Bloggsam

Vadå fjärde statsmakten?

Publicerat av Sammy den 2008-08-11 kl 01:22

- Det är ju så löjligt att debatten blossat upp nu som först, sa kompisen när vi vårt samtal över ett par öl så förutsägbart gled in på det här med FRA. Och visst är det så, debatten kom ju inte igång på allvar i gammelmedia förrän efter beslutet om FRA tagits. Fast, det är ju bara sant om man inte räknar med bloggosfären och nog är det så att man många gånger inte räknar den som en del av medievärlden.

Faktum är att det funnits bloggare som protesterat mot FRA sedan förslaget att låta FRA avlyssna i kabel dök upp första gången på dåvarande justitieminister Thomas Bodströms bord i början på 2006, något som inte mer än noterades i gammelmedia. Protesterna tystnade naturligtvis när Bodström en kort tid senare bordlade förslaget på obestämd tid. Men när det kom upp på tapeten igen fast i borgerlig regi drygt ett år senare så satte protesterna åter igång, inte bara i bloggar utan även på våra gator och torg. Gammelmedia sa inte ett knyst om den demonstrationen som hölls den 17:e februari 2007 bara ett stenkast från riksdagshuset. Den siste maj höll man återigen demonstration, bara 3 veckor innan FRA-förslaget skulle beslutas om, fortfarande inte ett ljud från gammelmedia.

Det var först bara några dagar innan förslaget låg på riksdagsdagordningen för beslut som gammelmedia på riktigt vaknade upp och insåg vad som höll på att hända, dock var det försent att börja försöka bilda en opinion då. Hur många har det funnits i den moderna demokratins historia som vunnit ett politiskt val på bara ett par dagars kampanj?

Jag har länge irriterat mig och klagat ljudligt på mediernas fördummande journalistik där man inte vågar skriva om något som är för intellektuellt utmanande för att istället skriva om senaste skandalen i dokusåpan som går på TV just nu med nakenchocker och dylikt skvaller om kändisar. Det kräver inte så mycket förklaring och artikelns innehåll behöver knappt förkortas för att få plats i en rubrik.

Barn svälter i Afrika, USA bombar nått land igen, Ryssland rustar upp och invaderar forna sovjetstater, Kina har offentliga avrättningar av frihetskämpar, osv. Aftonbladet: “Linda Rosings ena bröst har spruckit och hon har blivit tvungen att operera in nya – större – implantat”.

Ok, i rättvisans namn så följer faktiskt Aftonbladet kriget i Georgien just nu men med risk för att låta kallsinnig så handlar ju det om “rutinjournalistik”, dvs de får in rapporter om en väpnad konflikt i något land, skickar ut en eller två utrikeskorrespondenter som tar lite hemska bilder på något sjukhus och på lite bombade byggnader, skriver en gång om dagen några dramatiska rader om lidandet för att efter någon vecka eller två återgå till kändisskvallret.

Vad jag efterlyser är den där grävande skjutjärnsjournalistiken som inte räds att tänja på en gräns eller två för att hitta det där riktiga scoopen om våra makthavare och deras förehavanden. Var är alla journalisterna som är beredda att gå i fängelse för att få tag på och publicera information som avslöjar all dold smuts i maktens korridorer? Var det så att man blev så avskräckt när Jan Guillou och hans kollega dömdes för terrorism efter de avslöjat IB-affären att man helt la ner tanken på att ifrågasätta myndigheterna igen?

Nej, en mer rimlig förklaring är väl snarare att den sortens journalistik inte är tillräckligt kostnadseffektiv. Kändisskvaller behöver man inte gräva fram, det sköts av paparazzi. Likaså krigsreportage är ingen grävande journalistik, snarare rena observationer om händelser som uppenbarar sig själva. Stora sporthändelser är rena obserbvationer ungefär som med krigshändelser, bara att de är mer förutsägbara och finns inplanerade i almanackan sedan länge.

Med grävande journalisitik tänker jag på en journalist som i veckor bokstavligt talat gräver i gamla pappersarkiv i någon källare, sover i sin bil utanför folks hus, infiltrerar insynslösa organisationer under täckmantel, pressar ur folk svar likt en förhörsutredare, osv. Finns den sortens journalister bara på film numera?

Om någon ambitiös journalist skulle av en händelse råka läsa detta så kan jag tipsa om Opassande Emmas översikt över övervakningslagar samt Henrik Alexanderssons påbörjade fördjupningar i flertalet politiska förehavanden på EU-nivå som politikerna tycks vilja hålla locket på och besluta om i allra största tysthet. Det finns hur mycket som helst att gräva i för den journalist som vill upprätta gammelmedias anseende och samtidigt slå ett slag för demokratin och den öppna politiska debatten. FRA är bara toppen av ett enormt isberg.

Tyvärr verkar det mer sannolikt att helt vanliga personer med sitt engagemang på fritiden kommer göra de stora avslöjandena i sina bloggar då gammelmedia är alldeles för upptagna med att rapportera om Britney Spears nya pojkvän. Jag antar väl att det är därför vi kallar dem för just gammelmedia.

Någon sa att bloggosfären är den fjärde statsmakten men jag undrar, är det inte bara så att den tredje statsmakten håller på att tappa greppet och är på väg att bytas ut mot en ny tredje statsmakt?

Pingat på Intressant.

Andra bloggar om: FRA, media, journalistik, gammelmedia, integritet, politik, liberalism

Vad hände med rättssäkerheten?

Publicerat av Sammy den 2008-07-30 kl 17:46

Jag vet, ännu ett debattinlägg om FRA. Men jag tänkte här försöka att inte fokusera så mycket på just FRA-lagen utan mer på vad man gör med information inhämtad genom underrättelseverksamhet som misstänkliggör en eller flera personer som terrorister eller någon annan form av hot mot rikets säkerhet.

En förespråkare skulle naturligtvis säga att man skulle använda informationen för att stoppa eventuella terroristdåd eller andra hot mot rikets säkerhet. Men vi andra vet ju att det inte är hela sanningen. Hur är det med information som bara misstänkliggör utan att avslöja något särskilt planerat attentat? Visst, bara för att man utreder någon eller några misstänkta har man ju inte behandlat dem som skyldiga (än) och denna princip utgår man ju ifrån även i normalt polisarbete. Frågan är när det övergår från att vara en del av en utredning till att man behandlar någon som skyldig.

Jag är varken advokat eller utbildad inom juridik men skulle ändå vilja påstå att all fortsatt frihetsinskränkande behandling av en eller flera individer som går utanför ramarna av vad som är nödvändigt för en vanlig brottsutredning vore att behandla en person som skyldig. Om man utgår från denna princip, vad skulle det betyda för FRAs behandling av individers privata kommunikation som filtrerats fram och lagras för att eventuellt t.o.m säljas till andra nationer?

Att lämna ut informationen till en annan nation är ju onekligen en handling som går utanför ramarna av en brottsutredning och vem vet vilka repressalier som väntar när informationen nått ut till andra länder och man ska på utlandssemester? Detta sker ju helt utan berörda personers vetskap, möjlighet till rättslig prövning eller upprättelse. Hur kommer det sig att informationen FRA får fram genom sin spaning ses som att den vore så rättsäker att ingen rättslig prövning är nödvändig och vilka påföljder som helst är berättigade?

Jag känner att just den här biten med de faktiska spaningsmålens rättigheter och deras totala avsaknad till rättslig prövning är en aspekt som inte diskuterats så mycket i FRA debatten och att det för det mesta handlar om vanliga “oskyldiga” svenskars integritet. Naturligtvis är det en viktig aspekt, men som jag ser det innebär FRA-lagen mer än bara integritetskränkning. FRA-lagen innebär att vi totalt förkastar vårt rättssystem och principen om att alla ska behandlas som oskyldiga fram tills motsatsen bevisats och att alla ska få möjligheten att försvara sig i en rättegång innan man döms och tilldelas eventuell rättslig påföljd.