Chefernas chef och ansvarskedjan
Publicerat av Sammy den 2010-10-11 kl 02:00
Inom Piratpartiets organisation tillämpas en princip som man kallar ansvarskedjan. Kortfattat handlar den om att all makt i operativa frågor utgår från partiledaren och att alla med delegerat beslutsmandat svarar inför sin närmast överordnad i den följd som beslutsmandatet delegerats vidare från partiledaren. De allra flesta större företag fungerar på detta sätt och partiledaren skulle då kunna liknas vid en VD med funktionärerna som chefer inom sina specifika ansvarsområden. Det låter ju fint men hur fungerar det i praktiken när man tillämpar en sådan beslutsordning på en ideell förening där politisk övertygelse är drivkraften, inte lön?
Om vi börjar i partiledningen där jag själv en gång varit med: Det dröjde inte lång tid efter jag tillsattes innan partiledaren förklarade för oss att man inte fattar kollektiva beslut inom ledningsgruppen och att “ledningen” beslutsmässigt är likställt med “partiledaren”. Något utrymme för en demokratisk process finns alltså inte och partiledarens ensamt fattade beslut är något alla direkt underordnade honom måste rätta sig efter.
Detta blev extra tydligt och ödesdigert när han blåste klart skepp strax före årsmötet. Vi fick då i partiledningen veta att vi inte längre hade rätt att diskutera organisationsfrågor förrän valet var över. Inget fick stå i vägen för att komma in i riksdagen och partiledaren ansåg tydligen att möjligheten att diskutera organisationsfrågor utgjorde ett hot mot det.
För mig personligen var detta helt omöjliga arbetsvillkor och rentav kontraproduktivt för att driva politik om demokratiska värderingar. Jag är helt enkelt för ideologiskt driven för att bekämpa demokratiska underskott med ett annat och större delen av mitt engagemang kom då att handla om att få till en förändring. Men när den s.k. ansvarskedjan formaliserades i de nya stadgarna på senaste årsmötet kände jag inte att jag hade vare sig utrymmet eller stödet hos medlemmarna för att fortsätta verka för denna förändring och med det, som visserligen inte enda skälet men ändå ett av mina främsta, klev jag då åt sidan.
Till skillnad från om jag varit anställd och gjort som jag befalldes för att behålla mitt jobb och min lön, så innebar alltså ansvarskedjan för mig som driven av politisk övertygelse istället för lön, att jag var tvungen att göra avsteg från det som drev mitt engagemang till att börja med för att kunna fortsätta mitt engagemang. Nu har ju vi som individer lite olika gränser för hur mycket vi kan kompromissa med de egna värderingarna för en chans att vara med och påverka och må så vara att jag är en obotlig idealist.
Jag ser ändå att besluten tär på funktionärers engagemang proportionellt med hur mycket besluten går mot ens egna värderingar. Beslut som alla är nöjda med är sällsynta inom alla sammanslutningar och de allra flesta beslut har därmed en viss grad av nedslående effekt på funktionärernas engagemang.
Men gäller inte samma kompromissande även för en demokratisk beslutsordning, undrar någon?
Jo, det går så klart inte att helt undkomma. Fullständig enighet i alla frågor är i stort sett omöjligt att uppnå även i en demokrati. Dock skiljer sig den demokratiska beslutsprocessen på så sätt att vi är avsevärt mer benägna att kompromissa med våra ideal när besluten är demokratiskt fattade än om de kommer från en enskild person som inte ens är medlemsvald. Den demokratiska beslutsprocessen ger helt enkelt besluten legitimitet. Men framförallt minimerar en demokratisk process beslutens ogillande och nedslående effekter genom att utgå från vad de flesta kan ställa sig bakom.
Så ser dock inte beslutsordningen ut i Piratpartiet idag. Istället har vi distriktsledare och styrelseledamoter som av partiledaren beordras att inte säga emot eller kritisera. Detta vittnades om så sent som i lördags, tre veckor efter valet. Detta är ett mycket allvarligt problem för vårt partis engagemang och framtida utveckling.
Som jag ser det räcker det inte att bara byta ut partiledare eller ändra beslutsordningen, vi behöver göra både och. Ju förr desto bättre. Det vore svårt, om inte omöjligt, att driva nästa valkampanj där alla val kommer ske på ett och samma år, från kommunfullmäktige till EU-parlamentet, på samma sätt som vi genomförde detta val där få saker genomfördes med hänsyn till våra engagerade.
Läs gärna också vad Emil Isberg skriver om partiets värderingsdokument. Det är en minst lika viktig del att ta tag i, inte minst med tanke på hur partiledaren använt sig av det som ett sätt att tysta kritiker.
Pingat på Intressant.
Andra bloggar om: piratpartiet, ansvarskedjan, beslutsprocesser, engagemang, aktivism, deltagarkultur, förtroendekris, toppstyrning, ansvarskedjan, föreningsdemokrati, organisation, värderingar, ideologi
Ämnesord: aktivism, ansvarskedjan, beslutsprocesser, deltagarkultur, engagemang, föreningsdemokrati, förtroendekris, ideologi, organisation, Piratpartiet, toppstyrning, värderingar
Arkiverat under: Piratpolitik
