Bloggsam

Televerkets privatisering – gör om, gör rätt!

Publicerat av Sammy den 2009-09-27 kl 15:03

Televerket

Regeringen Bildt drev igenom mest antal privatiseringar av svenska statliga bolag än någon annan svensk regering gjort. Det skulle gå fort och huruvida dessa beslut hade folklig förankning kan man bara sia om då det inte var något man tog hänsyn till. Inget tycktes vara för samhällsnödvändigt eller allmännyttigt för att överlämnas till marknadskrafterna. Med det sagt vill jag inte påstå att planekonomi är att föredra. Den som inte är fanatisk anhängare av det ena eller andra ser att båda politiska marknadsprinciperna har tillämpningar där de bäst fyller sin funktion.

Och nu börjar effekterna av den alltför dåligt genomtänkta privatiseringen av Televerket bli smärtsamt uppenbar. När man privatiserade det gamla Televerket nöjde man sig nämligen inte med att bara privatisera marknaden för att förmedla telekommunikation, man gav även bort ansvaret för infrastrukturen, vilket i all praktisk mening innebar att man gav bort svenska folkets allmänna telenät till en enskild marknadsaktör. I och med det motverkade man, mer eller mindre medvetet, syftet att skapa en fri marknad med lika konkurrensvillkor. En aktör gavs kontrollen och samhällsansvaret som förvaltningen av infrastrukturen innebär, vilket är lite som att sälja ut vägverket *och dess befogenheter* för hela svenska vägnätet till en enskild markanläggningsentreprenör.

För att råda bot på denna uppenbart snedvridna konkurrenssituation inrättade man den statliga tillsynsmyndigheten Post- och telestyrelsen (PTS). De har idag flertalet heltidsanställda som enbart jobbar med att övervaka marknadsaktören man gav ansvaret för telenätet till och som med repressiva medel försöker marknadsreglera tillbaks kontrollen över infrastrukturen. I datanördskretsar förekommer begrepp som “patch”, “buggfix” och “fullösning” som för sammanhanget känns mycket träffande.

I ljuset av detta är det inte svårt att förstå det dödläge telekommarknaden nu befinner sig i frågan om utbyggnaden av fibernätet. Vår position som ledande IT-nation har gått oss förbi och frågan är: hur långt ska det gå innan man tar tillbaks kontrollen och ansvaret över svenska folkets allmänna telenät för att bygga en infrastruktur efter behov istället för betalningsförmåga och lönsamhet? En infrastruktur som garanterar både alla medborgares tillgång och fri konkurrens på lika villkor bland innehållsleverantörer?

Här har Piratpartiet helt klart en fråga att fördjupa sig i. För mig är frågan om infrastrukturen utan tvekan en fråga som ingår i begreppet “nätneutralitet” och något som man mycket tydligare skulle kunna profilera sig i. Naturligtvis är det här något vi kommer diskutera under höstens stora piratevent: Parley. Du missar väl inte det? Väl mött!

Pingat på Intressant.

Andra bloggar om: privatisering, televerket, telia, skanova, teliasonera, samhälle, telekom, infrastruktur, telenätet, bredband, fibernät, bredbandsutbyggnaden, internet, nätneutralitet, informationspolitik, kommunikation, kommunikationsfrihet, piratpartiet

Fantasiproblem och fantasilösningar

Publicerat av Sammy den 2009-09-13 kl 22:41

Uppsalas Nya Tidning publicerade en artikel igår med den något osmakliga titeln: “Gratis kultur är godast“. Dock är det i övrigt en ovanligt resonerande artikel som ändå visar prov på ett steg i rätt riktning i debatten om fildelning. Bl.a. citerar man Timbuktus uttalande: “Du kan inte först uppfinna hjulet och sedan säga att ingen får använda det”. MEN, tyvärr verkar man inte mogen att släppa fantasiproblemen med fri fildelning än och fortsätter söka fantasilösningar på dem.

Fantasiproblem säger jag för att det fortfarande inte finns något som talar för att underhållningsbranschen förlorar pengar på fildelningen. Att ladda ner en film ersätter inte ett DVD/Bluray-köp, precis som ett biobesök inte ersätter ett DVD/Bluray-köp, eller ett köp av boken som filmen baserats på inte heller ersätter något av det tidigarenämnda. Likadant ersätter inte att ha hört musik på radion eller att ha varit på konsert ett köp av en CD. Samtlig forskning som gjorts på området har visat att fildelning gynnar underhållningsbranschen mer än den skadar. Finanskriser till trots så är antagligen underhållningsbranschen den bransch som ändå klarat sig bäst med sina fortsatt höga vinster. Som värst har man kunnat påvisa minskad vinst, vilket är långtifrån detsamma som att göra förlust.

På detta fantasiproblem pratar man sen om fantasilösningar. Antingen tror man att man kommer kunna hitta sätt att kontrollera informationsflödet på Internet, ett projekt som kommer visa sig lika omöjligt som att ta ifrån Aftonbladet sitt utgivningstillstånd, fast gånger miljoner internetanvändare. Eller så tror man på affärsmodellen att ta betalt utav Internetleverantörerna, vilket antagligen kommer fungera lika bra som att försöka kräva posten på betalning för allt upphovsrättsskyddat material som skickas via brev och paket varje dag. Fast, med skillnaden att det handlar om hundratals olika privata aktörer istället för en statlig. Privata aktörer vars kunder inte kommer låta sig påtvingas extra avgifter frivilligt.

Probematiken och framtidens lösningar på dem ser något annorlunda ut ur min synvinkel. Samtidigt som branschorganisationerna rustar upp i kriget mot det fria informationssamhället så börjar allt fler få upp ögonen för faktumet att Internet snart är vårt enda media. Många former för hur vi tar del av information kommer säkerligen finnas kvar även efter de gamla medierna ersatts av det nya. Men när sista papperstidningen tryckts, sista tv-masten släckts ner, sista telefonstationen rivits och postens brevavdelning lagts ner, vill vi då ha total statlig insyn och korporativistisk kontroll över den enda infrastruktur som all samhällskommunikation, privat så väl som offentlig, går igenom?

Striden om kommunikationsfriheten har bara börjat.

Pingat på Intressant.

Andra bloggar om: internet, media, nätneutralitet, informationspolitik, kommunikationsfrihet, kultur, demokrati, korporativism, piratpartiet, fildelning, kopiering, upphovsrätt

Vem äger Internet?

Publicerat av Sammy den 2009-04-16 kl 17:39

Igår skrev DN en artikel om förhandlingarna i EU om det s.k. telekompaketet. Förslaget har drivits hårt av vissa intresseorganisationer inom underhållningsindustrin och innebär bl.a. att Internetoperatörerna ska tvingas övervaka och kontrollera sina kunders förehavanden på Internet för att t.o.m. stänga av de som inte sköter sig.

En rad mycket skrämmande uttalanden citeras i artikeln men ett av dem fastnade jag lite extra för:

Men om friheten på nätet inskränks kan väl det vara ett problem?
- Frihet är viktigt, men det handlar om en kommersiell tjänst. Jag kan inte se likheten mellan åtkomst till nätet och rätten till tak över huvudet.

Citatet är från Jörgen Samuelsson, Sveriges delegat i rådsarbetsgruppen för telekommunikationer. Internet är enligt honom en kommersiell tjänst. Frågan jag då vill ha svar på från Jörgen är; vem är det som äger Internet? För visst är det väl så att man inte kan bestämma vem som ska få tillgå något eller inte utan att vara den som äger föremålet i fråga?

Svaret på frågan är naturligtvis ingen. Vare sig någon enskild person, företag eller stat äger det internationellt förekommande Internetet. Ingen regering, skivbolagsdirektör, tidningsredaktör, eller på annat sätt auktoritär person eller organisation har kontrollen eller bestämmer över Internet, lika lite som någon skulle bestämma eller kontrollera vad som sägs i ett brev eller över telefon. Internet består nämligen av enskilda människor som med teknikens hjälp kommit i kontakt med varandra för gränsöverskridande utbyte av information, kunskap, kultur eller helt vanligt socialt umgänge. Någon uppdelning mellan producent, distributör eller konsument finns inte. Varje ny ansluten dator är en potentiell kreatör, författare, journalist, redaktör, samhällsdebattör, mediedistributör, konsument, lyssnare, läsare, kritiker, eller allting på en gång.

Med ovanstående i åtanke måste nog de flesta ändå förstå det odemokratiska i att hindra männsikor från att vara delaktiga i just detta, än värre om det är av rent privatekonomiska skäl, dvs för att skydda någon enskild person eller företags ekonomiska intressen. Jag skulle tom gå så långt att hävda att det vore ett brott mot en rad demokratiska rättigheter, framförallt mötesfriheten. Internet är nämligen ingen privatägd butik där butiksägaren själv kan leka sheriff och haffa de som snattar eller på annat sätt inte sköter sig, det är en allmän plats. En allmän plats ägs av ingen och alla (beroende på hur man ser det) och är en plats där enbart polismyndigheterna får utöva rättsskipning och frihetsberövande, och enbart på villkor stiftade med demokratiska medel.

Så ser i alla fall vi i Piratpartiet på Internet. Personer som Jörgen Samuelsson jobbar dock på att ändra på det. De vill skicka in underhållningsindustrings egna SWAT-team för att köra iväg alla uppviglare på Internet så de kan göra om denna mötesplats för utbyte av information, kunskap, kultur och socialt umgänge till en “kommersiell tjänst”. I och med detta har man dessutom titulerat underhållningsindustrin till ägare av Internet. I mina ögon är de en ockupationsmakt på vår allmänna plats och det är Piratpartiets roll att kämpa mot denna utförsäljning av våra demokratiska rättigheter.

Piratpartiet ställer upp i EU-valet 2009.

Pingat på Intressant.

Andra bloggar om: eu, telekompaketet, internet, mötesfrihet, demokrati, korporativism, piratpartiet, fildelning, upphovsrätt

Det bortglömda tredje lägret

Publicerat av Sammy den 2008-11-13 kl 23:28

“Vi artister tjänar inte på att hetsa mot fildelarna” säger Timbuktu i DN debatt ikväll. Härligt tänkte jag när jag läste rubriken, äntligen en artist som står upp emot piratjägarna. Jag bereder mig på intellektuell njutning innan jag fortsätter läsa artikeln men blir djupt besviken när han plötsligt hävdar att telekombolagen tjänar pengar på fildelning (med en logik ungefär som att posten tjänar pengar på hotbrev), föreslår skatt på Internettrafik och upprepar det fortfarande ej bevisade påståendet att artisterna förlorar pengar på olovlig fildelning.

Slutsatsen att artister inte tjänar pengar på att jaga fildelare är ju förstås helt rätt, men utgångspunkten för hans resonemang om att fildelning är till ondo och monetär förlust för artisterna är ändå densamme som resten av det piratjägande gänget inom underhållningsindustrin. Vet inte hur han får ihop det där riktigt.

Alltså, underhållningsindustrin kräver att få sin affärsverksamhet skyddad från att behöva anpassa sig när nya tekniker och medier orsakar “orättvis” konkurrens medans miljoner svenskar vill inte bli kriminaliserade eller få sin rätt till privatkommunikation inskränkt. Politikerna som antingen går på den mest populistiska linjen eller den med största ekonomiska incitamentet försöker måla upp problematiken som att det är ett svårt val mellan två moraliskt jämbördiga läger. Men även i en värld där man kan tycka att demokratiska rättigheter och rent privatekonomiska intressen är moraliska jämlikar så finns faktiskt ett läger till: vetenskapen.

Bara 2 timmar innan Timbuktus inlägg på DN debatt försökte man återigen belysa de faktum som man faktiskt kommit fram till i forskningen kring fildelning, dvs det enda som vi egentligen vet om saken och som borde tysta alla påståenden om motsatsen. Jag säger bara; läs och begrunda. Den som tvivlar får gärna dubbelkontrollera de fakta som presenteras. Varför ser man gång på gång bort från dessa fakta och samtidigt är så okritisk till så uppenbart partiska röster med åsikter och lösryckta påståenden?

Svaret är uppenbart när man väl konstaterat att våra politiker är digitala analfabeter och tyvärr har Timbuktu nu även sållat sig till denna skara.

Pingat på Intressant.

Andra bloggar om: Timbuktu, Internet, Fildelning, Upphovsrätt, Piratkopiering

Hotet mot oss webbutvecklare

Publicerat av Sammy den 2008-11-02 kl 02:32

Jo ni förstår, det finns ett hot mot oss som skapar Internetsidor och jag pratar inte nu om finanskrisen, även om det också är ett hot. Det är faktumet att vem som helst kan gå in på Internet och besöka våra hemsidor HELT GRATIS. Du som läser detta har säkert gjort det själv, just nu i detta ögonblick. Har du tänkt på hur mycket tid jag har lagt ner på att skapa denna sida? Du tycker inte jag borde få betalt för det jag gör? Varje dag besöks miljontals Internetsidor över hela världen, t.o.m. länkas fram och tillbaka, helt utan att dess upphovsmän får någon ersättning, ska det verkligen vara så?

För den som missade det så var det jag just skrev ironiskt menat, faktum är ändå att det finns folk som faktiskt resonerar så. Man ser bara ett värde i tillgängliggörandet av en kreatörs verk och att i en värld där all digital media är fritt tillgänglig för alla finns inget utrymme att kunna tjäna pengar. Logiken är omöjlig att ifrågasätta om man tror att kreatörer bara skapar om det finns ett ekonomiskt incitament för det och att tillgängliggörandet av media skulle vara det enda sättet att tjäna pengar på sitt skapande.

Logiken förnekar dessutom existensen av den affärsmodell som större delen av all Internetbaserad medieproduktionen utövar, mig själv och min firma inkluderat, samt den uppsjö av programmerare som ger ut källkoden till sina verk under s.k. “open source”-licenser och andra kreatörer i allmännhet som släpper sina verk under Creative Commons-licenser. Jag själv har aldrig tagit betalt för tillgängliggörandet av något av det jag skapat, som det borde framgå av min inte så lite ironiska inledning så vore det inte så lite absurt och skulle aldrig fungera på Internet.

Om man tänker efter lite så är underhållningsindustrins affärsmodell precis så absurd och ohållbar som min liknelse ger prov på. Jag menar, tänk om man utgått ifrån samma affärsmodell för all medieproduktion och krävt betalning för tillgängliggörandet av allt på Internet? Tänk om vi inte kunnat besöka en enda hemsida utan att betala priset för ett lösnummer av Aftonbladet, inte kunnat skicka ett enda e-brev utan att betala e-porto eller inte kunnat skicka meddelanden via MSN utan att betala priset för ett SMS? Internet hade omöjligt kunnat bli vad det är idag om vi som kreatörer och distributörer på Internet utgått från den affärsmodellen. Internet som koncept förutsätter nämligen inget mindre än fri, obehindrad och decentraliserad distribution. Därmed kan vi konstatera att distributionsmonopol-baserade affärsmodellen står i direkt motsats till Internet som koncept.

Något mer konkret alternativ för hur underhållningsindustrin ska kunna tjäna pengar har jag slutat försöka komma med förslag på. Inte för att det råder någon brist på alternativ, jag menar bara att precis som för alla andra branscher är det ingen annan än entreprenören själv som måste hitta sätt för sin verksamhet att gå runt. Säkert kan man i alla fall säga att Internet har skapat betydligt mycket mer affärsmöjligheter än det tagit ifrån oss, underhållningsindustrin utgör inget undantag för detta. 

Dock ser man inte de nya möjligheterna som just möjligheter, istället väljer man att se det som “orättvis” konkurrens och lägger oerhörda resurser på att övertyga politiker om att förbjuda dem och alla som på något sätt försöker utnyttja dem. Senaste lagförslaget som ett resultat i raden för denna verksamhet är den s.k. piratjägarlagen. Kortfattat gör den det möjligt för upphovsmän och deras representanter att själva söka upp de som enligt dem brutit mot deras upphovsrätt för att själva förkunna dom och straff utan polisens inblandning. Ja, det är precis så rättsvidrigt som det låter.

Om någon skulle ha ekonomiska medlen, tiden och modet att motsätta sig de nya privata upphovsrättspoliserna blir det i alla fall en rättstvist i domstol men då, så som lagen är föreslagen, blir det ett civilrättsligt mål istället för ett brottsmål. I praktiken innebär det att man istället för att bli dömd utefter principen om att man är oskyldig till motsatsen bevisats så ser man två juridiskt likvärdiga parter där man förutsättningslöst väger parternas argument och bevis mot varandra för att avgöra vem som har rätt. Det är inte svårt att se hur obalanserat utfallet blir när den enskilde Svensson med sina högst begränsade ekonomiska resurser går upp mot de stora skiv- och filmbolagen från Hollywood och deras armada av högt avlönade advokater.

Andra åtgärder man tagit är t.ex. att, trots att man hävdar att det inte går att tjäna pengar på att göra kreatörers verk fritt tillgängliga och gratis för alla, så stämmer man andra för att ha lyckats göra precis det. På så sätt fabricerar man en sanning i sitt påstående om att man inte kan tjäna pengar på det sättet. Jag tänker, det borde väl antingen vara som de säger, dvs att man INTE KAN tjäna pengar på fri och gratis fildelning, då finns det väl ingen förlorad inkomst för dem att prata om och kräva ersättning för? Eller så är det så att man KAN tjäna miljoner så som de hävdar att The Pirate Bay grundarna gjort och att den förtjänsten skulle varit deras om det inte vore för deras egen dumdristiga slutsats om att det inte skulle vara möjligt?

Ja, hade man istället satsat resurserna man lagt på att bevara den gamla affärsmodellen på att ta fram nya kan jag nästan garantera att piratkopiering som fenomen inte hade existerat och all ev förtjänst som gått till dagens s.k. illegala alternativ istället varit kreatörerna till godo. Med andra ord är det representanterna för kreatörerna, dvs skiv- och filmbolagen och deras lobbyorganisationer, som orsakar de största förlorade inkomsterna och utgör det verkliga hindret för kreatörerna att tjäna pengar på sitt skapande snarare än de som anammat de nya teknikerna för att dela med sig över Internet.

Det är verkligen inte konstigt att konsumenterna reagerar, helt i enlighet med principen om att varje aktion leder till en reaktion. Nu går alltså inte bara den tekniska utvecklingen emot den traditionella underhållningsindustrin och deras strävan att upprätthålla sina monopol på distributionen av kreatörernas verk, man har allt svagare stöd för kriget mot fildelarna, inte bara bland vanliga medborgare i alla åldrar, utan även i de egna leden.

Dock har erfarenheten hur regeringen skött FRA-lagförslaget trots folkets protester helt dödat mitt hopp om att politikerna kommer lyssna på någon av oss medborgare i frågorna kring fildelningen. Det är inte folkets åsikter som styr vårt land längre, om det någonsin varit så. Det torde vara uppenbart för alla vid det här laget att vi bor i en s.k. monetokrati, dvs pengarna styr. Dock har de än så länge inte fått grepp om Internet. De som sitter med pengarna och makten är nämligen med få undantag fullständiga digitala analfabeter som verkar tro att Internet är någon slags avancerad variant av Text-TV. Och tur är väl det för mörkt hade det verkligen sett ut om de med pengarna och makten faktiskt vetat hur de skulle göra för att underkuva även det sista riktigt fria mediet.

Uppdatering: ?”ndrade om i tredje stycket där jag tidigare skrev hobbyprogrammerare och hobbykreatörer till bara programmerare och kreatörer eftersom även många professionella programmerare och kreatörer släpper sina verk gratis och under “öppna” licenser.

Pingat på Intressant.

Andra bloggar om: Internet, Fildelning, Upphovsrätt, Piratkopiering