Bloggsam

Upprop: Stoppa avvisningarna till Syrien!

Publicerat av Sammy den 2011-11-23 kl 23:21

Jag vill med detta blogginlägg visa mitt helhjärtade stöd för nedan citerade upprop mot utvisningarna till Syrien. En stor eloge går till de duktiga människor som gjort en så bra formulering.

Sverige avvisar flyktingar till Syrien, trots det mycket allvarliga läget i landet. Detta är helt oacceptabelt. Europakonventionen förbjuder uttryckligen länder som undertecknat att avvisa människor som riskerar att utsättas för tortyr eller omänsklig och förnedrande behandling. Detta har dessutom understrukits i flera domslut i Europadomstolen. Europakonventionen är inskriven i svensk lag.

Därför ska vi inte utvisa oppositionella, eller andra flyktingar, tillbaka till länder i krig eller intern konflikt. Ändå gör vi det ganska ofta av orsaker som mer har med internationell maktpolitik att göra, mindre med humanitära omsorger och respekt för svensk lag.

Arabvåren nådde Syrien mars i år och människor tog till gatorna i fredliga demonstrationer för att protestera mot Assad-regimen. Sedan dess uppskattar FN att över 3500 människor har dödats, däribland hundratals barn. Rapporter om fler dödsoffer tillkommer varje dag. Till regimens facit kan dessutom otaliga sårade och tiotusentals fängslade, hotade och torterade människor läggas. Regimen har bland annat särskilt riktat in sig på läkare som ger vård till skadade demonstranter.

Men antalet döda är troligen större. Det finns inget sätt att veta hur stort mörkertalet är, då oberoende journalister inte kan arbeta i Syrien. Men via internet kan vi se utsmugglade bilder på demonstrationståg som urskiljningslöst beskjuts av militären. Det framstår alltmer som att landet riskerar att kastas in i ett blodigt inbördeskrig.

Därför kräver vi att Sverige ska följa svensk och internationell lagstiftning enligt de åtaganden vi har gjort och har att rätta oss efter, och stoppar alla avvisningar till Syrien tills läget förbättrats.

Detta är inte först och främst en fråga om svensk invandringspolitik eller ett krav på att någon specifik form av uppehållstillstånd måste utfärdas för alla som kommer hit från Syrien. Det är en enkel uppmaning till regering och myndigheter att se till att rådande lagstiftning efterlevs.

Absolute Banana
Annarkia
Anna Troberg
Anne Kekki
Calandrella
Camilla Rågfors
Carina Wellton*
Daniel Gustafsson
Frekar06
Frihetssmedjan
Humanistbloggen
Malinka
Markus Kylberg
Liberaldemokraterna
New Renaissance
Niklas Starow
Nordic Dervish
Opassande
Per Pettersson
Sammy Nordström
Torbjörn Jerlerup
Unileffum
Värmlandspiraten
Yami och Pandorna
Zac’s åsikter på ett fat

*= har ingen blogg, men ville ändå markera stöd med länk.

Vill du också säga ifrån? Läs mer på Google+ och Facebook.

Pingat på Intressant.

Andra bloggar om: invandring, mänskliga rättigheter, syrien, arabiska våren, humanism, demokrati, syrienupprop

Politiskt inkorrekts strävan mot det politiskt korrekta

Publicerat av Sammy den 2011-09-26 kl 08:00

I lördags sände Medierna i P1 ett inslag om siten Politiskt inkorrekt där man tar upp problematiken med skribenternas anonymitet och därigenom frihet från ansvar för det som publiceras, samt återigen kopplingarna till riksdagspartiet Sverigedemokraterna.

Att Medierna i P1 granskar en sida som Politisk inkorrekt motiverar de själva med:

“Politiskt inkorrekt räknas idag som Sveriges största politiska blogg och har blivit en maktfaktor på nätet.”

Jag vet inte om jag skulle sträcka mig så långt som att kalla dem för en maktfaktor, men med en kvarts miljon unika besökare i månaden är det ändå en ansenligt stor mängd läsare som man når ut till. Med det sagt kan även jag tycka att det är på sin plats att de granskas precis som andra medier.

Politiskt inkorrekts svar till Medierna i P1 lät sig inte dröjas.

I sitt svar beskriver man sig själva som enbart kritiska – inte hatiska – till dagens förda invandringspolitik och påstår sig t.o.m. vara så långt ifrån högerextrema att man utgör ett mål för de “verkligt” högerextremas hat.

Vad som är kritik eller hat är ju förstås en aning subjektivt, själv har jag dock svårt att se t.ex. rasbiologiska idéer om att zigenare har en medfödd kleptomani eller uttalanden till stöd för olaga frihetsberövanden och tortyr, till och med avrättning utan rättegång, som enbart  “kritik”. Och att misstro alla ensamkommande barn för att vara lögnhalsar som bara är ute efter att få leva på bidrag är ju förstås också bara saklig “kritik”.

Man säger sig också vara emot alla former av våld, men drar sig inte samtidigt för att publicera texter där ett avskaffande av mänskliga fri- och rättigheter förespråkas för att ta itu med en ofrånkomlig konfrontation mellan västvärlden och Islam, med ett tredje världskrig som möjlig följd. För att vara lite ironisk så låter ju uttalanden om att frihetsberöva, tortera, avrätta och rent utav starta krig verkligen som pacifistisk och saklig kritik. Något hat kan det ju inte handla om eftersom man har “sanningen” på sin sida…

Vidare försöker man göra det gällande att man aldrig gör åtskillnad på dömdas härkomst i sitt urval av publicerade domar. PI skriver:

“PI har sedan dess skrivit om många kriminella och vi har aldrig gjort någon skillnad på var de kommer ifrån. Aldrig någonsin! Det kan många stammisar intyga.”

Dock tycks det råda delade meningar bland sidans skribenter och moderatorer, en av de senare skriver som svar till en av deras läsare som undrar varför man aldrig tar upp fall om kvinnodiskriminering:

“Vi skriver bara om diverse invandrare som ser sin chans att bli “kränkta” för minsta lilla. Påhitt och bluff för hela slanten, anser vi.”

Ja, bilden som Politiskt inkorrekt målar upp i sitt försvar och bilden som framträder när man granskar sättet de i praktiken agerar ter sig i alla fall för mig som något ambivalent. När detta nu lyfts fram av andra granskande medier säger Politiskt inkorrekt att de ser en förklaring till Sveriges täta förbindelser med DDR under kalla kriget. Smutskastningen har inte några gränser längre, menar man. Men när de själva vinklar artiklar med bilder på invandrare som inte har med artikeln att göra så är det förstås bara “moraliserande” över vad de skriver om.

Om man ska se något positivt på det hela så är det ändå framsteg att man nu åtminstone uppvisar en ambition på att ironiskt nog vara mer politiskt korrekta. Inte ens länkningar till högerextrema får förekomma, säger man. Och ett första steg mot politisk korrekthet har man redan tagit med t.ex. införandet av kommentarsregler. Moderatorerna har inte heller legat på latsidan för att upprätthålla dessa regler. Vad som är politiskt inkorrekt att säga på Politiskt inkorrekt verkar dock skilja sig en aning från vad vi andra kanske är vana vid.

Missförstå gärna mina intentioner med detta inlägg rätt; jag står mer än gärna upp för att även Politiskt inkorrekt ska få skriva om vad de vill, givet att man håller sig inom tryckfrihetens ramar. Jag bara nyttjar min rätt att göra detsamma. Jag tar debatten.

Uppdatering:
Andra som skriver om Politiskt inkorrekt:

Absolute Banana – How PI is PI?

Frihetssmedjan – Politiskt inkorrekt förespråkar tortyr!

Frihetssmedjan – Politiskt inkorrekt och Sverigedemokraterna är en förolämpning!

Trots er – Mein Blogg

Sverige är inte världens navel! – Rasbiologi och hat hos politiskt inkorrekt!

Tankar åt alla håll och kanter – Varför tar inte politiskt inkorrekt ansvar?

Tankar åt alla håll och kanter – Politiskt inkorrekt har granskats av medierna

Hela Sverige tar debatten – Politiskt Inkorrekt – Navet i högerextremismen på nätet

Beelzebjörn – Avslutande ord om Politiskt Inkorrekt

Louise Persson – Den omhuldade myten om att vara politiskt inkorrekt

Per Pettersson – PI agerar som ett trängt djur

Pingat på Intressant.

Andra bloggar om: politiskt inkorrekt, sveriges radio, P1, medier, näthat, främlingsfientlighet, rasism, högerextremism, journalistik, granskning, sverigedemokraterna, politik

En sportmetafor

Publicerat av Sammy den 2011-01-11 kl 23:07

Vissa tycker om sport. Vissa tycker väldigt mycket om att följa sport. De som tycker väldigt mycket om att följa sport engagerar sig ofta i en särskild sport och ett särskilt lag. De blir mycket glada och stolta när laget gör framgång, djupt besvikna när det går mindre bra (som i bilden till höger). För vissa är laget en del av deras identitet och man känner sig samhörig med de som stödjer samma lag. Denna gemenskap är dock uteslutande för de som stödjer något av motståndarlagen.

För de allra flesta leder den uteslutande gemenskapen dock inte till mer än vänskapligt gnabb vid matchtillfällena om någon inte råkar stödja samma lag som de andra, men för en liten grupp som valt att engagera sig väldigt starkt och skapat en identitet beroende av samhörigheten utgör det ett hot mot det egna jaget när någon stödjer “fienden” eller förnedrar laget. Känslan “vi mot dem”, att man utkämpar en strid där hela ens värld och allt man står för står på spel, kan vara så pass stark och övertygande att man tar till våld mot de man betecknar som “fienden”.

När man engagerar sig för en sak så pass starkt att det delvis eller helt tagit över ens identitet och sociala tillhörighet handlar det om självbevarelsedrift när något hotar det man engagerar sig för. Det är en mycket stark mänsklig drivkraft som har förmågan att stänga av förnuftet och agera efter våra mest primitiva instinkter. För en människa i detta tillstånd behövs inget rättfärdigande, man kan helt enkelt inte ifrågasätta självförsvar.

Jag vill inte med detta sagt säga att sport är fel och att det borde förbjudas. Det är snarare tänkt som lite av en tankeställare som egentligen har väldigt lite med sport att göra. Det jag vill visa på är raka motsatsen, att när någon engagerar sig så starkt har problemet väldigt lite med vad man valt att engagera sig för att göra. Det spelar ingen roll om vi pratar om sport, kultur, religion, politisk övertygelse, etc. Att engagera sig för något man tror på, oavsett vad det må vara, är aldrig fel i sig så länge man inte låter sitt engagemang bekostas av mänskligt lidande.

Jag gillar inte sport, men för den vars liv förgylls av sport gläds jag så länge ingen far illa av det. Av samma skäl vänder jag mig emot Sverigedemokraterna som inte tycks se hur deras engagemang för svensk kultur och den egna svenska identiteten gått så långt att människor far illa. Känslan av “vi mot dem”, att man utkämpar en strid mot invaderande muslimer som vill ta över vår nation, kultur och ultimat utgör ett hot mot allt vad man som stolt svensk står för, gör att människor far illa i vårt land.

Sverigedemokrater frågar mig ofta om jag tycker det är fel med att vara stolt svensk, en del kallar mig t.o.m. för “oikofob” (någon som förnekar sin hembygd), men missar då poängen helt. Jag vill inte missunna någon ett starkt intresse och engagemang för svensk kultur eller ens att känna sig stolt för att vara svensk. Men jag vill inte gå med på att det bekostas med mänskligt lidande. Det är inte så viktigt med svensk kultur och att få vara stolt svensk att man har rätt att kränka någon för att inte vara det, ännu mindre att man inte hjälper människor som flyr undan förföljelse, krig, tortyr och säker död. Då är man så inne i matchen att man glömt bort att uppskatta sporten. Eller översatt till ett mer direkt språk; då är man så svensk att man glömt bort att vara människa.

Läs gärna Niklas Sorenius artikelserie i Sydsvenskan om intoleransen i Sverige:

Malmöbon som inte kan röra sig fritt (del 1)

Stenen i ryggen blev droppen (del 2)

Pingat på Intressant.

Andra bloggar om: engagemang, stolthet, extremism, fundamentalism, humanism, mänsklighet, sport, politik, ideologi, värderingar, människosyn, kultur, piratpartiet, sverigedemokraterna

Är diskussionen om invandringens kostnader rasistisk?

Publicerat av Sammy den 2010-10-09 kl 14:02

Det är ofta man läser och hör om vikten av att kunna diskutera invandringens kostnader utan att behöva bli stämplad som rasist. Att likställa det med ett förakt mot andra etniciteter vore förstås en förhastad slutsats, men vad säger det om våra värderingar när vi talar om invandringen som en kostnad och samtidigt barnomsorgen som en investering för vår framtid?

Vore man konsekvent i sin människosyn kan man tycka att vi borde börja prata om barnomsorgens kostnader också. Kanske något parti skulle ta upp frågan om att kraftigt begränsa barnomsorgen och kostnaderna som vårt barnafödande medför eller rent utav verka för ett begränsat barnafödande? Eller så kan man tycka att invandrare har ett lika självklart människovärde som våra infödda och betrakta invandringens kostnader som lika mycket en investering för vår framtid som barnomsorgen.

Faktum är ändå att invandringen inte kostar samhället mer än barnomsorgen. Över hälften av invandrarna är trots allt redan skolade när de kommer till Sverige och lika många får också jobb inom 5-10 år. Svenska barn tar däremot minst 18 år innan man är redo för arbetsmarknaden och ungdomsarbetslösheten ligger idag på samma nivå som arbetslösheten bland invandrare. Under de första 18 levnadsåren behöver man skolas, vårdas och försörjas, och utgör då en samhällsekonomisk belastning. Precis som för invandrare är också ungdomar en överrepresenterad grupp bland kriminella och bidragstagare. Ändå skulle ingen få för sig att föra en politik som den i Kina där det är rätt upp och ner olagligt att föda för många barn.

Utgångspunkten när vi pratar om våra barn, oavsett kostnader och hur snett man hamnar i samhället, är att alltid försöka hjälpa och lösa eventuella problemen, aldrig ge upp eller helt överge. Borde inte samma princip gälla för alla människor?

Jag vill som sagt inte påstå att diskussionen om invandringens kostnader är rasistisk, det handlar mer om favorisering av de egna än förakt. Och nog är det väl så att vi alltid kommer känna mer för de som står oss närmast, man älskar helt enkelt inte alla på samma sätt som man älskar sina barn eller eventuell livskamrat. Men barnomsorgen sträcker sig trots allt avsevärt längre än till bara de vi känner och det är ju inte heller en förlust vi gör på att ha en allmänfinansierad barnomsorg. Vi får väldigt mycket mer barnomsorg för pengarna av den vi byggt upp med gemensamma medel än vad den enskilde har möjlighet till på egen hand. Det går alltså alldeles utmärkt att kombinera samhällsekonomisk hållbarhet och en välfärd som alla har rätt till.

Principen om alla människors lika värde betyder för övrigt  inte heller att älska alla lika mycket som den man älskar mest. Principen om alla människors lika värde handlar om ett universellt mänskligt värde och en respekt för allt mänskligt liv. Det mänskliga värdet är det värde vi ser i allt mänskligt liv, alldeles oavsett om det är människor vi känner eller inte, och det är bara den som helt saknar mänskliga värderingar som med vilje och sina sinnens fulla bruk kan ta en annan människas liv utan att känna ånger.

Men för att återgå till frågan om invandringens kostnader så bekymras jag över debatten som tycks gå allt mer mot en tävling i vem som kan vinkla fakta mest till sin egen fördel. Nog är det bra att man inte låter felaktigt eller uppenbart vinklade fakta stå oemotsagda, men det som avgör våra ställningstaganden är i slutändan inte vårt faktamässiga underlag, det är våra värderingar och hur vi utifrån dem tolkar fakta. Låt oss därför prata värderingar och huruvida människoliv har en prislapp eller ej.

Pingat på Intressant.

Andra bloggar om: humanism, mänsklighet, invandring, främlingsfientlighet, rasism, värderingar, människosyn, piratpartiet, sverigedemokraterna

Judarna är vårt största hot

Publicerat av Sammy den 2010-09-15 kl 13:01

Adolf Åkesson

Åkesson: Jag ska göra allt i min makt för att vända trenden

DEBATT En av judendomens många inneboende paradoxer är att den, trots sitt universella anspråk, är ett monokulturellt fenomen som endast funnit grogrund i den postmoderna, oikofoba* ariska världen och som därför också tar sin utgångspunkt i ariska fenomen och erfarenheter när man bedömer och analyserar omvärlden. Den ariska erfarenheten ses som ett högre utvecklingsstadium, som resten av världen bara inte hunnit uppnå ännu.

Detta är också anledningen till att dagens judevänliga tyska maktelit är så totalt blind för farorna med judendomen och judefiering. Man utgår från att judar inte vill någonting hellre än anpassa sig till ett ariskt levnadssätt och ariska normer, liksom att judendomen i grund och botten är samma sak som kristendom, med den enda skillnaden att judar har ett annat namn på gud.

Därmed antar man också att man kommer att kunna tämja judendomen på samma sätt som sekulära krafter sedan århundraden tillbaka tämjt den europeiska kristendomen och förpassat den till den privata sfären.

Judendomen skiljer sig dock från kristendom på flera avgörande punkter, till exempel gällande distinktionen mellan andlig och världslig makt och synen på vålds­användning. Judendomen har ingen motsvarighet till Nya testamentet och inget allmänmänskligt kärleksbudskap. Dessa skillnader har också gjort att judendomen och den judiska världen aktivt har avvisat upplysningen och humanismen.

Detta, tillsammans med nästan 2000 år av krig och motsättningar mellan judendomen och det kristna Europa, tror sig nu dagens makthavare kunna övervinna i en handvändning.

Såhär långt tvingas man dock konstatera att judendomen har påverkat det tyska samhället i betydligt högre utsträckning än det tyska samhället har påverkat judendomen. Massinvandringen från judiska länder tillsammans med de relativt höga födelsetalen inom den judiska befolkningsgruppen talar för att denna utveckling kommer att fortsätta om inte en politisk kursändring sker. Naturligtvis är en betydande andel av Europas judar inte bokstavstroende, även om de flesta studier som gjorts på området visar att fundamentalisterna är en stor och växande minoritet.

Rotlösheten, som den judevänliga samhällsordningen underblåst hos många andra och tredje generationens invandrare, har fått många att söka sig till judendomen som en identitetsskapande och samlande kraft och vi upplever nu en radikaliseringsprocess bland judiska ungdomar i Europa.

I Tyskland finns mig veterligen inga kända studier på området, men i en brittisk undersökning från 1927 uppgav 37 procent av de unga, brittiska judarna att de skulle föredra torahlagar framför brittisk lag och lika många ansåg att den som konverterar från judendomen skall avrättas. I andra studier från bland annat Frankrike och Tyskland kan samma mönster urskiljas.

För 20 år sedan tror jag att de flesta tyskar skulle ha mycket svårt att tänka sig att judendomen skulle komma att bli Tysklands näst största religion, att tyska konstnärer som kritiserar eller skojar med judendomen skulle leva under ständigt dödshot, att ett tiotal judiska terrororganisationer skulle komma att etablera sig i Tyskland, att ledande judiska företrädare skulle framföra krav på införandet av torahlagar i Tyskland, att tyska landsting skulle använda skattebetalarnas pengar till att skära av förhuden på fullt friska småpojkar, att Tyskland skulle ha flest våldtäkter i Europa och att judiska män skulle vara mycket kraftigt överrepresenterade bland förövarna, att tyska badhus skulle införa separata badtider för män och kvinnor, att tyska kommuner skulle överväga införandet av könssegregerad simundervisning i skolorna, att frysdiskarna i våra livsmedelsbutiker skulle erbjuda ritualslaktat kött samtidigt som tyska förskolor slutar att servera fläskkött, att tyska skolor skulle införa nya lov för att fira avslutningen på Sabbaten samtidigt som kyrkliga skolavslutningar förbjuds på fler och fler skolor och så vidare.

Allt detta är i dag en del av den tyska verkligheten. Frågan är hur det ser det ut om ytterligare några decennier, när den judiska befolkningen, om nuvarande takt håller i sig, har flerdubblats i storlek och många av Europas större städer, inklusive Berlin, med största sannolikhet har en judisk majoritet.

Den judevänliga samhällseliten ser kanske denna framtid som en färgglad intressant förändring av ett Tyskland och Europa som man allt som oftast förnekar ens någonsin har varit ”tyskt” eller ”europeiskt”.

Som nationalsocialist ser jag detta som vårt största hot sedan första världskriget och jag lovar att göra allt som står i min makt för att vända trenden.

Adolf Åkesson, partiledare Tysklanddemokraterna

*) Oikofob är enligt den brittiske filosofen Scruton en person som föraktar sin hembygd. (Red. anm.)

Pingat på Intressant

Andra bloggar om: antisemitism, Främlingsfientlighet, Islamofobi, kulturkonservatism, Nationalism, nationalsocialism, nazism, Rasism, satir, Sverigedemokraterna, Terrorism

Några ord om vad som borde vara självklarheter…

Publicerat av Sammy den 2010-09-14 kl 10:01

Pingat på Intressant.

Andra bloggar om: mänsklighet, värderingar, människosyn, natur, kultur, värde, riksdagsvalet, val2010, alliansen, rödgröna, piratpartiet, feministiskt initiativ, sverigedemokraterna

Det brinner i en lövhög utanför en flyktingförläggning för barn

Publicerat av Sammy den 2009-11-22 kl 19:58

Det brinner i en lövhög utanför en flyktingförläggning för barn. Här ställs vårt engagemang i Piratpartiet på sin spets. Kan vi ens tala om att vi bryr oss om mänskliga rättigheter om vi låter detta passera utan kommentar?

När Piratpartiet talar om medborgarrätt är det nästan alltid i frågor kring våra rättigheter på och kring internet. Men i principprogrammet talar vi om människorätt. Det senare avspeglas även i styrelsens senaste beslut om vård till papperslösa.

Vad vi menar är att det blir ett glapp i vad vi säger oss stå för och vad vi i praktiken står för. Vems rättigheter är det vi värnar om vi säger oss stå för mänskliga rättigheter? Ska vi tala om mänskliga rättigheter, medborgarrätt och människorätt behöver vi ta frågor om asylsökande och deras integritet på allvar.

Vi menar att vi har stöd för detta i principprogrammet:

“Piratpartiet skall och kommer att agera för att exponera och fälla en regering som partiet anser inte lever upp till den respekt för människorätt som man ska kunna förvänta sig av en demokrati. Vi anser också att en sådan respekt aldrig ska villkoras, exempelvis baserat på härkomst, etnicitet, religion, kön, handikapp, ålder, sexuell läggning eller politisk åskådning.”

Därför ska vi tala om att det är en mänsklig rättighet att få en dräglig asylansökan och en rättssäker prövning av den. Sverige bryter enligt Amnesty med flera mot asylrätten, och om vi bryr oss om mänskliga rättigheter hoppas vi att det såväl gäller flyktingbarn som kvinnor av utländsk härkomst!

Därför ska vi tala om den mänskliga rättigheten att inte behöva känna sig hotad i det land där man sökt en fristad, om eldar som tänds utanför flyktingförläggningar med minst samma emfas som när vi talar om att människor stängs av från internet.

Därför ska vi inte vara rädda för att tala om dessa frågor utifrån ett piratperspektiv med stöd i principprogrammet!

Vi uppmanar alla pirater som håller med oss att kopiera det här inlägget till sin egen blogg.

Klara Tovhult
Jimmy Callin
Göran Widham
Rikard Fröberg
Sammy Nordström
Isak Gerson
Leif Ershag
Johnny Olsson
Marit Deldén
Olof Bjarnason

Pingat på Intressant.

Andra bloggar om: piratpartiet, främlingsfientlighet, invandring, flyktingpolitik, medmänsklighet, mänskliga rättigheter, människorätt, rättssäkerhet, asyl, asylrätt

Protected: Vårt största hot

Publicerat av Sammy den 2009-11-19 kl 22:58

Det är något ruttet i gamla svedala

Publicerat av Sammy den 2009-08-23 kl 15:02

En del kan ha svårt att tro mig men det finns faktiskt idag, på 2000-talet, människor i vårt land som är fast övertygade om att allt som inte är svenskt är farligt och ondskefullt. Jo, det är sant. Man pratar om något så konstigt som “etniska svenskar” och menar att de skulle vara ett moraliskt högre stående släkte. Dock handlar det inte bara om någon slags självgodhet, man ser alla som inte tillhör denna etniska grupp som ett hot och vill till varje pris isolera sig från all form av kontakt med andra etniska grupper, även om det sker på bekostnad av de mänskliga rättigheterna.

Detta är inget nytt fenomen. Det har funnits länge och hade sin storhetstid under 30- och 40-talets Europa. Tanken om den egna suveräniteten och andras hot mot den blev så stark att krig och etnisk rensning härjade genom hela kontinenten. Det är så klart andra världskriget jag pratar om, det man kan tycka att det var en läxa vi inte skulle glömma bort i första taget. Tydligen var två generationer allt som behövdes för att det skulle glömmas bort och de gamla idéerna om nationalstaten och det egna folkets suveränitet dammas av igen.

Idag går man på släktmiddagar där det skämtas helt öppet och glatt om hur man kan göra ishockeypuckar genom att pressa mörkhyade. Man läser uppenbart vinklade tidningsartiklar som gärna påtalar det etniska ursprunget om någon som inte tillhör gruppen “etniska svenskar”, även om det inte har någon som helst relevans för något. Man talar om en främmande religion som ett hot mot samhället och dömmer miljoner efter handlingarna av några få fanatiker. Man tolkar de egna rättigheterna som överordnade andras rättigheter och talar om inskränkningar i yttrandefriheten när man inte tillåts förtala. Man lägger sin röst på partier som öppet förespråkar s.k. “etnisk enhetlighet”. Religiös fanatism bemöts med nationalistisk fanatism.

Under andra världskriget var det judarna som fick utstå det omänskliga hatet, idag tycks muslimerna och araberna vara de nya hatobjekten. Det började med terroristattentaten den elfte september 2001. Från denna incident av fanatiska självmordsbombare har konspirationsteorierna blomstrat och man hävdar nu att araberna och Islam håller på att ta över Europa och att vi andra snart kommer vara utrotade om vi inte gör något åt det. Av de som hävdar det har väldigt få träffat, än mindre känner, någon med världens vanligaste förnamn; Muhammed. Okunskapen och rädslan är total. Demagogerna är inte sena med att utnyttja tillfället och vinklar alla integrationsproblem till att orsaken skulle vara de hatade istället för de som hatar, likt en mobbare menar att det är mobboffret som orsakar mobbing.

Rekommenderad läsning om araber och muslimer: Muslimska gåvor till barbariska Européer. Här får vi veta saker som jag tror ytterst få främlingsfientliga känner till. Det är en verklig tankeställare för den som trott att Européer är de som stått för utvecklingen till dagens moderna civilization och vetenskap.

Om undersökningarna stämmer bör det vara omkring 5% av er som läser detta som skulle kunna tänka er att rösta på Sverigedemokraterna i nästa riksdagsval, hur försvarar man egentligen ett sådant ställningstagande på en intellektuell nivå? Jag misstänker att det för de flesta inte är ett så genomtänkt ställningstagande, mer en missnöjesröst för att ge en känga till de etablerade partierna. Då vill jag vänligen men bestämt påminna om att vi inte röstar bort partier i vår demokrati, man röstar för partier. Vill vi verkligen ha ett parti som öppet förespråkar “etnisk enhetlighet” i riksdagen? Ska de bestämma vad som är hot mot rikets säkerhet och vad t.ex. FRA ska övervaka? Ska vi verkligen låta dem avgöra vilka människor som är i behov av hjälp undan brott mot mänskliga rättigheter eller inte? Är de verkligen representativa för Sverige på den internationella politiska arenan?

För mig vore det inget mindre än en katastrof om de kom in i riksdagen. Inte bara för att de har en hopplöst förlegad syn på vad som är svenskt, mest för att de utgör ett hot mot rättsäkerheten och de mänskliga rättigheterna. Rösta vad som helst förutom Sverigedemokraterna, eller Folkfronten för den delen. Jag förordar naturligtvis Piratpartiet, framförallt om man vill ge en känga till etablissemanget. Vi rör om rejält i grytan utan att för den sakens skull villkora demokratin eller de mänskliga rättigheterna.

Pingat på Intressant.

Andra bloggar om: politik, främlingsfientlighet, nationalism, invandring, rasism, nazism, islam, muslimer, araber, sverigedemokraterna, folkfronten, sverige, svenskar, hatbrott, diskriminering, kultur, mångfald, etnicitet, fanatism, terrorism, piratpartiet

Sverigedemokraterna: Ulvar i fårakläder

Publicerat av Sammy den 2009-03-30 kl 01:15

Eller rasister i kostym, om man ska tala mer i klarspråk. Tack Sveriges Radio P1 för att ni klargjort detta en gång för alla. Nu visade ni verkligen att traditionell grävande journalistik fortfarande finns, så som jag efterfrågat i ett av mina tidigare inlägg. Kanske ni gör lite nytta för TV-licenspengarna trots allt?