Bloggsam

Gammelmedia förklarar krig

Publicerat av Sammy den 2009-03-02 kl 01:12

Som ett resultat av utvecklingen som lett till att de gamla kommersiella nyhetsmedierna och debattforumen fått spela en allt mindre roll till förmån för verkligt oberoende mediebevakning av enskilda individer på Internet har vi nu fått ett regelrätt krig på halsen. Den s.k. bloggbävningen i somras då tusentals bloggar rasade mot FRA-lagen förklarar nu Dagens Nyheter att det bara var ett PR-trick av en PR-byrå. Allting var iscensatt och betalat för, hävdar man.

Uppgifterna konspirationen bygger på är enligt artikeln uppgifter från vissa nyckelpersoner inom StoppaFRAlagen.nu, nätverket Svart Måndag och Piratpartiet. Vänder man sig direkt till dessa personer och deras bloggar får man dock en helt annan bild. Mikael Nilsson på StoppaFRAlagen.nu förklarar:

– Vi bakom stoppaFRAlagen.nu har inte fått en krona i ersättning för vårt arbete, säger Mikael Nilsson. Vi har arbetat ideellt, och dessutom tagit pengar ur egen ficka för att driva vår verksamhet. Med ett undantag: vi fick pengar av en privatperson – som bett att få vara anonym – som bekostade en annons i DN den 11 juni.

Scaber Nestor från nätverket Svart Måndag filar på ett mer utförligt svar men säger i alla fall så här:

Jag kan sammanfatta mitt svar med att det är en hög med smörja.
Det är vantolkningar, det är insinuationer och framför allt så har de undanhållit grundläggande fakta i sin artikel eftersom det inte skulle stämma med den bild de försöker förmedla.

Värt att notera är dessutom att Svart Måndags hemsida hackades i Januari och fortfarande inte kommit upp igen med “allt detta finansieras ur våra egna fickor” som en del av förklaringen.

Rick Falkvinge (pp) uttalar sig såhär:

Alla detaljer de skriver är – såvitt jag kan se – korrekta i sak, men pusselbitarna läggs ut på ett sätt som kommuncerar en extremt tydlig, och inkorrekt, helhetsbild

[...]

Artikeln försöker göra gällande att Lakomaa från PR-sidan och jag från Piratpartiets sida hade täta kontakter. Well, här är en faktabit som ni missade i sammanhanget: Erik Lakomaa finns inte ens i min telefonbok i mobilen.

[...]

Det är sant att vi var några stycken i Piratpartiet som drev det här utav helvete. Men ingen betalade oss för det, och ingen PR-byrå låg bakom.

Också jag känner mig träffad av DN:s påhopp, även om mitt namn inte huserar i DN:s artikel, då jag faktisk var delaktig i bloggbävningen. Härmed vill jag göra det klart och bortom all tvivel att jag med mina FRA-kritiska blogginlägg agerat på eget initiativ och utan att ha fått någon form av betalning för det. Den som så mycket som insinuerar något annat far med osanning och oärligt uppsåt.

Med denna handling har gammelmedia alienerat sig ytterligare från den nya, riktigt oberoende mediebevakningen och det forum för samhällsdebatt som indiviernas bloggande utgör, framförallt de med de största läsarantalen. Vi har redan börjat se en hel del reaktioner på denna krigsförklaring och något säger mig att detta bara är början på deltagarkulturens uppror och revolt mot den gamla megafonkulturen. En revolution istället för vad som en gång kunde och borde ha uppnåtts genom en teknisk och kulturell evolution. Detta omintetgörs nu med denna aggressiva konservatism från etablissemanget.

Om det är något vi kan lära oss av historien är att ingen samhällsordning har någonsin kunnat bestå utan folkets välvilja. I detta finns en sensmoral för de som motsätter sig folket och de progressiva krafterna vilket kan uttryckas ännu tydligare med följande talesätt:

We can do this the easy way, or we can do this the hard way.

Oavsett om man är teknologisk determinist eller inte så kan nog de flesta av oss i alla fall se att den tekniska utvecklingen medfört en förändring i både samhället och kulturlivet som i stort sett alla måste förhålla sig till på ett eller annat sätt. I och med det sätt som Dagens Nyheter nu valt att förhålla sig till de nya medierna med är det tydligt man väljer “det svåra sättet”…

Uppdatering: I enlighet med gammelmediernas traditionella megafon-mentalitet och arrogans spinner DN vidare på sin konspirationsteori i dagens debattartikel, fortfarande baserad på samma lösa grunder och insinuationer som tidigare. Man har alltså inte brytt sig om den massiva kritik från berörda personer eller ens de bloggare som de själv länkar till på sin sida. Man kan inte göra mer än att anta att de snöat in sig själva i sin villfarelse om bloggvärlden som en konspiration emot dem så pass att man inte lyssnar alls längre. Man låter megafonen överrösta alla eventuella invändningar, helt enkelt.

Pingat på Intressant.

Andra bloggar om: gammelmedia, dn, dagens nyheter, bloggbävning, piratpartiet, svart måndag, stoppafralagen.nu, fra, pr, konspiration

Den tysta revolutionen

Publicerat av Sammy den 2008-11-21 kl 03:49

“Torsdagen den 20 november 2008 kan historiskt sett komma att bli en lika viktig dag som slaget vid Lützen, Stocholms blodbad, mordet på Gustav III, Dackefejden eller Borggårdskrisen” skrev Henrik Alexandersson på sin blogg. Han syftade på omröstningen i riksdagen om att godkänna det s.k. Lissabonfördraget, EUs och snart Sveriges nya grundlag. Förslaget som nu antagits innebär att Sverige överlåter i princip all sin egen bestämmanderätt förutom fördelningspolitiken till EU-parlamentet i Bryssel. Det är antagligen den största förändringen i det svenska statsskicket sedan vi införde allmänna val. Men vet svenskarna ens om vad som just bestämts över deras huvuden?

Uppenbarligen har man inte lärt sig något av det katastrofalt sena mediauppbådet om FRA-lagförslaget som blåste till liv först efter att det antagits i riksdagen och man upprepar nu misstaget genom att inte rapportera det minsta om denna händelse i vare sig TV eller i tidningarna. Att det skulle ske den 20 november har inte varit någon hemlighet på något sätt och har varit känt sedan länge. Det är uppenbart att man gjort bedömningen att det inte är en nyhet som säljer.

Debatten i riksdagen, för den som orkat följa den trots mediernas bristande rapportering, har inte varit mycket bättre med riksdagsledamöter som t.ex. motiverar den totala avsaknaden av skydd för de svenska kollektivavtalen med att vi kan analysera och diskutera det sen, när vi redan antagit den nya EU-grundlagen som ersättning för vår egen och mist vår bestämmanderätt i frågan. Låter ju väldigt genomtänkt det där, eller hur?

Alltså, man har fullständigt kört över den svenska grundlagen för att flytta en övervägande del av den svenska riksdagens bestämmanderätt till ministerrådet och tjänstemännen i Bryssel. Ingen folkomröstning, ingen medierapportering, bara ett snabbt och bestämt slag med stora klubban i riksdagshuset. Om detta är vad man menar med en “effektivare” beslutsprocess och minskad byråkrati så föredrar jag nog ett ineffektivt Sverige med massor av byråkrati.

Jag bara väntar på vad man nu ska hitta på för att kringgå resultatet av Irlands folkomröstning för att tvinga igenom fördraget trots kravet på enhällighet bland alla medlemsstaterna. Att motståndet till Lissabonfördraget är starkt på Irland går inte att ta miste på med tanke på att de t.o.m. demonstrerade utanför Sveriges ambassad under den svenska omröstningen i protest då de anser att vår vidare behandling av fördraget är att negligera deras veto. Ja, det är högst synnerligt att svenska medier inte rapporterat något om detta heller. Jag personligen tipsade AF, DN och SvD utan något som helst gehör.

Svenska riksdagen ratificerade alltså Lissabonfördraget, EU schemat säger att den nya EU-grundlagen ska ges lagakraft redan 2009. Därefter är det fullständigt meningslöst för oss i Sverige att käbbla om EMU, kollektivavtal, FRA, IPRED, datalagringsdirektiv, upphovsrätt och alla andra frågor som så starkt engagerat och istället rätta in oss i EU-ledet som övriga Europamedborgarna. EU ska effektiviseras, upprustas militärt och inte bromsas av hinder för utvecklingen så som demokratiska processer och sådant onödigt tjafs.

Om jag ska säga något positivt med Lissabonfördraget så är det i alla fall att det innehåller en utträdesparagraf, något som tidigare inte funnits någon formalia för alls. Kanske drar jag förhastade slutsatser nu då jag inte läst på om detaljerna kring villkoren ännu, fast nog är väl vår svenska demokrati och självständighet värt en del, eller?

Pingat på Intressant.

Andra bloggar om: EU, Lissabonfördraget, Gammelmedia

Vadå fjärde statsmakten?

Publicerat av Sammy den 2008-08-11 kl 01:22

- Det är ju så löjligt att debatten blossat upp nu som först, sa kompisen när vi vårt samtal över ett par öl så förutsägbart gled in på det här med FRA. Och visst är det så, debatten kom ju inte igång på allvar i gammelmedia förrän efter beslutet om FRA tagits. Fast, det är ju bara sant om man inte räknar med bloggosfären och nog är det så att man många gånger inte räknar den som en del av medievärlden.

Faktum är att det funnits bloggare som protesterat mot FRA sedan förslaget att låta FRA avlyssna i kabel dök upp första gången på dåvarande justitieminister Thomas Bodströms bord i början på 2006, något som inte mer än noterades i gammelmedia. Protesterna tystnade naturligtvis när Bodström en kort tid senare bordlade förslaget på obestämd tid. Men när det kom upp på tapeten igen fast i borgerlig regi drygt ett år senare så satte protesterna åter igång, inte bara i bloggar utan även på våra gator och torg. Gammelmedia sa inte ett knyst om den demonstrationen som hölls den 17:e februari 2007 bara ett stenkast från riksdagshuset. Den siste maj höll man återigen demonstration, bara 3 veckor innan FRA-förslaget skulle beslutas om, fortfarande inte ett ljud från gammelmedia.

Det var först bara några dagar innan förslaget låg på riksdagsdagordningen för beslut som gammelmedia på riktigt vaknade upp och insåg vad som höll på att hända, dock var det försent att börja försöka bilda en opinion då. Hur många har det funnits i den moderna demokratins historia som vunnit ett politiskt val på bara ett par dagars kampanj?

Jag har länge irriterat mig och klagat ljudligt på mediernas fördummande journalistik där man inte vågar skriva om något som är för intellektuellt utmanande för att istället skriva om senaste skandalen i dokusåpan som går på TV just nu med nakenchocker och dylikt skvaller om kändisar. Det kräver inte så mycket förklaring och artikelns innehåll behöver knappt förkortas för att få plats i en rubrik.

Barn svälter i Afrika, USA bombar nått land igen, Ryssland rustar upp och invaderar forna sovjetstater, Kina har offentliga avrättningar av frihetskämpar, osv. Aftonbladet: “Linda Rosings ena bröst har spruckit och hon har blivit tvungen att operera in nya – större – implantat”.

Ok, i rättvisans namn så följer faktiskt Aftonbladet kriget i Georgien just nu men med risk för att låta kallsinnig så handlar ju det om “rutinjournalistik”, dvs de får in rapporter om en väpnad konflikt i något land, skickar ut en eller två utrikeskorrespondenter som tar lite hemska bilder på något sjukhus och på lite bombade byggnader, skriver en gång om dagen några dramatiska rader om lidandet för att efter någon vecka eller två återgå till kändisskvallret.

Vad jag efterlyser är den där grävande skjutjärnsjournalistiken som inte räds att tänja på en gräns eller två för att hitta det där riktiga scoopen om våra makthavare och deras förehavanden. Var är alla journalisterna som är beredda att gå i fängelse för att få tag på och publicera information som avslöjar all dold smuts i maktens korridorer? Var det så att man blev så avskräckt när Jan Guillou och hans kollega dömdes för terrorism efter de avslöjat IB-affären att man helt la ner tanken på att ifrågasätta myndigheterna igen?

Nej, en mer rimlig förklaring är väl snarare att den sortens journalistik inte är tillräckligt kostnadseffektiv. Kändisskvaller behöver man inte gräva fram, det sköts av paparazzi. Likaså krigsreportage är ingen grävande journalistik, snarare rena observationer om händelser som uppenbarar sig själva. Stora sporthändelser är rena obserbvationer ungefär som med krigshändelser, bara att de är mer förutsägbara och finns inplanerade i almanackan sedan länge.

Med grävande journalisitik tänker jag på en journalist som i veckor bokstavligt talat gräver i gamla pappersarkiv i någon källare, sover i sin bil utanför folks hus, infiltrerar insynslösa organisationer under täckmantel, pressar ur folk svar likt en förhörsutredare, osv. Finns den sortens journalister bara på film numera?

Om någon ambitiös journalist skulle av en händelse råka läsa detta så kan jag tipsa om Opassande Emmas översikt över övervakningslagar samt Henrik Alexanderssons påbörjade fördjupningar i flertalet politiska förehavanden på EU-nivå som politikerna tycks vilja hålla locket på och besluta om i allra största tysthet. Det finns hur mycket som helst att gräva i för den journalist som vill upprätta gammelmedias anseende och samtidigt slå ett slag för demokratin och den öppna politiska debatten. FRA är bara toppen av ett enormt isberg.

Tyvärr verkar det mer sannolikt att helt vanliga personer med sitt engagemang på fritiden kommer göra de stora avslöjandena i sina bloggar då gammelmedia är alldeles för upptagna med att rapportera om Britney Spears nya pojkvän. Jag antar väl att det är därför vi kallar dem för just gammelmedia.

Någon sa att bloggosfären är den fjärde statsmakten men jag undrar, är det inte bara så att den tredje statsmakten håller på att tappa greppet och är på väg att bytas ut mot en ny tredje statsmakt?

Pingat på Intressant.

Andra bloggar om: FRA, media, journalistik, gammelmedia, integritet, politik, liberalism