Bloggsam

När ändamålet helgar medlen…

Publicerat av Sammy den 2009-09-21 kl 21:37

Ministerstyre, mutbrott och jäv. Ja, allt är tillåtet i kampen mot fildelningen. I början försökte man vara lite diskret, nu går man ut i det öppna och skäms inte för den korrupta korporativism som tagit över landet. Beatrice Ask satte ribban när hon gav svaret  att hon “tycker det är positivt” på frågan om vad man tänker göra för att förhindra jäv inom polis- och rättsväsendet. Efter den jäviga domaren i tingsrätten, som bokstavligt talat är med i samma klubb som käranden, följer nu hovrätten dem i spåren med en nämndeman anställd av Spotify. Nämndemannen ser naturligtvis inga som helst problem i att vara anställd i ett av bolagen som käranden är delägare i.

I ett uttalande till SVD likställer t.o.m. denna nämndeman fallet med att vara ett eventuellt stöldfall, trots att vilken fåtöljadvokat som helst kan konstatera att brottsrubriceringen stöld är något helt annat än medhjälp till upphovsrättsintrång och har inte ens med immaterialrätt att göra. Med det sagt finns det två möjliga slutsatser: antingen är personen i fråga inte kompetent nog att förstå skillnaden mellan materialrätt och immaterialrätt, eller så har personen en moral som är överordnad dessa lagstadgade principer. Oavsett vilket bör personen hållas så långt ifrån juridik som möjligt, särskilt situationer som innebär att få dömma i en svensk rättegång.

Pingat på Intressant.

Andra bloggar om: ministerstyre, mutbrott, korruption, korporativism, the pirate bay, rättegång, upphovsrätt, juridik, rättssäkerhet, jäv, fildelning, piratkopiering, piratpartiet

Fantasiproblem och fantasilösningar

Publicerat av Sammy den 2009-09-13 kl 22:41

Uppsalas Nya Tidning publicerade en artikel igår med den något osmakliga titeln: “Gratis kultur är godast“. Dock är det i övrigt en ovanligt resonerande artikel som ändå visar prov på ett steg i rätt riktning i debatten om fildelning. Bl.a. citerar man Timbuktus uttalande: “Du kan inte först uppfinna hjulet och sedan säga att ingen får använda det”. MEN, tyvärr verkar man inte mogen att släppa fantasiproblemen med fri fildelning än och fortsätter söka fantasilösningar på dem.

Fantasiproblem säger jag för att det fortfarande inte finns något som talar för att underhållningsbranschen förlorar pengar på fildelningen. Att ladda ner en film ersätter inte ett DVD/Bluray-köp, precis som ett biobesök inte ersätter ett DVD/Bluray-köp, eller ett köp av boken som filmen baserats på inte heller ersätter något av det tidigarenämnda. Likadant ersätter inte att ha hört musik på radion eller att ha varit på konsert ett köp av en CD. Samtlig forskning som gjorts på området har visat att fildelning gynnar underhållningsbranschen mer än den skadar. Finanskriser till trots så är antagligen underhållningsbranschen den bransch som ändå klarat sig bäst med sina fortsatt höga vinster. Som värst har man kunnat påvisa minskad vinst, vilket är långtifrån detsamma som att göra förlust.

På detta fantasiproblem pratar man sen om fantasilösningar. Antingen tror man att man kommer kunna hitta sätt att kontrollera informationsflödet på Internet, ett projekt som kommer visa sig lika omöjligt som att ta ifrån Aftonbladet sitt utgivningstillstånd, fast gånger miljoner internetanvändare. Eller så tror man på affärsmodellen att ta betalt utav Internetleverantörerna, vilket antagligen kommer fungera lika bra som att försöka kräva posten på betalning för allt upphovsrättsskyddat material som skickas via brev och paket varje dag. Fast, med skillnaden att det handlar om hundratals olika privata aktörer istället för en statlig. Privata aktörer vars kunder inte kommer låta sig påtvingas extra avgifter frivilligt.

Probematiken och framtidens lösningar på dem ser något annorlunda ut ur min synvinkel. Samtidigt som branschorganisationerna rustar upp i kriget mot det fria informationssamhället så börjar allt fler få upp ögonen för faktumet att Internet snart är vårt enda media. Många former för hur vi tar del av information kommer säkerligen finnas kvar även efter de gamla medierna ersatts av det nya. Men när sista papperstidningen tryckts, sista tv-masten släckts ner, sista telefonstationen rivits och postens brevavdelning lagts ner, vill vi då ha total statlig insyn och korporativistisk kontroll över den enda infrastruktur som all samhällskommunikation, privat så väl som offentlig, går igenom?

Striden om kommunikationsfriheten har bara börjat.

Pingat på Intressant.

Andra bloggar om: internet, media, nätneutralitet, informationspolitik, kommunikationsfrihet, kultur, demokrati, korporativism, piratpartiet, fildelning, kopiering, upphovsrätt

Vem äger Internet?

Publicerat av Sammy den 2009-04-16 kl 17:39

Igår skrev DN en artikel om förhandlingarna i EU om det s.k. telekompaketet. Förslaget har drivits hårt av vissa intresseorganisationer inom underhållningsindustrin och innebär bl.a. att Internetoperatörerna ska tvingas övervaka och kontrollera sina kunders förehavanden på Internet för att t.o.m. stänga av de som inte sköter sig.

En rad mycket skrämmande uttalanden citeras i artikeln men ett av dem fastnade jag lite extra för:

Men om friheten på nätet inskränks kan väl det vara ett problem?
- Frihet är viktigt, men det handlar om en kommersiell tjänst. Jag kan inte se likheten mellan åtkomst till nätet och rätten till tak över huvudet.

Citatet är från Jörgen Samuelsson, Sveriges delegat i rådsarbetsgruppen för telekommunikationer. Internet är enligt honom en kommersiell tjänst. Frågan jag då vill ha svar på från Jörgen är; vem är det som äger Internet? För visst är det väl så att man inte kan bestämma vem som ska få tillgå något eller inte utan att vara den som äger föremålet i fråga?

Svaret på frågan är naturligtvis ingen. Vare sig någon enskild person, företag eller stat äger det internationellt förekommande Internetet. Ingen regering, skivbolagsdirektör, tidningsredaktör, eller på annat sätt auktoritär person eller organisation har kontrollen eller bestämmer över Internet, lika lite som någon skulle bestämma eller kontrollera vad som sägs i ett brev eller över telefon. Internet består nämligen av enskilda människor som med teknikens hjälp kommit i kontakt med varandra för gränsöverskridande utbyte av information, kunskap, kultur eller helt vanligt socialt umgänge. Någon uppdelning mellan producent, distributör eller konsument finns inte. Varje ny ansluten dator är en potentiell kreatör, författare, journalist, redaktör, samhällsdebattör, mediedistributör, konsument, lyssnare, läsare, kritiker, eller allting på en gång.

Med ovanstående i åtanke måste nog de flesta ändå förstå det odemokratiska i att hindra männsikor från att vara delaktiga i just detta, än värre om det är av rent privatekonomiska skäl, dvs för att skydda någon enskild person eller företags ekonomiska intressen. Jag skulle tom gå så långt att hävda att det vore ett brott mot en rad demokratiska rättigheter, framförallt mötesfriheten. Internet är nämligen ingen privatägd butik där butiksägaren själv kan leka sheriff och haffa de som snattar eller på annat sätt inte sköter sig, det är en allmän plats. En allmän plats ägs av ingen och alla (beroende på hur man ser det) och är en plats där enbart polismyndigheterna får utöva rättsskipning och frihetsberövande, och enbart på villkor stiftade med demokratiska medel.

Så ser i alla fall vi i Piratpartiet på Internet. Personer som Jörgen Samuelsson jobbar dock på att ändra på det. De vill skicka in underhållningsindustrings egna SWAT-team för att köra iväg alla uppviglare på Internet så de kan göra om denna mötesplats för utbyte av information, kunskap, kultur och socialt umgänge till en “kommersiell tjänst”. I och med detta har man dessutom titulerat underhållningsindustrin till ägare av Internet. I mina ögon är de en ockupationsmakt på vår allmänna plats och det är Piratpartiets roll att kämpa mot denna utförsäljning av våra demokratiska rättigheter.

Piratpartiet ställer upp i EU-valet 2009.

Pingat på Intressant.

Andra bloggar om: eu, telekompaketet, internet, mötesfrihet, demokrati, korporativism, piratpartiet, fildelning, upphovsrätt

Uppmaning till civil olydnad

Publicerat av Sammy den 2009-02-26 kl 00:57

Hittills har jag hållit mig till demokratiska och politiskt korrekta uttalanden i kampen för våra demokratiska rättigheter och mot korporativismen. Idag fick musik- och filmindustrin se resultatet av de 75 miljoner pund som de investerat i kampen för att upprätthålla sin förlegade affärsmodell. Utdelningen kom i form av polisbefogenheter. Nu har de inte bara lagen på sin sida, nu ÄR de lagen. Därmed har mitt tålamod tagit slut.

Härmed förklarar jag mitt öppna stöd för civil olydnad i frågan om olovlig kopiering av upphovsskyddade verk. Jag uppmanar även till fullständig bojkott av upphovsrättsskyddade verk som kommersiella produkter, såvida inte upphovsmannen tagit klart och tydligt avstånd från branschorganisationernas agerande samt att betalningen med största säkerhet går oavkortat till upphovsmannen själv. Allt annat upphovsskyddat material uppmuntrar jag att man olovligen kopierar och sprider vidare till andra i största möjliga utsträckning. Syftet är att visa att det faktiskt är deras egna konsumenter de ger sig på och att vi inte tänker låta oss skrämmas av deras maffiametoder.

Man bör dock vara medveten om risken att branschorganisationerna kommer utöva sina nyvunna befogenheter. Man bör vara medveten om att de kan begära ut identiteten på innehavaren av det internetabonemang man använder, frysa dennes banktillgångar, göra husrannsakan och beslagta den datorutrustning de hittar samt kräva godtyckligt belopp i skadestånd. Därför bör man enbart följa mina uppmaningar om man själv står som innehavare av internet abonnemanget eller om man har abonnemangsinnehavarens tillåtelse. Civil olydnad handlar nämligen inte bara om att trotsigt bryta mot lagen i protest, man måste även vara beredd att ta konsekvenserna av det. Om branschorganisationerna ger sig på mig så kommer i alla fall jag stå för mina handlingar.

Dock kommer jag ALDRIG acceptera eller respektera de maktbefogenheter som odemokratiskt tilldelats branschorganisationerna. I mina ögon är och förblir de multinationella storföretag som försöker upprätthålla sin förlegade affärsmodell med rena maffiametoder, inte poliser eller någon form av myndighet. Vill de in i min bostad så kommer de inte in utan svensk polis. Vill de dömma mig för brott och ha ersättning för sina rent påhittade ekonomiska förluster så görs inte det utanför en svensk rättegångssal. Naturligtvis kommer jag även göra allt för att informera allmännheten om vad de utsätter mig för.

Jag uppmanar även den som inte redan gjort det till att gå med i Piratpartiet. Vi måste trots allt fortsätta försöka påverka den demokratiska vägen också. Om inte för att “vinna”, åtminstone för att ta ifrån en röst från de partier som låter denna avveckling av våra demokratiska rättigheter fortsätta trots folkets protester.

Pingat på Intressant.

Andra bloggar om: civil olydnad, upphovsrätt, fildelning, piratkopiering, ipred, rättssäkerhet, korporativism