättigheter måste ifrågasättas och mötas av ett kraftfullt motstånd.

Här blir det tydligt att man som piratpartist anser att kultur är en mänsklig rättighet och att alla försök att inskränka den rätten ska ifrågasättas och bemötas med ett kraftfullt motstånd.

Notera även påtalandet av rätten till personlig utveckling, något som man kan anse att det står direkt emot Sverigedemokraternas krav på att de invandrare som vill vara kvar i Sverige ska anamma den svenska kulturen.

Staten ska respektera grundlagen även i praktiken.

Någon närmre förklaring av detta uttalande är knappast nödvändigt. Klart är att Piratpartiet ställer sig bakom den svenska grundlagen, något vi konstaterat att Sverigedemokraterna inte gör.

Piratpartiet skall och kommer att agera för att exponera och fälla en regering som partiet anser inte lever upp till den respekt för människorätt som man ska kunna förvänta sig av en västerländsk demokrati.

Här kan man tycka att ett förtydligande skulle vara på sin plats, vad är en västerländsk demokrati och vad förväntas av en sådan? Personligen tolkar jag det som att man bör exempelvis respektera de internationella överenskommelser om mänskliga rättigheter som antagits av FN.

Hur som helst är det svårt att se Sverigedemokraternas principer som något annat än en direkt motsats till Piratpartiets principer och att något samarbete vore totalt omöjligt. Med ovanstående resonemang och slutsatser kan man helt avfärda alla teorier om att Piratpolitik och främlingsfientlig eller på annat sätt högerextrem politik skulle ha något som helst med varandra att göra.

Dock kan man tycka att det inte är tydligt nog i Piratpartiets principprogram och att denna sortens djupare analys av principprogrammet inte borde vara nödvändigt för att komma fram till denna slutsats. Jag har därför inför nästa partistämma och val av principprogram föreslagit ett tillägg i Piratpartiets principprogram som följer:

Med anledning av Piratpartiets starka ställningstagande för demokrati, mänskliga rättigheter och fri kultur så ter sig det naturligt att vara emot alla former av främlingsfientlighet och diskriminering. Piratpartiet ställer sig därför helt och fullt bakom principen om alla människors lika värde och kommer aldrig under några som helst omständigheter ta ställning för en politik som diskriminerar någon människa pga ras, hudfärg, kön, sexuell läggning, språk, religion, politisk eller annan uppfattning, nationellt eller socialt ursprung, egendom, börd eller ställning i övrigt och aldrig samarbeta med någon person, organisation, företag eller annat politiskt parti som representerar sådana värderingar. Inte ens som en del av en politisk uppgörelse eller kompromiss.

Utöver detta kommer Piratpartiet alltid arbeta för en politik som inte begränsar eller på annat sätt påverkar den kulturella mångfalden i Sverige negativt eftersom den kulturella mångfalden är en förutsättning för principen om fri kultur. Ingen människa ska behöva ta avstånd från sin kultur och ingen ska behöva påtvingas en kultur för att passa in och accepteras av samhället. Att få bevara och utöva sin etniska tillhörighets kultur anser vi vara varje människas oinskränkbara rättighet.

Med detta tillägg så skulle Piratpartiet alltså inte göra någon riktig ändring i sitt principprogram i vare sig princip eller andemening, bara en förtydling.

För er som även följer inläggen på piratpartiets forum så vet ni att jag redan tagit upp diskussionen om detta och presenterat ovanstående förslag i följande forumstråd:

Aktivt ställningstagande emot rasism?

Det uppstod en del diskussion om ifall detta skulle ta fokus från partiets kärnfrågor, något jag bestrider med slutsatsen jag redan nämnt om att detta inte alls handlar om något nytt ställningstagande. Tillägget är förhållandevis kort och frångår inte slutsatser som redan kan dras av vårt befinltiga principprogram. Fokusen läggs alltså på något som redan finns där.

Följdfrågan blir då naturligtvis; vad gör det för nytta om det är något som redan framgår i principprogrammet?

Jo, det är att man förtydligar denna ståndpunkt för att förebygga eventuella missförstånd som annars kan uppstå och lugna våra väljares oro för vad vi kan tänkas gå med på för politik för att få igenom några få sakfrågor. Man ska lungt veta att även om vi är blockpolitiskt oberoende så är vi är ett parti som alltid kommer stå upp för demokrati och mänskliga rättigheter. När det gäller skatte- och fördelningspolitik kan vi ställa upp på vad som helst av vad de etablerade partierna hittar på men när det gäller demokrati och mänskliga rättigheter så kompromissar vi inte.

För övrigt tvättar man även effektivt bort den “extremliberalkommunist”-stämpel som våra motståndare gärna sätter på oss. Inga höger- eller vänsterspöken kommer lika lätt mörka debatten och vi kommer mycket lättare kunna tas för ett seriöst parti.

Som det ser ut idag kan man med en lättvindig tolkning av principprogrammet se det som att vi skulle kunna gå med på i princip vad som helst bara vi får igenom våra tre kärnfrågor. Det är i min mening inte bra och behöver förtydligas. Därför hoppas jag på att mitt förslag om ett förtydligande av vårt ställningstagande för de mänskliga rättigheterna och ett mångkulturellt samhälle kommer antas, gärna med ett brett majoritetsstöd av partiets medlemmar.

Fram tills dess har vi ovanstående resonemang och slutsater om partiets ställning till frågor som berör mänskliga rättigheter att förlita oss till. Jag skulle nämligen vilja att fler pirater än jag redan nu sprider detta budskap och att vi tillsammans visar att även om vi är ett blockneutralt “trefrågeparti” så skulle Piratpartiet aldrig någonsin kompromissa våra demokratiska eller mänskliga rättigheter.

Uppdatering: Lade till relevant citat ur Piratpartiets principprogram med kommentar som jag helt förbisett innan Rickard Falkvinge påpekade det. Tack Rickard!