Inlägg märkta med informationspolitik
Publicerat av Sammy den 2010-03-08 kl 16:55
Mitt namn är Sammy Nordström och jag kandiderar för Piratpartiet till landstingsfullmäktige i Östergötland och kommunfullmäktige i Söderköpings kommun. Med Din hjälp vill jag slå vakt om förutsättningarna för vår demokrati och ta vara på nya möjligheter för fler att vara delaktiga och påverka.
I höstas blev jag 30 år gammal och bor tillsammans med fru och två barn i en liten villa i Söderköping. Jag är webbutvecklare till yrket och driver min egen firma sedan 4 år tillbaka. Min roll inom partiet är distriktsledare (DL) för östra distriktet, ett område som täcker Uppsala i norr till Gotland i söder. Rollen som DL är jag dock fortfarande nytillsatt som med bara en månad sen min utnämning. Innan var jag t.f. valkretsledare (VL) för Östergötland och har därigenom varit väldigt engagerad i just Östergötland och arbetet med att ta fram regionens valplattform.
Det politiska engagemanget
Mitt politiska engagemang grundar sig dels i min ideologiska övertygelse om informationspolitiken som kanske den viktigaste grundstenen för den moderna tidens demokrati, och dels en vilja att öppna upp politiken för alla människors insyn och påverkansmöjlighet. Vilka politiska ställningstaganden detta nya politiska perspektiv föranleder är något vi upptäcker allt mer för varje dag som går, inom internationell politik så väl som regional. Och i takt med att en mer övergripande helhetssyn träder fram blir det allt svårare att kalla oss för ett enfrågeparti. Det är en mycket spännande politisk tidsålder vi lever i och var det leder är svårt att säga men det jag vet säkert är att jag vill vara med i denna utveckling och ta reda på det.
Mina hjärtefrågor
Frågorna jag vill driva i Landstinget i Östergötland handlar lite mer specifikt om rättssäkerheten inom vården, patienträttigheter, alla människors lika rätt till vård, hur man stärker skyddet för patienternas integritet, en moderniserad tillämpning av offentlighetsprincipen, m.m. I Söderköpings kommun handlar det om IT-tillgänglighet, förbättrad kompetens och användning av IT i både skolundervisningen och kommunens förvaltning, ökad transparens i den kommunala budgeten, översyn av kommunens mjukvarulicenser, m.m.
För en enskild kommun- eller landstingspolitiker är det många frågor som räcker mer än väl för att fylla ut den tid man har avsatt under en mandatperiod. Och antagligen har jag mer frågor att driva redan imorgon. Bara så sent som idag upptäckte jag tillsammans med Daniel Gustavsson i Kristianstad frågor att driva så som ungdomars rättigheter att organisera sig och vikten av att stärka offentlighetsprincipen för att ansvariga inte ska kunna godtyckligt sekretessbelägga saker av stort allmännintresse. Om Piratpartiets frågor kan räknas som en fråga måste det vara största politiska frågan i modern tid.
Att förnya och tillvarata nya möjligheter
Men förutom att jag vill in i kommun- och landstingsfullmäktige för att tillföra ett informationspolitiskt perspektiv på den lokalpolitiska arenan så handlar det också om att jag vill modernisera vår demokrati. Idag har vi verktyg för att tillgå information, dela med oss av information och samarbeta kollaborativt och på distans som de gamla grekerna knappt kunde drömma om. Det öppnar upp möjligheten för så många fler att engagera sig i politiken om vi bara utnyttjar dessa nya kommunikationsverktyg på ett bra sätt.
Som sagt, det är en mycket spännande politisk tidsålder vi lever i och hoppas verkligen jag med Din hjälp får en chans att spela en roll i hur det utvecklar sig.
Pingat på Intressant.
Andra bloggar om: piratpartiet, kommunalvalet, landstingsvalet, val2010, kandidatur, sammy nordström, informationspolitik
Publicerat av Sammy den 2010-01-19 kl 17:38
Jag fick ett brev idag från Anton och Ludvig som kände sig lite osäkra på vilket parti de ska rösta på. De skriver så här:
Hej!
Vi är två killar, Anton och Ludvig, som suttit och diskuterat politik dom senaste dagarna.
Ingen av oss är riktigt säker på vad vi ska välja för parti, och därför undrar vi nu varför vi borde rösta på det parti som du står för?
Vad satsar ni på för oss ungdomar?
Många av våra polare pratar om att rösta på Sverigedemokraterna, och det är ju mycket debatt om dom. Vad tycker ni om dom och varför borde vi rösta på er istället?
För Anton och Ludvigs skull har jag klippt bort deras efternamn. Jag skrev så här tillbaks:
Hej Anton och Ludvig!
Till ungdomar vill vi ge något mycket värdefullt: rättssäkerhet. Både sittande regering och deras föregångare har jobbat hårt på att kriminalisera över miljonen svenskar och gett privata företag mer befogenheter än polisen för att jaga dessa brottslingar. Resultatet ser vi tydligt nu senast idag när
Mikael Nordfeldth fick sitt kontor raidat av polisen och sina datorer beslagtagna, utan att någon pratat med honom innan alls.
I övrigt handlar det om frågor som vi anser vara avgörande för att demokratin ska kunna fungera och skydda våra mänskliga rättigheter. När sista papperstidningen lämnat tryckerierna, brevbäraren levererat sitt sista brev, telefonstationen kopplat fram sitt sista samtal, och TV/Radio-masten skickat sitt sista TV- och radioprogram, vill vi då att staten och privata företag ska ha total insyn och kontroll över Internet?
Nu är det ju inte alls säkert att Internet verkligen kommer ersätta all annan media, men en teknisk revolution liknande den när tryckpressen kom ser vi ändå att Internet är, och att den betyder minst lika mycket för vår demokrati. Som skrämmande bevis på det är Irans nedstängning av hela landets Internettrafik och Kinas långtgående censur.
När det gäller Sverigedemokraterna kan vi konstatera att de är Piratpartiets ideologiska motsats. Där de vill ha enkelriktning och enfald vill vi ha variation och mångfald. Vad de vill konservera vill vi utveckla. Medans de bygger murar försöker vi riva dem. Där de ser hot ser vi möjligheter. Men framförallt, vi ser ett uppenbart samband mellan isolation och stagnation.
Rent sakfrågepolitiskt ställer vi oss undrande till deras ambitioner att inrätta jourhavande dygnetrunt-domstolar, arbetsläger för straffångar och återgå till hur Sverige såg ut under andra världskriget rent allmänt. De står nämligen för väldigt mycket mer än bara begränsad invandring, något som ofta kommer i skymundan i media.
Sen är det så att även om Piratpartiet inte tar ställning i frågan om antalet personer som ska få uppehållstillstånd eller asyl, så tar vi ändå stark ställning för de mänskliga rättigheterna och vår allas medmänskliga skyldighet att hjälpa människor i nöd. Vi anser inte att Sverigedemokraternas politik lever upp till dem kraven och så länge de inte gör det ser vi inte några som helst samarbetsmöjligheter hos dem.
Hoppas det gav svar på era frågor, säg till om ni undrar över något mer!
Mvh,
Sammy Nordström
Vice valkretsledare, PP Östergötland
Publicerat av Sammy den 2010-01-01 kl 17:22
2009 var ett extraordinärt år för Piratpartiet. Mattias Bjärnemalm fick rätt, vi kom in i EU och fick därmed vårt efterlängtade politiska erkännande. Internationellt är vi politiska stjärnor. Men det var inte lätt och ska sanningen fram hade vi en hel del tur också.
För 2010 har vi åtagit oss att ta oss in i riksdag, kommuner och landsting, vilket kommer kräva ännu hårdare arbete än EU-kampanjen och antagligen en hel del tur med. Samtidigt har den senaste tidens interna diskussioner präglats av mycket tankar och idéer om vår organisations utformning (min vision), vilket talar för ett mycket spännande årsmöte i april. Innan dess lär vi förhoppningsvis se en del Parleys också.
Det handlar alltså om att vi under 2010 tänkt både genomföra en del mindre mirakel och samtidigt återuppfinna oss själva. Det låter kanske något övermäktigt när man formulerar det så, men jag ser det som att det ena är lite av en förutsättning för det andra och vi har inget val egentligen. Alternativet att ge upp finns helt enkelt inte.
Så nu tar vi knytnävarna ur fickan, spottar i händerna, kavlar upp ärmarna, hugger tag i en varsin högaffel, ger oss ut på gator och torg, och in i riksdagen, kommunerna och landstingen, för att ta ifrån politikerna deras jobb och möjligheter att fortsätta missköta dem. Söndagen den 19 september 2010 är nämligen inte bara dagen för sveriges riksdagsval, det är även den internationellt kända “talk like a pirate day”, men för svenskarna “vote like a pirate day”, och dagen vi talar om för minst 14 riksdagspolitiker och en rad lokalpolitiker runt om i landet, att de fått sparken.
Gott nytt piratår!
Pingat på Intressant.
Andra bloggar om: piratpartiet, politik, informationspolitik, riksdagsvalet 2010, valstrategi, parley, organisationsutveckling, nyår
Publicerat av Sammy den 2009-12-14 kl 15:58
Piratpartiet utgörs till mycket stor del av tekniskt orienterade män, det är knappast en nyhet för någon. Som både IT-konsult och man är jag en av dem. Stereotypiskt för denna grupp är att man ständigt söker tekniska lösningar som ska lösa alla problem eller utilitaristiskt ge de bästa av förutsättningar för så många som möjligt. Och när man anser sig hittat tekniken som löser alla problem blir de som bestämmer men inte förstår tekniken hinder för att just lösa alla problem.
Att på en gång försöka få alla som är med och bestämmer i en demokrati att förstå tekniken på samma nivå som de teknikintresserade är praktiskt taget omöjligt och i det läget är det lätt att tycka att de som har kunskapen borde vara de som bestämmer. Men har man verkligen förstått konsekvenserna av ett sådant styrelseskick? Jag menar att det är dags för piraterna att göra upp med sina teknokratiska tendenser, en gång för alla.
Teknokrati är för piraterna vad kommunism är för vänstern eller högerextremism är för högern, och på samma sätt som dem behöver vi göra ett tydligt avståndstagande från de odemokratiska ytterligheter som vi annars kan komma att förknippas med. För någon tvekan om det odemokratiska i ett teknokratiskt styre bör det inte vara någon tvekan om, vidare leder det till rakt av motsatt effekt för det vi vill uppnå med våra principer om fri kunskap, delad kultur och skyddat privatliv.
Varför det inte är demokratiskt med teknokrati är ganska enkelt att svara på: Expertis eller tekniskt kunnande är inte detsamma som välvilja. Expertis eller tekniskt kunnande är inte någon som helst orientering för vad folket vill eller vad som är “deras eget bästa”. Folkets vilja är något som enbart folket själva kan ge uttryck för.
Politik är inte heller en vetenskap, det är att eftersträva någon form av gemensamt ideologiskt mål om vad som vore idealsamhället. Teknokrater är ofta utilitarister, dvs söker lösningar som ger största möjliga godhet eller lycka. Frågan är dock hur man definierar godhet och lycka? Alla människor har ju väldigt olika syn på vad som vore idealsamhället och där finns inget tekniskt eller vetenskapligt svar på vad som är “det rätta”.
Ett annat problem med teknokrati är att de som sitter med kunskapen ges makt som incitament för att behålla kunskapen för sig själva. I en demokrati får de istället makt som incitament för att sprida sina kunskaper. Även i ett demokratiskt samhälle har ju de med kunskap makt eftersom man kan påverka väldigt mycket genom att sprida kunskap, något vi ser väldigt tydligt effekten av i t.ex. miljöfrågan. Genom alla larmrapporter från forskare har vi, utöver hur vi röstar i valen, även sett mycket kraftiga ändringar i våra konsumtionsmönster, något som skulle vara mycket svårare att lyckas med i en teknokrati.
Ett teknokratiskt samhälle vore alltså motsatsen till ett samhälle där kunskapen är fri och ger istället effekten att kunskapen stannar hos den styrande eliten. Samtidigt som man bildar samhällsklyftor avseende kunskapsnivån så begränsas också kulturutbytet människor emellan. Det är helt enkelt svårare att ta del av kultur man inte förstår. Sist men inte minst är det inte svårt att se hur ställningstagandet för ett skyddat privatliv inte är en teknisk lösning för ett tekniskt problem. Det går kort sagt inte motivera ur ett teknokratiskt perspektiv och utgör snarare ett hinder för många tekniska lösningar på en rad säkerhetsproblem och är ett mycket bra exempel på varför vetenskapligt eller tekniskt kunnande inte ger svaret på ideologiska problem.
Med det sagt blir det uppenbart att ju närmre folket makten kommer, desto bättre förutsättningar för fri kunskap, delad kultur och skyddat privatliv. Och idag har vi tekniska lösningar som skulle kunna ta makten närmre folket än någonsin, dock är det något vi alltjämt bör eftersträva på demokratisk väg. Som teknikevangelister är vår uppgift att visa på nyttan och de nya möjligheter som teknikutvecklingen ger oss, dvs dela med oss av våra kunskaper. Syftet med det är inte att tvinga på alla samma syn på tekniken som vi eller skaffa oss makt för att genomföra något som vore “allas bästa”. Syftet är att ge alla samma möjlighet att skaffa sig en bildad uppfattning. Detta är för mig vad piratideologi och demokrati handlar om, och vad teknokrati står i motsats till.
Vid nästa årsmöte för Piratpartiet kommer jag därför agera för en uppdatering av vårt principprogram där vi tar avstånd från teknokrati som styrelseskick. Förslag på hur en sådan formulering skulle kunna se ut tas väldigt gärna emot i kommentarerna.
Pingat på Intressant.
Andra bloggar om: piratideologi, piratpartiet, politik, ideologi, piratism, demokrati, teknokrati, kunskap, kultur, integritet, informationspolitik
Ämnesord: demokrati, ideologi, informationspolitik, Integritet, kultur, kunskap, piratideologi, piratism, Piratpartiet, politik, teknokrati
Arkiverat under: Integritet, Piratpolitik
Publicerat av Sammy den 2009-12-11 kl 13:04
Julklappskampanjen som OlofB tagit initiativet till är helt enkelt lysande! Redan förra julen lät jag bli att köpa CD- eller DVD-skivor i julklapp, men för att verkligen göra skillnad behöver vi vara många som handlar kultursmart.
Med att handla kultursmart menar vi att man gärna lägger pengar på underhållning och kultur men undviker sådant som ger det mesta av pengarna till mellanhänderna och deras jurister. På så sätt visar vi med största tydlighet hur vi faktiskt vill att artisterna ska få betalt och vilka vi verkligen vänder oss emot. Samtidigt får vi en kulturupplevelse som någon plastbit inte kan mäta sig med. Dvs:



Alla tre bilderna har CC_BY_SA-licens. Det betyder att du kan kopiera, återanvända, remixa som du vill, men lämna länk till källan.
Andra som tänker shoppa kultursmart:
Opassande
Yamiko
Scaber Nestor
Farmor Gun
Bandhunden skäller
OlofB
Sugbloggen
Den nya medborgarrättsrörelsen
JensO
Fridholm
Anna Troberg
Pingat på Intressant.
Andra bloggar om: piratpartiet, politik, informationspolitik, jul, julklappar, ipred, musik, film, bio, teater, opera, konsert
Ämnesord: bio, film, informationspolitik, IPRED, jul, julklappar, konsert, musik, opera, Piratpartiet, politik, teater
Arkiverat under: Okategoriserat
Publicerat av Sammy den 2009-11-30 kl 03:06
För ett par dagar sen skrev jag en kommentar på Anders Widéns (S) blogg och nu har Widén valt att svara på den med ett högst besynnerligt resonemang. Han hävdar bl.a. att Piratpartiet gör fel som tar medlemmar från andra partier, att Piratpartiet skulle göra mer nytta för våra frågor om vi istället gick med i de redan etablerade partierna för att påverka dem inifrån och för att vi inte gjort det är det nu Piratpartiets fel att FRA kopplar in sig imorgon.
Anders Widen (S) skriver:
“Jag är väl medveten om de grupperingar Samface nämner som arbetar i något vi kan kalla Pirat anda, men vad jag försökte säga i mitt inägg är att det är synd att politikst drivna gått ur sina vanliga partier i förmån för PP.”
Det är väl föga förvånande att ett parti som mister medlemmar tycker det är tråkigt. Dock kanske man skulle fundera lite mer ikring vad det beror på. Skulle det kunna vara så att det är en kombination av att de “vanliga” partierna förverkat förtroendet i frågorna PP driver och att många ser dessa frågor som helt avgörande för valet av parti?
“De borde stannat. Eller hellre, fler borde gå in. PP inte bara tolererar, utan uppmuntrar ju dubbel partitillhörighet.”
Frågan är bara om det är möjligt när andra partier inte tillåter dubbel partitillhörighet? Som det framgår av Widén själv, PP är inte de som är hindret i det här fallet.
“Efter att ha insinuerat att jag verkar lite auktoritär skriver Samface”
Mina ord var “bland de frågor man (pirater) ändå är helt överens är en väldigt misstänksam inställning till alla former av auktoriteter”, vilket var en reflektion över piraters syn på auktoriteter, inte Widéns eller någon annan icke-pirats syn på auktoriteter.
“Jag gick med i Bodströmspartiet. För att jag vill bekämpa honom. Jag gör det bättre inne i partiet än utanför.”
Alla delar uppenbarligen inte den uppfattningen. Att försöka påverka andra partier inifrån, partier som uppenbarligen inte har någon ideologisk förankring i informationspolitiska frågor och aldrig kommer få det heller, känns som en ganska ineffektiv strategi. Som sagt, även om alla de andra partierna skulle ta samma ställningstaganden som oss i våra frågor så kommer de aldrig åsidosätta sina hjärtefrågor för våra frågors skull.
När den politiska kohandeln är igång slår man vakt om hjärtefrågorna och driver dem i första hand för att använda de mindre prioriterade frågorna som handelsvara. Detta har samtliga riksdagspartier visat prov på under åren. Med det sagt så är och förblir PP det enda partiet som sätter PP:s frågor överst på dagordningen, därför behövs vi.
“Några hundra driftiga pirater till i varje parti skulle gjort än mer skillnad. Kanske hela skillnaden.”
Så kanske vi ska vara lite realisitiska också. Hur hade Widén tänkt att samordna en sådan medlemsmigration? Eftersom alla partier förutom PP och MP kräver exklusivt medlemsskap, dvs tillåter inte att man är med i annat parti, så skulle vi alltså behöva få nånstans runtikring tusen av PP:s medlemmar att lämna partiet för att gå med i de andra partierna. Av PP:s dryga total på 50 000 medlemmar är det inte mycket mer än kanske ett par-tre hundra som är aktiva och har någon form av funktionärs-/ansvarsroll som utövas på regelbunden basis.
Widén kanske tänkte sig att vi var 50 000 personer som träffades på ett fik varje söndag och genom vår totala brist på individualitet agerar som en enda entitet om allting? Well, riktigt så är det inte. Vi består som sagt av en relativt brokig skara vars politiska ursprung finns på alla håll o kanter. Widéns idé är en fin tanke, men inget vidare realistisk.
“Med detta vill jag ha sagt: Vi hade kommit längre. Nu kopplas snart kablarna in.”
Med det säger Widén att det är PP:s fel att FRA kopplar in sig, vilket känns lite som att ta ifrån äran från de som faktiskt röstat igenom FRA-lagen.
Att den gick igenom med sådan enighet inom den borgerliga alliansen trots den högljudda kritiken inom de egna leden visar mycket tydligt på hur man ändå prioriterar bort informationspolitiken och privatlivet så fort något som ligger närmre hjärtefrågorna ligger med i potten. Det var ju partipiskan som ven och man var helt enkelt inte beredd att offra sina möjligheter att påverka i andra frågor och nöjde sig därför med vaga löften om “integritetsförbättringar”.
FRA-frågan är därmed ett mycket bra exempel på varför det inte räcker med att försöka påverka medlemmar i sittande riksdagspartierna i de enskilda sakfrågorna och varför ett parti med våra informationspolitiska värderingar som den ideologiska utgångspunkten verkligen behövs.
Pingat på Intressant.
Andra bloggar om: politik, debatt, fra, bodströmssamhället, socialdemokraterna, anders widén, integritet, privatliv, informationspolitik, övervakning, piratpartiet
Ämnesord: Anders Widén, Bodströmssamhället, debatt, FRA, informationspolitik, Integritet, Piratpartiet, politik, privatliv, Socialdemokraterna, Övervakning
Arkiverat under: FRA, Integritet, Piratpolitik
Publicerat av Sammy den 2009-11-28 kl 20:15
Från och med den första december 2009 är Sverige en övervakad nation med uppriven brevhemlighet – det är då som FRA får tillgång till en stor del av vår Internet- och mobiltrafik.
Detta kommer att få ett antal konsekvenser. De mest påtagliga är att flera grundläggande rättigheter i praktiken kommer att sättas ur spel. En självklarhet som brevhemligheten kommer efter den första december 2009 inte att existera på Internet. Även andra grundlagsskyddade rättigheter som källskyddet är starkt hotat. Många organisationer har skarpt protesterat mot FRA-lagen, däribland Journalistförbundet och Advokatsamfundet. En majoritet av det svenska folket är emot tillåtande av den avlyssning FRA-lagen medger.
Flera juridiska experter uttrycker dessutom stor tveksamhet till om FRA-lagen är förenlig med Europakonventionen, det vill säga den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna. Sverige har förbundit sig att följa den konventionen och rimligtvis bör lagen alltså prövas i Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna. Därför uppmanar vi Telia: ta FRA-lagen till domstol.

Telia har en chans att vinna goodwill genom att stå upp för demokratiska principer och mänskliga rättigheter.
Jag, personligen, uppmanar även alla andra operatörer som vill stå upp för medborgarnas integritet att ta lagen till domstol. Det skulle få betydligt större effekt om de fem-tio största företagen deltog i det här. Operatörer, vill ni ha kunder så visa att ni står upp för dem.
Länkar:
Kontakta gärna dessa Telia-personer
Vi som vill att Telia tar FRA-lagen till domstol – Facebook
Calandrella | OlofB[eta] | Oscar Swartz | SvD | Urban Sundström | Farmor Gun | Mikael Elmlund | Mikael Elmlund| Mymlan | Sandrability | Osmidigt | Daniel och de små tomtarna | My Opera | Johan Ronström | Röd Libertarian |Projo | Opassande | Futuriteter
Pingat på Intressant.
Andra bloggar om: FRA, storebror, övervakning, internet, telefon, integritet, brevhemlighet, telia, skanova, teliasonera, samhälle, informationspolitik, piratpartiet
Ämnesord: brevhemlighet, FRA, informationspolitik, Integritet, Piratpartiet, samhälle, skanova, storebror, telia, teliasonera, Övervakning
Arkiverat under: Okategoriserat
Publicerat av Sammy den 2009-09-27 kl 15:03

Televerket
Regeringen Bildt drev igenom mest antal privatiseringar av svenska statliga bolag än någon annan svensk regering gjort. Det skulle gå fort och huruvida dessa beslut hade folklig förankning kan man bara sia om då det inte var något man tog hänsyn till. Inget tycktes vara för samhällsnödvändigt eller allmännyttigt för att överlämnas till marknadskrafterna. Med det sagt vill jag inte påstå att planekonomi är att föredra. Den som inte är fanatisk anhängare av det ena eller andra ser att båda politiska marknadsprinciperna har tillämpningar där de bäst fyller sin funktion.
Och nu börjar effekterna av den alltför dåligt genomtänkta privatiseringen av Televerket bli smärtsamt uppenbar. När man privatiserade det gamla Televerket nöjde man sig nämligen inte med att bara privatisera marknaden för att förmedla telekommunikation, man gav även bort ansvaret för infrastrukturen, vilket i all praktisk mening innebar att man gav bort svenska folkets allmänna telenät till en enskild marknadsaktör. I och med det motverkade man, mer eller mindre medvetet, syftet att skapa en fri marknad med lika konkurrensvillkor. En aktör gavs kontrollen och samhällsansvaret som förvaltningen av infrastrukturen innebär, vilket är lite som att sälja ut vägverket *och dess befogenheter* för hela svenska vägnätet till en enskild markanläggningsentreprenör.
För att råda bot på denna uppenbart snedvridna konkurrenssituation inrättade man den statliga tillsynsmyndigheten Post- och telestyrelsen (PTS). De har idag flertalet heltidsanställda som enbart jobbar med att övervaka marknadsaktören man gav ansvaret för telenätet till och som med repressiva medel försöker marknadsreglera tillbaks kontrollen över infrastrukturen. I datanördskretsar förekommer begrepp som “patch”, “buggfix” och “fullösning” som för sammanhanget känns mycket träffande.
I ljuset av detta är det inte svårt att förstå det dödläge telekommarknaden nu befinner sig i frågan om utbyggnaden av fibernätet. Vår position som ledande IT-nation har gått oss förbi och frågan är: hur långt ska det gå innan man tar tillbaks kontrollen och ansvaret över svenska folkets allmänna telenät för att bygga en infrastruktur efter behov istället för betalningsförmåga och lönsamhet? En infrastruktur som garanterar både alla medborgares tillgång och fri konkurrens på lika villkor bland innehållsleverantörer?
Här har Piratpartiet helt klart en fråga att fördjupa sig i. För mig är frågan om infrastrukturen utan tvekan en fråga som ingår i begreppet “nätneutralitet” och något som man mycket tydligare skulle kunna profilera sig i. Naturligtvis är det här något vi kommer diskutera under höstens stora piratevent: Parley. Du missar väl inte det? Väl mött!
Pingat på Intressant.
Andra bloggar om: privatisering, televerket, telia, skanova, teliasonera, samhälle, telekom, infrastruktur, telenätet, bredband, fibernät, bredbandsutbyggnaden, internet, nätneutralitet, informationspolitik, kommunikation, kommunikationsfrihet, piratpartiet
Ämnesord: bredband, bredbandsutbyggnaden, fibernät, informationspolitik, infrastruktur, Internet, kommunikation, kommunikationsfrihet, nätneutralitet, Piratpartiet, privatisering, samhälle, skanova, telekom, telenätet, televerket, telia, teliasonera
Arkiverat under: Okategoriserat
Publicerat av Sammy den 2009-09-24 kl 02:57

Beatrice Ask
Camilla Lindberg ställde en skriftlig fråga till Beatrice Ask om hon avser att vidta några åtgärder för att precisera medverkansbegreppet för att skydda Internetleverantörer och deras kunder. Frågan var ställd med anledning av att Stockholms tingsrätt nyligen har förbjudit Internetleverantören Black Internet AB att leverera Internet till en Internetleverantör som i sin tur levererar Internet till en hemsida och som eventuellt håller på med medhjälp till upphovsrättsbrott(!).
Som vanligt när Beatrice Ask ställs till svars kommer hon med ett svar mer fasansfullt än man kunde tro i sin vildaste fantasi. Visserligen är det bra att hon gör det tydligt att ett vitesföreläggande inte är en dom eller ett straff riktat mot någon, det är helt enkelt en uppmaning från en domstol att en person eller företag ska vidta någon form av åtgärd, inget mer. Men sen förklarar hon för oss att Internetlevernatörers ansvarsfrihet inte ska hindra vitesförelägganden och hänvisar till ett EU-direktiv. Så förvarar man alltså det som kan liknas vid att tvinga en brevbärare att sluta leverera paket till en person som eventuellt är medhjälpare till knarklangning.
Sen kommer nästa anmärkningsvärda formulering, hon benämner Internetleverantörer som “mellanhänder“. Hon menar alltså att Internetleverantörer är företag som håller på med någon form av grossistverksamhet. Det säger så fantatiskt mycket om hennes syn på digital kommunikation. Ettor och nollor är liksom Internetleverantörers varor som de distribuerar över hela världen i sina rör. “Internet is a series of tubes“, någon som minns?
Med det synsättet förstår jag mycket väl argument som “IPRED är inte konstigare än att en butiksinnehavare får ta fast och polisanmäla snattare”. Det är fullkomligt logiskt i den värld där Internetleverantörer bara är grossister för Hollywoods varor och att vår privata kommunikation inte är vår egna privata kommunikation. Nu när jag sitter här i mitt privata hem och skriver detta så ser Beatrice Ask det som att jag är inne i Internetgrossitens shoppingcentrum och nåde mig om jag skulle ta något utan att betala för mig. I normala fall hade man skrattat åt ett sådant resonemang men eftersom människan sitter på posten som Sveriges justitieminister så är hon rätt upp och ner samhällsfarlig!
Pingat på Intressant.
Andra bloggar om: beatrice ask, justitieminister, nätneutralitet, budbärarimmunitet, vitesföreläggande, rättssäkerhet, ipred, fildelning, piratkopiering, piratpartiet, informationspolitik, kommunikation, infrastruktur, kommunikationsfrihet, privatliv, integritet
Ämnesord: beatrice ask, budbärarimmunitet, fildelning, informationspolitik, infrastruktur, Integritet, IPRED, justitieminister, kommunikation, kommunikationsfrihet, nätneutralitet, piratkopiering, Piratpartiet, privatliv, Rättssäkerhet, vitesföreläggande
Arkiverat under: EU, Integritet, IPRED, Piratpolitik, Upphovsrätt
Publicerat av Sammy den 2009-09-20 kl 21:08
Mycket har sagts för och emot FRAs nya befogenheter att övervaka hela svenska folkets privatkommunikation och för den som inte är helt insatt i frågan är det säkerligen inte så lätt att förstå vad det egentligen handlar om. Men, här kommer nu den lättbegripliga pedagogiska förklaringen till trafikdata och FRAs verksamhet vi alla väntat på. Lysande, Olof!
Andra bloggar om: FRA, trafikdata, övervakning, integritet, privatliv, terrorism, informationspolitik, kommunikationsfrihet, piratpartiet
« Äldre inlägg