Jag kan finna vettiga/mindre vettiga åsikter i många olika partier, från höger till vänster. Varför känns det som om det är så nödvändigt att placera folk i olika fack? Varför måste jag välja sida om allt? Varför kan jag inte få vara i min twilight zone?

Jag har upplevt många gånger att när man diskuterar en fråga, och kanske inte nödvändigtvis är sakkunnig i frågan, men never the less, är ärlig med hur man resonerar sig fram till just den åsikten man presenterar, så blir denna åsikt en semipermanent (oftast ofarlig) stämpel på hur man tycker i frågan. (T.ex. Men då är du sosse ju!)

Jag har inget emot att bli övertygad om att jag har fel, eftersom jag kanske missar något i mitt resonemang, men denna iver att försöka placera folk i en viss grupp/tillhörighet, baserat på att man har liknande åsikt i en specifik fråga som ett visst politiskt parti, ideologi eller liknande gruppering, är för mig lite underlig. Det är ”Allt eller inget”.

Mina åsikter är ganska spridda över hela det ideologiska spektrumet. Håller med den ene om ditten, den andra om datten etc. Samma s.k. twilight zone har jag gällande politiken, dvs jag kan finna vettiga/mindre vettiga åsikter i många olika partier, från höger till vänster.

Varför känns det som om det är så nödvändigt att placera folk i olika fack? Varför måste jag välja sida om allt? Varför kan jag inte få vara i min twilight zone? D.v.s. tänk om inget av alternativen passar min syn på saken helt och hållet, utan jag ligger i en gråzon mellan de båda “sidorna”? Är det orimligt?

Det verkar som om man alltid förväntas vara pro-/anti-något. Oftast stoppas man i antagonistiska pro-/anti-fack automatiskt. Om jag t.ex. uttrycker en pro-något-åsikt, så blir jag även automatiskt placerad i motsvarande, men motsatt fack, dvs det som automatiskt ligger som anti ”andra sidan” . Ett perfekt exempel är Israel/Palestina-konflikten. Uttrycker man något som låter pro-palestinskt, så är man automatiskt anti Israel. Uttrycker man något som låter pro-israeliskt, så är man ofta direkt anti-palestinsk.

Även i t.ex. en diskussion jag hade om Lenin/Stalin och hela den tidens sovjetiska ideologi. (Till bakgrunden hör att mina föräldrar är födda i Sovjet och därefter uppväxta i kommunismens Polen. Min bild av den tidens ideologi har givetvis präglats mycket av de hemska historier som mina föräldrar berättade för oss barn, om livet i Sovjet och Polen.)
Även i denna diskussionen fick jag uppleva att det på något sätt förväntades av mig att antingen älska Lenin eller de tsarvänliga nationalisterna.  Än en gång antyddes att jag var tvungen att välja sida. Antingen eller! Rött eller vitt?
Nej, det är inte så enkelt för mig. Jag behöver fortfarande inte älska en nationalistisk ideologi för att jag ogillar Lenins idéer. ”Har du slutat slå din fru”-inslag i diskussioner är ett underligt och smått ohederligt sätt att argumentera tycker jag.

Detta är anledningen till att jag väldigt sällan diskuterar politik, religion eller liknande ”infekterade” saker. Jag vill inte tvingas in i en situation där jag måste välja sida helt och hållet.

Varför vill jag inte välja sida då?
Därför att jag varken vill eller kan. Det är förvirrande att välja en sida som kanske inte står för det jag tror på, i ALLA frågor. Vill kanske inte få alla värderingar med mig på köpet som den ”sidan” står för. Saker som jag kanske inte ens tänkt på och hunnit ta ställning till.

Det är en av anledningarna till varför jag stormtrivs inom sjukvården. Här är det tvärtom. Här förväntas jag att totalt strunta i t.ex. etnicitet, politisk tillhörighet, ideologi, religion m.m. Alla ska behandlas på lika villkor, inga etiketter ska sättas och inga indelningar i fack! Inget ”vi och dem” ska förekomma, utan här är det en enda sak som ska vara prioriterad: Medmänsklighet! (Sen vet även jag att det inte fungerar så här överallt, men det är en annan diskussion)

Det är en befrielse utan dess like. Jag känner mig som en ”konsulterande släkting” när jag blir inbjuden i olika familjers öden. Och det spelar ingen roll om de är sossar, SDare, kommunister, muslimer, judar, Jehovas vittnen eller utomjordingar. Det är inte viktigt, och jag upplever det verkligen i praktiken och det är inte bara en teoretisk utopi för mig. Det spelar oftast ingen roll för patienterna vad/vem jag är heller!  Så länge jag visar empati, förståelse, respekt och hjälper dem så gott jag kan, så är min politiska färg, etnicitet, religion(eller avsaknad av) av underordnad betydelse.

- Patrick.F, Twittrande läkarstudent (@PatrickpunktF)

Pingat på Intressant.

Andra bloggar om: politik, ideologi, medmänsklighet, värderingar, humanism

1. Varför behöver man en politisk ideologi?

2. Vad är humanism och hur hänger det ihop med piratpolitik?

3. Vad betyder humanismen för piratpolitikens utveckling?

Som första inlägg i denna serie tänkte jag alltså prata om syftet med politiska ideologier. Varför grundar sig egentligen i stort sett alla politiska partier sin politik i en ideologi och varför kan man inte bara vara pragmatisk och hålla sig till sakfrågor? Till att börja med behöver vi nog reda ut vad begreppet ideologi vill säga.

Vad en politisk ideologi INTE är

Vissa tänker fundamentalisters strävan mot en utopi när de hör någon av de ideologiska ismerna nämnas. Det är dock inte alls vad ideologi handlar om. Ideologi är visserligen en strävan mot en samhällsvision och ett värderingsmässigt ideal, en utopi om man så vill, men inte ett mått på hur långt man är beredd att gå eller hur snabbt man tycker samhällsförändringar ska ske. För det använder vi begrepp som konservativ, progressiv eller rent utav revolutionär, vilket alla är begrepp som är applicerbara på vilken ideologi som helst.

Att uttrycka sin ideologiska hemvist är alltså inte detsamma som att vilja förändra samhället över en dag eller till vilket pris som helst. Det är snarare jämförbart med hur de flesta av oss försöker göra oss fina framför badrumsspegeln varje morgon. Vi har alla en idé om vad som skulle vara det perfekta utseendet och trots det omöjliga i att uppnå perfektion eftersträvar vi ändå det. Alla lägger dock inte lika mycket tid på det. Att ha idéer och eftersträva dem är en sak, priset man är beredd att betala en annan.

Uppdatering: Christer Jansson påminnde mig om sitt blogginlägg från februari som har en lite annan synvinkel. Han talar om ideologi som en universallösning på alla problem. Den slutsatsen kommer av likställandet av ideologi som en metodik, dvs att ideologin vore det som skulle utgöra lösningen. Ideal är dock inte lösningar för något problem alls. Ideal kan vara allt från fullständigt verklighetsfrämmande till helt överensstämmande med hur samhället ser ut idag. Givet att idealet är så det ser ut idag finns det inga problem alls att lösa, medan motsatsen innebär att allt i samhället är ett enda stort problem. Våra ideal fungerar därmed mer som ett sätt att identifiera vad som är problem eller inte och detta vill jag påstå är vad ideologi handlar om snarare än att ideologin i sig skulle vara någon lösning på alla problem.

Vad är då en politisk ideologi?

Kortfattat och förenklat är ideologi svaret på frågan om varför man tycker på ett visst sätt. Som exempel tycker Piratpartiet att Försvarets Radioanstalt (FRA) ska nekas tillgången till medborgarnas privata kommunikation. Det är ett tydligt sakpolitiskt ställningstagande. Men varför tycker Piratpartiet så? Är det för att man vill undkomma lagens långa arm när man gör något olagligt (man kallar sig trots allt för pirater)?

Nej, hade det bara handlat om att själv undkomma övervakning hade man antagligen inte brytt sig om att starta ett parti. Det finns gott om sätt för en tekniskt bevandrad att skydda sin kommunikation på. Uppenbarligen finns där något mer. Något som inte alls är pragmatiskt eller enklaste lösningen för den enskilde. Något osjälviskt och principiellt. Svaret vi finner är idén om varje människas oinskränkta privatliv som ett värde viktigare än myndigheternas behov av övervakning. Häri ligger det ideologiska ställningstagandet.

Ovanstående utgör visserligen inte en särskilt heltäckande ideologi i sig, men en ideologi bygger på just den sortens värderingsmässiga ställningstaganden som tillsammans bildar ett ideal och en samhällsvision.

Men vad är egentligen en ideologi bra för?

1. Det skapar förtroende. Utan att veta värderingarna bakom en politikers ställningstaganden är det svårare att anförtro denne med beslutsfattandet. Med en tydligt definierad ideologi får man en viss förutsägbarhet inför fler frågeställningar än bara de som tagits upp i den aktuella samhällsdebatten. Det är helt enkelt lättare att veta vad man har att förvänta sig av en politiker med en uttalad ideologisk tillhörighet.

2. Det motverkar populism. Vilka frågor som är viktigast för väljarna och ges mest uppmärksamhet i media varierar kraftigt. Det kan vara frestande för en politiker att nyttja sådana trender i samhällsdebatten för att bli mer populär bland väljarna. En sådan strategi fungerar dock bara på kort sikt medan den som är konsekvent och trogen sin politiska ideologi är den som vinner mest när den flyktiga samhällsopinionen och den politiska ideologin sammanfaller. Trägen vinner, som det heter.

3. Det vägleder beslutsfattarna. För att behålla sina väljares förtroende behöver politikerna veta vilken politik väljarna gett dem mandat att driva. Går man till val på enbart sakfrågor är det svårt som politiker att veta vad väljarna vill i andra frågor som dyker upp på dagordningen. Har man däremot gått till val med en uttalad ideologisk tillhörighet har man automatiskt en rad värderingsmässiga riktlinjer som väljarna gett sitt stöd för.

4. Det ger möjligheten att utkräva ansvar. Medan löften i sakfrågor begränsar politikernas ansvar till enbart genomförandet av sakfrågor så inbegriper en ideologi att eftersträva en samhällsvision och ett värderingsmässigt ideal i alla frågor. En politiker som enbart utlovat genomförandet av enskilda politiska beslut är svårt att hålla ansvarig för beslut som inte varit en del av de utlovade ställningstagandena, eller ens att utlovade beslutens effekter inte varit vad väljarna hoppats på. En politiker med en uttalad politisk ideologi måste däremot även se till så att dennes beslut är ändamålsenliga för det ideologin vill uppnå för att kunna säga att han eller hon hållt vad denne lovat.

5. Det utgör ett ständigt underlag för politisk utveckling. En välformulerad ideologi är tidlös, inte minst för att utopier är något man sållan uppnår. Det som hela tiden förändras är förutsättningarna för att eftersträva ideologiers ideal. Med en ideologi som underlag kan man dock utveckla sina politiska ställningstaganden för att passa gällande förutsättningar utan att för den sakens skull ändra åsikt. Den ideologiskt obundna politikern som gått till val på sakfrågor kan däremot inte ändra något i sin politik utan att framstå som att ha bytt åsikt.

6. Det inspirerar och engagerar. Medan sakfrågor är något att förhålla sig till är en ideologi något man utgår ifrån för att reagera så väl som agera. För en ideologisk strävan utgör ställningstagandena i enskilda sakfrågor medlen. Utan att själva vara målet utgör medlen i sin tur något att hela tiden förbättra och hitta fler av i strävan mot samhällsvisionen och de värderingsmässiga idealen. Det är en kreativ process som engagerar och med fördel inkluderar politiskt intresserade även när det inte råder valtider eller kampanjer.

Med ovanstående hoppas jag på att ha skapat lite mer förståelse för Piratpartiets behov av en ideologi. Oavsett om du håller med eller inte, kommentera gärna!

I nästa inlägg kommer jag prata om den ideologiska inriktning som varit mest på tapeten inom Piratpartiet; humanismen.

Pingat på Intressant.

Andra bloggar om: ideologi, humanism, politik, värderingar, visioner, piratpartiet

I skenet av detta har vi varit några tappra som, istället för att försöka driva på en utveckling mot liberalism eller socialism, försökt hitta vår egen pirata väg. Jag själv har tidigare bloggat om tanken på att utgå från mer grundläggande mänskliga värderingar som liberaler så väl som socialister kan ställa sig bakom. Det vi talar om är humanism och resultatet av denna strävan har nu utmynnat i en motion till partiets årsmöte som följer:

Motion om ställningstagande för humanism som ideologisk grund

BAKGRUND: Genom åren har det förekommit många debatter om huruvida vi ska bredda oss och i så fall hur och i vilka frågor. I en brokig skara med lika många socialister som liberaler enade kring ett fåtal frågor kan uppgiften att hitta en bred gemensam ideologisk värdegrund tyckas omöjlig. Ändå finns det uppenbarligen något som vi är beredda att lägga våra ideologiska ursprung åt sidan för. Det vi vet säkert är att man som pirat har värderingar som prioriteras högre än de värderingar som traditionellt sett förknippas med socialism eller liberalism.

Att luta sig mot socialism eller liberalism som ideologisk värdegrund blir i praktiken ett sätt att utesluta det breda tvärpolitiska engagemang Piratpartiet inspirerat till. Eftersom partiet i grunden har en inkluderande filosofi både i praktik och princip behöver vi därför tänka i andra spår än den traditionella höger-/vänsterskalan.

FÖRESLAGEN LÖSNING: En grundläggande humanistisk inställning till politiskt ställningstagande i enskilda sakfrågor, kan fungera som en gemensam värdegrund för Piratpartiet och sätta ramarna för utvecklingen av partiets politik.

Den grundläggande värdering som finns i partiet redan idag tycks vara respekten för individen och omtanke om människor och deras rättigheter.

Piratpartiet har tagit klar ställning för pluralism och mångfald; rätten att bejaka särskillnader i kultur, religion, idéer och livsstilar, så länge som detta inte kränker någon annans motsvarande rättighet. Humanismen omfattar dessa värderingar utan att styra politiken i traditionell höger- eller vänsterriktning.

VI YRKAR DÄRFÖR:

• att mötet identifierar religionsneutral humanism som partiets ideologiska fundament.
• att mötet deklarerar humanism som ideologisk riktlinje för partiets framtida ställningstaganden i sakfrågor så väl som i principiella frågor.
• att följande avsnitt i principprogrammet:

“Piratpartiets värdegrund bygger på tre grundläggande värderingar; att den personliga integriteten måste skyddas, att kulturen måste släppas fri och att patent och privata monopol är skadliga för samhället.”

ersätts med:

“Piratpartiet har religionsneutral humanism som värdegrund, med mänskliga behov,  värderingar och mångfald som utgångspunkt. I sin strävan för denna värdegrund utgår partiet från tre grundläggande principer: respekt för varje människas liv och personliga integritet, frihet för alla människor att utöva och ha tillgång till kultur samt mänsklig allmännytta framför ensamrätt på kunskap och information.”

• att mötet ger styrelsen i uppdrag att formulera en grundläggande politisk värdegrund för Piratpartiet baserad på humanistiska värderingar, för ratificering av medlemmarna genom medlemsomröstning på nästkommande medlemsmöte med minst tre fjärdedelar (3/4) av rösterna.
• att sagda värdegrund i största möjliga mån lämnar därhän värderingar som skiljer socialister och liberaler åt, för att istället tillvarata de värderingar som socialister och liberaler har gemensamt.
• att framtida ändringar och breddning av Piratpartiets ställningstaganden i sakpolitiska frågor ska baseras på och vägledas av sagda värdegrund.

Arbetet bakom denna motion är många som bidragit till och de som vill ställa sig bakom den med sin signatur blir allt fler. Den som har bäst koll på vilka som skriver under på denna motion och har en uppdaterad lista är Emma Marie “Opassande” Andersson. För den som vill ha med sitt namn är det bara och säga till i kommentarerna på Emmas blogg.

Ps. Jag ställer upp som kandidat i styrelsevalet på Piratpartiets kommande årsmöte, titta gärna in på min utfrågningstråd på Piratpartiets forum. Ds.

Pingat på Intressant.

Andra bloggar om: humanism, medmänsklighet, ideologi, värderingar, piratpartiet, motion, årsmöte

Vissa tycker om sport.

För de allra flesta leder den uteslutande gemenskapen dock inte till mer än vänskapligt gnabb vid matchtillfällena om någon inte råkar stödja samma lag som de andra, men för en liten grupp som valt att engagera sig väldigt starkt och skapat en identitet beroende av samhörigheten utgör det ett hot mot det egna jaget när någon stödjer “fienden” eller förnedrar laget. Känslan “vi mot dem”, att man utkämpar en strid där hela ens värld och allt man står för står på spel, kan vara så pass stark och övertygande att man tar till våld mot de man betecknar som “fienden”.

När man engagerar sig för en sak så pass starkt att det delvis eller helt tagit över ens identitet och sociala tillhörighet handlar det om självbevarelsedrift när något hotar det man engagerar sig för. Det är en mycket stark mänsklig drivkraft som har förmågan att stänga av förnuftet och agera efter våra mest primitiva instinkter. För en människa i detta tillstånd behövs inget rättfärdigande, man kan helt enkelt inte ifrågasätta självförsvar.

Jag vill inte med detta sagt säga att sport är fel och att det borde förbjudas. Det är snarare tänkt som lite av en tankeställare som egentligen har väldigt lite med sport att göra. Det jag vill visa på är raka motsatsen, att när någon engagerar sig så starkt har problemet väldigt lite med vad man valt att engagera sig för att göra. Det spelar ingen roll om vi pratar om sport, kultur, religion, politisk övertygelse, etc. Att engagera sig för något man tror på, oavsett vad det må vara, är aldrig fel i sig så länge man inte låter sitt engagemang bekostas av mänskligt lidande.

Jag gillar inte sport, men för den vars liv förgylls av sport gläds jag så länge ingen far illa av det. Av samma skäl vänder jag mig emot Sverigedemokraterna som inte tycks se hur deras engagemang för svensk kultur och den egna svenska identiteten gått så långt att människor far illa. Känslan av “vi mot dem”, att man utkämpar en strid mot invaderande muslimer som vill ta över vår nation, kultur och ultimat utgör ett hot mot allt vad man som stolt svensk står för, gör att människor far illa i vårt land.

Sverigedemokrater frågar mig ofta om jag tycker det är fel med att vara stolt svensk, en del kallar mig t.o.m. för “oikofob” (någon som förnekar sin hembygd), men missar då poängen helt. Jag vill inte missunna någon ett starkt intresse och engagemang för svensk kultur eller ens att känna sig stolt för att vara svensk. Men jag vill inte gå med på att det bekostas med mänskligt lidande. Det är inte så viktigt med svensk kultur och att få vara stolt svensk att man har rätt att kränka någon för att inte vara det, ännu mindre att man inte hjälper människor som flyr undan förföljelse, krig, tortyr och säker död. Då är man så inne i matchen att man glömt bort att uppskatta sporten. Eller översatt till ett mer direkt språk; då är man så svensk att man glömt bort att vara människa.

Läs gärna Niklas Sorenius artikelserie i Sydsvenskan om intoleransen i Sverige:

Malmöbon som inte kan röra sig fritt (del 1)

Stenen i ryggen blev droppen (del 2)

Pingat på Intressant.

Andra bloggar om: engagemang, stolthet, extremism, fundamentalism, humanism, mänsklighet, sport, politik, ideologi, värderingar, människosyn, kultur, piratpartiet, sverigedemokraterna

I en brokig skara med lika många socialister som liberaler enade kring ett fåtal frågor kan uppgiften att hitta en bred gemensam ideologisk värdegrund tyckas omöjlig. Ändå finns det uppenbarligen något där som vi är beredda att lägga våra ideologiska ursprung åt sidan för. Det vi vet säkert är alltså att man som pirat har socialliberalt obundna värderingar som man prioriterar högre än alla de värderingar som traditionellt sett förknippas med socialism eller liberalism.

Ur ett sakfrågeperspektiv vet nog de flesta av oss redan de tre stora piratfrågorna; fri kunskap, delad kultur och skyddat privatliv. Inga av dessa frågor står i strid mot vare sig socialistiska eller liberala värderingar. Tvärtom kan de relativt enkelt motiveras ur både socialistiska och liberala perspektiv. Det är inte heller ovanligt att pirater gör just det i sin retorik. Dock hjälper det föga med socialistiska eller liberala motiveringar när vi ska försöka bredda och utveckla vår politik. Motiverat från ett socialistiskt eller liberalt perspektiv kommer vi aldrig nå enighet i vår ideologiska utveckling och snarare splittras. Ska vi fortsätta ha en politik som enar över den socialliberala skalan behöver vi alltså söka stöd i en ideologisk värdegrund som är lika oberoende av socialismen som liberalismen.

I mitt sökande efter piraternas ideologiska hemvist har jag därför valt att helt utesluta det socialliberala spektrat för att istället fokusera på det vi uppenbarligen känner starkare för och har gemensamt trots våra vitt skilda ideologiska ursprung.

Om vi börjar i partiledningen där jag själv en gång varit med: Det dröjde inte lång tid efter jag tillsattes innan partiledaren förklarade för oss att man inte fattar kollektiva beslut inom ledningsgruppen och att “ledningen” beslutsmässigt är likställt med “partiledaren”. Något utrymme för en demokratisk process finns alltså inte och partiledarens ensamt fattade beslut är något alla direkt underordnade honom måste rätta sig efter.

Detta blev extra tydligt och ödesdigert när han blåste klart skepp strax före årsmötet. Vi fick då i partiledningen veta att vi inte längre hade rätt att diskutera organisationsfrågor förrän valet var över. Inget fick stå i vägen för att komma in i riksdagen och partiledaren ansåg tydligen att möjligheten att diskutera organisationsfrågor utgjorde ett hot mot det.

För mig personligen var detta helt omöjliga arbetsvillkor och rentav kontraproduktivt för att driva politik om demokratiska värderingar. Jag är helt enkelt för ideologiskt driven för att bekämpa demokratiska underskott med ett annat och större delen av mitt engagemang kom då att handla om att få till en förändring. Men när den s.k. ansvarskedjan formaliserades i de nya stadgarna på senaste årsmötet kände jag inte att jag hade vare sig utrymmet eller stödet hos medlemmarna för att fortsätta verka för denna förändring och med det, som visserligen inte enda skälet men ändå ett av mina främsta, klev jag då åt sidan.

Till skillnad från om jag varit anställd och gjort som jag befalldes för att behålla mitt jobb och min lön, så innebar alltså ansvarskedjan för mig som driven av politisk övertygelse istället för lön, att jag var tvungen att göra avsteg från det som drev mitt engagemang till att börja med för att kunna fortsätta mitt engagemang. Nu har ju vi som individer lite olika gränser för hur mycket vi kan kompromissa med de egna värderingarna för en chans att vara med och påverka och må så vara att jag är en obotlig idealist.

Jag ser ändå att besluten tär på funktionärers engagemang proportionellt med hur mycket besluten går mot ens egna värderingar. Beslut som alla är nöjda med är sällsynta inom alla sammanslutningar och de allra flesta beslut har därmed en viss grad av nedslående effekt på funktionärernas engagemang.

Men gäller inte samma kompromissande även för en demokratisk beslutsordning, undrar någon?

Jo, det går så klart inte att helt undkomma. Fullständig enighet i alla frågor är i stort sett omöjligt att uppnå även i en demokrati. Dock skiljer sig den demokratiska beslutsprocessen på så sätt att vi är avsevärt mer benägna att kompromissa med våra ideal när besluten är demokratiskt fattade än om de kommer från en enskild person som inte ens är medlemsvald. Den demokratiska beslutsprocessen ger helt enkelt besluten legitimitet. Men framförallt minimerar en demokratisk process beslutens ogillande och nedslående effekter genom att utgå från vad de flesta kan ställa sig bakom.

Så ser dock inte beslutsordningen ut i Piratpartiet idag. Istället har vi distriktsledare och styrelseledamoter som av partiledaren beordras att inte säga emot eller kritisera. Detta vittnades om så sent som i lördags, tre veckor efter valet. Detta är ett mycket allvarligt problem för vårt partis engagemang och framtida utveckling.

Som jag ser det räcker det inte att bara byta ut partiledare eller ändra beslutsordningen, vi behöver göra både och. Ju förr desto bättre. Det vore svårt, om inte omöjligt, att driva nästa valkampanj där alla val kommer ske på ett och samma år, från kommunfullmäktige till EU-parlamentet, på samma sätt som vi genomförde detta val där få saker genomfördes med hänsyn till våra engagerade.

Läs gärna också vad Emil Isberg skriver om partiets värderingsdokument. Det är en minst lika viktig del att ta tag i, inte minst med tanke på hur partiledaren använt sig av det som ett sätt att tysta kritiker.

Pingat på Intressant.

Andra bloggar om: piratpartiet, ansvarskedjan, beslutsprocesser, engagemang, aktivism, deltagarkultur, förtroendekris, toppstyrning, ansvarskedjan,  föreningsdemokrati, organisation, värderingar, ideologi

2. Engagera medlemmarna i utformningen av ett nytt värderingsdokument som genom medlemmarnas delaktighet återspeglar partiets faktiska värderingar.

3. Engagera medlemmarna i ett långsiktigt arbete för att helt ersätta principprogrammet med en bredare samhällsbärande politisk ideologi och samhällsvision.

4. Utvärdera ett eventuellt namnbyte på partiet till något som bättre representerar och förmedlar medlemmarnas värderingar och ideologi.

5. Utforma en långsiktig plan och inled arbetet för att bredda och förankra det rikspolitiska programmets innehåll (sjökorten) utifrån medlemmarnas värderingar och ideologi.

6. Säkerställ utformningen av organisation, ansvarsfördelning och arbetssätt så att de är i linje med medlemmarnas värderingar och ideologi.

7. Återupprätta förtroendet mellan medlemmar och ledare genom att överlåta både tillsättning och ansvarsutkrävande av organisationens förtroendeposter till medlemmarna de är avsedda att leda och representera, inklusive partiledarposten.

8. Reformera beslutsprocesser och ansvarsfördelning så att medlemmarnas demokratiskt fattade beslut och möjligheter till ansvarsuträvande inte är underordnat något annat beslutsmandat.

9. Reformera beslutsprocesser och ansvarsfördelning så att inga befogenheter är utan ansvar och ingen belastas med ansvar utan befogenheter.

10. Låt besluten komma närmre de som besluten berör och upprätta lokala föreningar för lokalt självstyre i lokala angelägenheter.

11. Främja lokalt engagemang genom att låta lokalt aktiva ta fram ett gemensamt lokalpolitiskt program som balanserar det politiska budskapets enhetlighet och möjligheten att anpassa politiken till lokala omständigheter.

12. Säkerställ att partiets alla affärsuppgörelser föregås av öppna förhandlingar med så många intresserade marknadsaktörer som möjligt för att upprätthålla en oberoende ställning gentemot enskilda marknadsaktörer samt bejaka partiets ekonomiska intressen, förtroendekapital och politiska trovärdighet.

13. Formalisera en medlemsvald och av styrelsen oberoende granskningskommitté som inför varje årsmöte utreder och utvärderar styrelsens, ledningens och övriga förtroendevaldas arbete mellan årsmöten.

14. Formalisera en analysgrupp med rådgivande ställning gentemot styrelse och ledning som kontinuerligt analyserar nuläge, omvärld och pågående samhällsdebatter för bästa möjliga aktualitet och strategi i partiets politiska ställningstaganden och mediala utspel.

15. Formalisera en utbildningsgrupp med syftet att kontinuerligt fortbilda partiets representanter och funktionärer i partiets politik, praktiska färdigheter i politiska processer, argumentationsteknik i tal och skrift samt hur man är en bra ledare och inspiratör.

Pingat på Intressant.

Andra bloggar om: piratpartiet, partiarbete, föreningsdemokrati, organisation, värderingar, ideologi, beslutsprocesser, deltagarkultur, förtroendekris, valförlust, toppstyrning, subsidiaritet, ansvarsutkrävning

Håller helt med Mab här. Man ska också komma ihåg att kunskap (eller informationen den bygger på, beroende på hur man vill definiera begreppet) inte är någon som helst ideologisk kompass och utan värderingar eller ideal helgar alla mål medlen. Då blir demokrati och mänskliga rättigheter bara byråkratiska hinder för det man godtyckligt anser vara ”allas bästa” och som i brist på vision inte går att definiera.

Kunskap talar inte om ifall integritet är viktigare än säkerhet. Kunskap talar inte om ifall det är viktigare med integritet än någons rätt att tjäna pengar. Kunskap talar inte om ifall det är rätt eller fel att äga viss information eller kulturell yttring. Kunskap talar inte ens om ifall något är bättre eller sämre än något annat utan att man först *värderar* vad som är bättre eller sämre. Kunskap har inte har något som helst egenvärde, helt enkelt.

Andra bloggar om: piratpartiet, värderingar, ideal, ideologi, kunskap, mätdata

Att på en gång försöka få alla som är med och bestämmer i en demokrati att förstå tekniken på samma nivå som de teknikintresserade är praktiskt taget omöjligt och i det läget är det lätt att tycka att de som har kunskapen borde vara de som bestämmer. Men har man verkligen förstått konsekvenserna av ett sådant styrelseskick? Jag menar att det är dags för piraterna att göra upp med sina teknokratiska tendenser, en gång för alla.

Teknokrati är för piraterna vad kommunism är för vänstern eller högerextremism är för högern, och på samma sätt som dem behöver vi göra ett tydligt avståndstagande från de odemokratiska ytterligheter som vi annars kan komma att förknippas med. För någon tvekan om det odemokratiska i ett teknokratiskt styre bör det inte vara någon tvekan om, vidare leder det till rakt av motsatt effekt för det vi vill uppnå med våra principer om fri kunskap, delad kultur och skyddat privatliv.

Varför det inte är demokratiskt med teknokrati är ganska enkelt att svara på: Expertis eller tekniskt kunnande är inte detsamma som välvilja. Expertis eller tekniskt kunnande är inte någon som helst orientering för vad folket vill eller vad som är “deras eget bästa”. Folkets vilja är något som enbart folket själva kan ge uttryck för.

Politik är inte heller en vetenskap, det är att eftersträva någon form av gemensamt ideologiskt mål om vad som vore idealsamhället. Teknokrater är ofta utilitarister, dvs söker lösningar som ger största möjliga godhet eller lycka. Frågan är dock hur man definierar godhet och lycka? Alla människor har ju väldigt olika syn på vad som vore idealsamhället och där finns inget tekniskt eller vetenskapligt svar på vad som är “det rätta”.

Ett annat problem med teknokrati är att de som sitter med kunskapen ges makt som incitament för att behålla kunskapen för sig själva. I en demokrati får de istället makt som incitament för att sprida sina kunskaper. Även i ett demokratiskt samhälle har ju de med kunskap makt eftersom man kan påverka väldigt mycket genom att sprida kunskap, något vi ser väldigt tydligt effekten av i t.ex. miljöfrågan. Genom alla larmrapporter från forskare har vi, utöver hur vi röstar i valen, även sett mycket kraftiga ändringar i våra konsumtionsmönster, något som skulle vara mycket svårare att lyckas med i en teknokrati.

Ett teknokratiskt samhälle vore alltså motsatsen till ett samhälle där kunskapen är fri och ger istället effekten  att kunskapen stannar hos den styrande eliten. Samtidigt som man bildar samhällsklyftor avseende kunskapsnivån så begränsas också kulturutbytet människor emellan. Det är helt enkelt svårare att ta del av kultur man inte förstår. Sist men inte minst är det inte svårt att se hur ställningstagandet för ett skyddat privatliv inte är en teknisk lösning för ett tekniskt problem. Det går kort sagt inte motivera ur ett teknokratiskt perspektiv och utgör snarare ett hinder för många tekniska lösningar på en rad säkerhetsproblem och är ett mycket bra exempel på varför vetenskapligt eller tekniskt kunnande inte ger svaret på ideologiska problem.

Med det sagt blir det uppenbart att ju närmre folket makten kommer, desto bättre förutsättningar för fri kunskap, delad kultur och skyddat privatliv. Och idag har vi tekniska lösningar som skulle kunna ta makten närmre folket än någonsin, dock är det något vi alltjämt bör eftersträva på demokratisk väg. Som teknikevangelister är vår uppgift att visa på nyttan och de nya möjligheter som teknikutvecklingen ger oss, dvs dela med oss av våra kunskaper. Syftet med det är inte att tvinga på alla samma syn på tekniken som vi eller skaffa oss makt för att genomföra något som vore “allas bästa”. Syftet är att ge alla samma möjlighet att skaffa sig en bildad uppfattning. Detta är för mig vad piratideologi och demokrati handlar om, och vad teknokrati står i motsats till.

Vid nästa årsmöte för Piratpartiet kommer jag därför agera för en uppdatering av vårt principprogram där vi tar avstånd från teknokrati som styrelseskick. Förslag på hur en sådan formulering skulle kunna se ut tas väldigt gärna emot i kommentarerna.

Pingat på Intressant.

Andra bloggar om: piratideologi, piratpartiet, politik, ideologi, piratism, demokrati, teknokrati, kunskap, kultur, integritet, informationspolitik

Och vad har hänt sen dess? Massor. Det bloggas, twittras, forumpostas och chattas om Parley inom hela piratrörelsen och arrangemanget har pekats ut som en del av det s.k. framtidsklustret. Vad denna våg av engagemang kommer leda till återstår att se, men vi kan redan konstatera att Piratpartiets interna demokrati fått en rejäl nytändning, vilket överträffar även våra mest vågade förhoppningar för arrangemanget.

Var du en av dem som missade Parley eller som var där men gärna vill se föreläsningarna som hölls igen? Kolla gärna in Bambuser-inspelningarna från Parley.

Sen finns det naturligtvis en hel del som vi kunnat göra bättre rent organisatoriskt och i veckan tog vi fram en första interna utvärdering som direkt föranledde en rad bättringsförslag inför nästa Parley. Vi kommer även vända oss till alla deltagare med en enkät för att utvärdera vad som var bra eller dåligt.

Det var första gången vi arragangerade något liknande och tiden vi avsatte för planering var antagligen alldeles för kort. Men det var definitivt inte sista gången vi gör det, därav vår strävan att lyfta fram även det som var mindre bra. Preliminärt har vi redan bestämt att vi kommer arrangera Parley någon gång i mars nästa år, innan Piratpartiets årsmöte. Då hoppas vi på att kunna vara ännu fler och göra ännu mer. Du missar väl inte det?

Pingat på Intressant.

Andra bloggar om: parley, möte, event, seminarium, workshop, åsiktstorg, politik, demokrati, ideologi, piratideologi, organisation, deltagarkultur, kommunvalet, riksdagsvalet, kommunfullmäktige, riksdagen, valstrategi, valkampanj, val2010, piratpartiet