Bloggsam

Upprop: Stoppa avvisningarna till Syrien!

Publicerat av Sammy den 2011-11-23 kl 23:21

Jag vill med detta blogginlägg visa mitt helhjärtade stöd för nedan citerade upprop mot utvisningarna till Syrien. En stor eloge går till de duktiga människor som gjort en så bra formulering.

Sverige avvisar flyktingar till Syrien, trots det mycket allvarliga läget i landet. Detta är helt oacceptabelt. Europakonventionen förbjuder uttryckligen länder som undertecknat att avvisa människor som riskerar att utsättas för tortyr eller omänsklig och förnedrande behandling. Detta har dessutom understrukits i flera domslut i Europadomstolen. Europakonventionen är inskriven i svensk lag.

Därför ska vi inte utvisa oppositionella, eller andra flyktingar, tillbaka till länder i krig eller intern konflikt. Ändå gör vi det ganska ofta av orsaker som mer har med internationell maktpolitik att göra, mindre med humanitära omsorger och respekt för svensk lag.

Arabvåren nådde Syrien mars i år och människor tog till gatorna i fredliga demonstrationer för att protestera mot Assad-regimen. Sedan dess uppskattar FN att över 3500 människor har dödats, däribland hundratals barn. Rapporter om fler dödsoffer tillkommer varje dag. Till regimens facit kan dessutom otaliga sårade och tiotusentals fängslade, hotade och torterade människor läggas. Regimen har bland annat särskilt riktat in sig på läkare som ger vård till skadade demonstranter.

Men antalet döda är troligen större. Det finns inget sätt att veta hur stort mörkertalet är, då oberoende journalister inte kan arbeta i Syrien. Men via internet kan vi se utsmugglade bilder på demonstrationståg som urskiljningslöst beskjuts av militären. Det framstår alltmer som att landet riskerar att kastas in i ett blodigt inbördeskrig.

Därför kräver vi att Sverige ska följa svensk och internationell lagstiftning enligt de åtaganden vi har gjort och har att rätta oss efter, och stoppar alla avvisningar till Syrien tills läget förbättrats.

Detta är inte först och främst en fråga om svensk invandringspolitik eller ett krav på att någon specifik form av uppehållstillstånd måste utfärdas för alla som kommer hit från Syrien. Det är en enkel uppmaning till regering och myndigheter att se till att rådande lagstiftning efterlevs.

Absolute Banana
Annarkia
Anna Troberg
Anne Kekki
Calandrella
Camilla Rågfors
Carina Wellton*
Daniel Gustafsson
Frekar06
Frihetssmedjan
Humanistbloggen
Malinka
Markus Kylberg
Liberaldemokraterna
New Renaissance
Niklas Starow
Nordic Dervish
Opassande
Per Pettersson
Sammy Nordström
Torbjörn Jerlerup
Unileffum
Värmlandspiraten
Yami och Pandorna
Zac’s åsikter på ett fat

*= har ingen blogg, men ville ändå markera stöd med länk.

Vill du också säga ifrån? Läs mer på Google+ och Facebook.

Pingat på Intressant.

Andra bloggar om: invandring, mänskliga rättigheter, syrien, arabiska våren, humanism, demokrati, syrienupprop

Politiskt inkorrekts strävan mot det politiskt korrekta

Publicerat av Sammy den 2011-09-26 kl 08:00

I lördags sände Medierna i P1 ett inslag om siten Politiskt inkorrekt där man tar upp problematiken med skribenternas anonymitet och därigenom frihet från ansvar för det som publiceras, samt återigen kopplingarna till riksdagspartiet Sverigedemokraterna.

Att Medierna i P1 granskar en sida som Politisk inkorrekt motiverar de själva med:

“Politiskt inkorrekt räknas idag som Sveriges största politiska blogg och har blivit en maktfaktor på nätet.”

Jag vet inte om jag skulle sträcka mig så långt som att kalla dem för en maktfaktor, men med en kvarts miljon unika besökare i månaden är det ändå en ansenligt stor mängd läsare som man når ut till. Med det sagt kan även jag tycka att det är på sin plats att de granskas precis som andra medier.

Politiskt inkorrekts svar till Medierna i P1 lät sig inte dröjas.

I sitt svar beskriver man sig själva som enbart kritiska – inte hatiska – till dagens förda invandringspolitik och påstår sig t.o.m. vara så långt ifrån högerextrema att man utgör ett mål för de “verkligt” högerextremas hat.

Vad som är kritik eller hat är ju förstås en aning subjektivt, själv har jag dock svårt att se t.ex. rasbiologiska idéer om att zigenare har en medfödd kleptomani eller uttalanden till stöd för olaga frihetsberövanden och tortyr, till och med avrättning utan rättegång, som enbart  “kritik”. Och att misstro alla ensamkommande barn för att vara lögnhalsar som bara är ute efter att få leva på bidrag är ju förstås också bara saklig “kritik”.

Man säger sig också vara emot alla former av våld, men drar sig inte samtidigt för att publicera texter där ett avskaffande av mänskliga fri- och rättigheter förespråkas för att ta itu med en ofrånkomlig konfrontation mellan västvärlden och Islam, med ett tredje världskrig som möjlig följd. För att vara lite ironisk så låter ju uttalanden om att frihetsberöva, tortera, avrätta och rent utav starta krig verkligen som pacifistisk och saklig kritik. Något hat kan det ju inte handla om eftersom man har “sanningen” på sin sida…

Vidare försöker man göra det gällande att man aldrig gör åtskillnad på dömdas härkomst i sitt urval av publicerade domar. PI skriver:

“PI har sedan dess skrivit om många kriminella och vi har aldrig gjort någon skillnad på var de kommer ifrån. Aldrig någonsin! Det kan många stammisar intyga.”

Dock tycks det råda delade meningar bland sidans skribenter och moderatorer, en av de senare skriver som svar till en av deras läsare som undrar varför man aldrig tar upp fall om kvinnodiskriminering:

“Vi skriver bara om diverse invandrare som ser sin chans att bli “kränkta” för minsta lilla. Påhitt och bluff för hela slanten, anser vi.”

Ja, bilden som Politiskt inkorrekt målar upp i sitt försvar och bilden som framträder när man granskar sättet de i praktiken agerar ter sig i alla fall för mig som något ambivalent. När detta nu lyfts fram av andra granskande medier säger Politiskt inkorrekt att de ser en förklaring till Sveriges täta förbindelser med DDR under kalla kriget. Smutskastningen har inte några gränser längre, menar man. Men när de själva vinklar artiklar med bilder på invandrare som inte har med artikeln att göra så är det förstås bara “moraliserande” över vad de skriver om.

Om man ska se något positivt på det hela så är det ändå framsteg att man nu åtminstone uppvisar en ambition på att ironiskt nog vara mer politiskt korrekta. Inte ens länkningar till högerextrema får förekomma, säger man. Och ett första steg mot politisk korrekthet har man redan tagit med t.ex. införandet av kommentarsregler. Moderatorerna har inte heller legat på latsidan för att upprätthålla dessa regler. Vad som är politiskt inkorrekt att säga på Politiskt inkorrekt verkar dock skilja sig en aning från vad vi andra kanske är vana vid.

Missförstå gärna mina intentioner med detta inlägg rätt; jag står mer än gärna upp för att även Politiskt inkorrekt ska få skriva om vad de vill, givet att man håller sig inom tryckfrihetens ramar. Jag bara nyttjar min rätt att göra detsamma. Jag tar debatten.

Uppdatering:
Andra som skriver om Politiskt inkorrekt:

Absolute Banana – How PI is PI?

Frihetssmedjan – Politiskt inkorrekt förespråkar tortyr!

Frihetssmedjan – Politiskt inkorrekt och Sverigedemokraterna är en förolämpning!

Trots er – Mein Blogg

Sverige är inte världens navel! – Rasbiologi och hat hos politiskt inkorrekt!

Tankar åt alla håll och kanter – Varför tar inte politiskt inkorrekt ansvar?

Tankar åt alla håll och kanter – Politiskt inkorrekt har granskats av medierna

Hela Sverige tar debatten – Politiskt Inkorrekt – Navet i högerextremismen på nätet

Beelzebjörn – Avslutande ord om Politiskt Inkorrekt

Louise Persson – Den omhuldade myten om att vara politiskt inkorrekt

Per Pettersson – PI agerar som ett trängt djur

Pingat på Intressant.

Andra bloggar om: politiskt inkorrekt, sveriges radio, P1, medier, näthat, främlingsfientlighet, rasism, högerextremism, journalistik, granskning, sverigedemokraterna, politik

Varför behöver man en politisk ideologi?

Publicerat av Sammy den 2011-06-09 kl 21:36

Detta är ett första blogginlägg i en serie jag tänkt skriva om Piratpartiets ideologi i allmänhet och dess samhörighet med humanismen i synnerhet. Frågeställningar jag tänkt ta upp i denna serie:

1. Varför behöver man en politisk ideologi?

2. Vad är humanism och hur hänger det ihop med piratpolitik?

3. Vad betyder humanismen för piratpolitikens utveckling?

Som första inlägg i denna serie tänkte jag alltså prata om syftet med politiska ideologier. Varför grundar sig egentligen i stort sett alla politiska partier sin politik i en ideologi och varför kan man inte bara vara pragmatisk och hålla sig till sakfrågor? Till att börja med behöver vi nog reda ut vad begreppet ideologi vill säga.

Vad en politisk ideologi INTE är

Vissa tänker fundamentalisters strävan mot en utopi när de hör någon av de ideologiska ismerna nämnas. Det är dock inte alls vad ideologi handlar om. Ideologi är visserligen en strävan mot en samhällsvision och ett värderingsmässigt ideal, en utopi om man så vill, men inte ett mått på hur långt man är beredd att gå eller hur snabbt man tycker samhällsförändringar ska ske. För det använder vi begrepp som konservativ, progressiv eller rent utav revolutionär, vilket alla är begrepp som är applicerbara på vilken ideologi som helst.

Att uttrycka sin ideologiska hemvist är alltså inte detsamma som att vilja förändra samhället över en dag eller till vilket pris som helst. Det är snarare jämförbart med hur de flesta av oss försöker göra oss fina framför badrumsspegeln varje morgon. Vi har alla en idé om vad som skulle vara det perfekta utseendet och trots det omöjliga i att uppnå perfektion eftersträvar vi ändå det. Alla lägger dock inte lika mycket tid på det. Att ha idéer och eftersträva dem är en sak, priset man är beredd att betala en annan.

Uppdatering: Christer Jansson påminnde mig om sitt blogginlägg från februari som har en lite annan synvinkel. Han talar om ideologi som en universallösning på alla problem. Den slutsatsen kommer av likställandet av ideologi som en metodik, dvs att ideologin vore det som skulle utgöra lösningen. Ideal är dock inte lösningar för något problem alls. Ideal kan vara allt från fullständigt verklighetsfrämmande till helt överensstämmande med hur samhället ser ut idag. Givet att idealet är så det ser ut idag finns det inga problem alls att lösa, medan motsatsen innebär att allt i samhället är ett enda stort problem. Våra ideal fungerar därmed mer som ett sätt att identifiera vad som är problem eller inte och detta vill jag påstå är vad ideologi handlar om snarare än att ideologin i sig skulle vara någon lösning på alla problem.

Vad är då en politisk ideologi?

Kortfattat och förenklat är ideologi svaret på frågan om varför man tycker på ett visst sätt. Som exempel tycker Piratpartiet att Försvarets Radioanstalt (FRA) ska nekas tillgången till medborgarnas privata kommunikation. Det är ett tydligt sakpolitiskt ställningstagande. Men varför tycker Piratpartiet så? Är det för att man vill undkomma lagens långa arm när man gör något olagligt (man kallar sig trots allt för pirater)?

Nej, hade det bara handlat om att själv undkomma övervakning hade man antagligen inte brytt sig om att starta ett parti. Det finns gott om sätt för en tekniskt bevandrad att skydda sin kommunikation på. Uppenbarligen finns där något mer. Något som inte alls är pragmatiskt eller enklaste lösningen för den enskilde. Något osjälviskt och principiellt. Svaret vi finner är idén om varje människas oinskränkta privatliv som ett värde viktigare än myndigheternas behov av övervakning. Häri ligger det ideologiska ställningstagandet.

Ovanstående utgör visserligen inte en särskilt heltäckande ideologi i sig, men en ideologi bygger på just den sortens värderingsmässiga ställningstaganden som tillsammans bildar ett ideal och en samhällsvision.

Men vad är egentligen en ideologi bra för?

1. Det skapar förtroende. Utan att veta värderingarna bakom en politikers ställningstaganden är det svårare att anförtro denne med beslutsfattandet. Med en tydligt definierad ideologi får man en viss förutsägbarhet inför fler frågeställningar än bara de som tagits upp i den aktuella samhällsdebatten. Det är helt enkelt lättare att veta vad man har att förvänta sig av en politiker med en uttalad ideologisk tillhörighet.

2. Det motverkar populism. Vilka frågor som är viktigast för väljarna och ges mest uppmärksamhet i media varierar kraftigt. Det kan vara frestande för en politiker att nyttja sådana trender i samhällsdebatten för att bli mer populär bland väljarna. En sådan strategi fungerar dock bara på kort sikt medan den som är konsekvent och trogen sin politiska ideologi är den som vinner mest när den flyktiga samhällsopinionen och den politiska ideologin sammanfaller. Trägen vinner, som det heter.

3. Det vägleder beslutsfattarna. För att behålla sina väljares förtroende behöver politikerna veta vilken politik väljarna gett dem mandat att driva. Går man till val på enbart sakfrågor är det svårt som politiker att veta vad väljarna vill i andra frågor som dyker upp på dagordningen. Har man däremot gått till val med en uttalad ideologisk tillhörighet har man automatiskt en rad värderingsmässiga riktlinjer som väljarna gett sitt stöd för.

4. Det ger möjligheten att utkräva ansvar. Medan löften i sakfrågor begränsar politikernas ansvar till enbart genomförandet av sakfrågor så inbegriper en ideologi att eftersträva en samhällsvision och ett värderingsmässigt ideal i alla frågor. En politiker som enbart utlovat genomförandet av enskilda politiska beslut är svårt att hålla ansvarig för beslut som inte varit en del av de utlovade ställningstagandena, eller ens att utlovade beslutens effekter inte varit vad väljarna hoppats på. En politiker med en uttalad politisk ideologi måste däremot även se till så att dennes beslut är ändamålsenliga för det ideologin vill uppnå för att kunna säga att han eller hon hållt vad denne lovat.

5. Det utgör ett ständigt underlag för politisk utveckling. En välformulerad ideologi är tidlös, inte minst för att utopier är något man sållan uppnår. Det som hela tiden förändras är förutsättningarna för att eftersträva ideologiers ideal. Med en ideologi som underlag kan man dock utveckla sina politiska ställningstaganden för att passa gällande förutsättningar utan att för den sakens skull ändra åsikt. Den ideologiskt obundna politikern som gått till val på sakfrågor kan däremot inte ändra något i sin politik utan att framstå som att ha bytt åsikt.

6. Det inspirerar och engagerar. Medan sakfrågor är något att förhålla sig till är en ideologi något man utgår ifrån för att reagera så väl som agera. För en ideologisk strävan utgör ställningstagandena i enskilda sakfrågor medlen. Utan att själva vara målet utgör medlen i sin tur något att hela tiden förbättra och hitta fler av i strävan mot samhällsvisionen och de värderingsmässiga idealen. Det är en kreativ process som engagerar och med fördel inkluderar politiskt intresserade även när det inte råder valtider eller kampanjer.

Med ovanstående hoppas jag på att ha skapat lite mer förståelse för Piratpartiets behov av en ideologi. Oavsett om du håller med eller inte, kommentera gärna!

I nästa inlägg kommer jag prata om den ideologiska inriktning som varit mest på tapeten inom Piratpartiet; humanismen.

Pingat på Intressant.

Andra bloggar om: ideologi, humanism, politik, värderingar, visioner, piratpartiet

Några jäviga ord om jäv

Publicerat av Sammy den 2011-04-18 kl 10:24

Som många kanske redan känner till ställer jag upp i valet till Piratpartiets styrelse under vårens medlemsmöte. För mig som en av de där högljudda kritikerna, ibland kallade navelskådare eller baksätesförare, är det lite av en knepig sits. Det är förstås en styrka att kunna visa att man inte bara är prat och redo att kavla upp ärmarna för att själv ta tag i problemen man ser. Den andra sidan av myntet är att man mister en del av sitt oberoende och inte lika obehindrat kan peka på allt man tycker är fel.

Ett exempel vore om jag uttalade mig emot andra kandidater till styrelsen. Det skulle självklart uppfattas som oärligt fulspel för egen vinnings skull och då spelar det mindre roll om man har rätt i sak. Samtidigt känner jag att det stundande styrelsevalet är av så pass stor vikt för partiets framtida utveckling och vad jag själv kommer ha möjlighet till om jag väljs in i styrelsen att jag ändå måste ta upp vissa saker för detta val som berör mer än min egen kandidatur.

Av ovanstående skäl kommer jag inte nämna några namn för någon av de andra styrelsekandidaterna, däremot tänkte jag prata om en del saker som kan vara värt att fundera på inför styrelsevalet.

Till att börja med står vi inför den ovanliga situationen att valberedningen inte fullföljt sitt uppdrag att samla information om både nominerade och sittande ledamöter för att utifrån det som beslutsunderlag delge medlemmarna ett välgrundat och objektivt förslag utifrån vissa på förhand uppsatta kriterier. Det betyder att valet inte kommer kunna genomföras enligt partiets praxis och vi som medlemmar kommer istället få utgå helt från vår egna personliga erferenheter av berörda kandidater eller lyssna till vad andra rekommenderar att vi ska rösta på utefter deras tycke och smak.

För att motverka de negativa effekterna av detta ligger det på oss medlemmar, framförallt oss med möjlighet att nå ut till många andra medlemmar, att vara vår egen valberedning och ta fram bästa möjliga beslutsunderlag samt dela med oss av det till så många som möjligt. Det här är förstås ytterligare ett skäl till varför jag skriver detta blogginlägg. Förhoppningen är att det leder till fler bidrag, gärna från medlemmar som inte själva kandiderar och kan tala mer fritt, så vi står med bästa möjliga förutsättningar för ett informerat beslut när det så småningom blir dags för votering.

Som första sak att tänka på vill jag ta upp situationen i styrelsen av idag. Att man har problem med närvaron till den grad att man inte alltid varit beslutsmässig på sina möten är ingen inget nytt för de flesta. Det är förstås ett allvarligt problem och huruvida kandidaterna kan förväntas råda bot på detta bör då självklart vara med i beräkningarna.

En annan sak med hur det ser ut i styrelsen idag är det som valberedningen belyste som ett problem redan förra gången det var styrelseval. Vad jag syftar till nu är faktumet att en av styrelseledamöterna avlönar flera av de andra. Huruvida detta påverkat besluten som fattats i styrelsen eller ej är svårt, om inte omöjligt att bedöma. Att inte kunna utesluta det utgör dock i sig ett allvarligt förtroendeproblem och för mig personligen är det svårt att inte se en sådan ekonomisk beroendeställning styrelseledamöterna emellan som annat än grund för jäv.

För just denna situation är det svårt att enbart genom valet av nya styrelseledamöter råda bot, däremot kan det vara bra att tänka på för att inte förvärra situationen med ytterligare styrelseledamöter som står i ekonomisk beroendeställning till varandra.

Som ett sista men inte minst viktiga tips för detta blogginlägg vill jag tala om vikten av att ta reda på vad kandidaterna står för och vill göra som styrelseledamot. För detta bör man komma ihåg vad styrelsen har för funktion. Styrelsen jobbar inte med att vare sig stifta stadgar eller någon form av utåtriktad verksamhet. Stadgar beslutar medlemsmöte om och den utåtriktade verksamheten har vi partiledningen till.

Styrelsens uppgift handlar främst om verkställande av årsmötesbeslut, i andra hand strategiska beslut på övergripande nivå och organisationsutveckling. För den viktigaste funktionen, dvs verkställande av årsmötesbeslut, behöver man styrelseledamöter som är beredda att ta på sig det som behöver genomföras och ägnar tid åt det. Det är inte alltid saker man själv varit med och röstat fram, dock måste det ändå göras. Vidare bör man jobba aktivt med att utveckla organisationen för att organisationen ska utgöra ett stöd mer än ett hinder för partiets verksamhet. Det är organisatoriskt grovgöra som oftast inte ger omedelbart resultat men ack så enormt viktigt för partiets framtid.

Detta är lite av en återkoppling till problemet med närvaron på styrelsens möten. Chansen att man som ledamot närvarar på styrelsens möten torde antas öka om man har ett genuint intresse och en drivkraft för vad styrelsens arbete handlar om. Jag vill därför ge rådet att man läser kandidaternas svar i forumets utfrågningstrådar och gärna ställer egna frågor för att ta reda på vad de vill med en plats i styrelsen och hur det relaterar till styrelsens faktiska verksamhet och funktion.

Pingat på Intressant.

Andra bloggar om: piratpartiet, årsmöte, styrelse, styrelseval, jäv, organisation, demokrati

Piratpartiets årsmöte 2011: Det ideologiska vägskälet

Publicerat av Sammy den 2011-04-02 kl 19:14

Det har bubblat länge under ytan. I början av Piratpartiets korta historia var det många som talade om vikten av att inte bli ett ideologiskt orienterat parti som alla andra och vidhålla ett fåtal sakfrågor, på senare tid har dock allt fler röster hörts som talar om ett behov av att bredda politiken. För en breddning av politiken behövs dock någon form av ideologisk vägledning och så långt verkar också många vara överens idag. Däremot verkar det inte lika självklart vilken form av ideologi man bör utgå ifrån.

I skenet av detta har vi varit några tappra som, istället för att försöka driva på en utveckling mot liberalism eller socialism, försökt hitta vår egen pirata väg. Jag själv har tidigare bloggat om tanken på att utgå från mer grundläggande mänskliga värderingar som liberaler så väl som socialister kan ställa sig bakom. Det vi talar om är humanism och resultatet av denna strävan har nu utmynnat i en motion till partiets årsmöte som följer:

Motion om ställningstagande för humanism som ideologisk grund

BAKGRUND: Genom åren har det förekommit många debatter om huruvida vi ska bredda oss och i så fall hur och i vilka frågor. I en brokig skara med lika många socialister som liberaler enade kring ett fåtal frågor kan uppgiften att hitta en bred gemensam ideologisk värdegrund tyckas omöjlig. Ändå finns det uppenbarligen något som vi är beredda att lägga våra ideologiska ursprung åt sidan för. Det vi vet säkert är att man som pirat har värderingar som prioriteras högre än de värderingar som traditionellt sett förknippas med socialism eller liberalism.

Att luta sig mot socialism eller liberalism som ideologisk värdegrund blir i praktiken ett sätt att utesluta det breda tvärpolitiska engagemang Piratpartiet inspirerat till. Eftersom partiet i grunden har en inkluderande filosofi både i praktik och princip behöver vi därför tänka i andra spår än den traditionella höger-/vänsterskalan.

FÖRESLAGEN LÖSNING: En grundläggande humanistisk inställning till politiskt ställningstagande i enskilda sakfrågor, kan fungera som en gemensam värdegrund för Piratpartiet och sätta ramarna för utvecklingen av partiets politik.

Den grundläggande värdering som finns i partiet redan idag tycks vara respekten för individen och omtanke om människor och deras rättigheter.

Piratpartiet har tagit klar ställning för pluralism och mångfald; rätten att bejaka särskillnader i kultur, religion, idéer och livsstilar, så länge som detta inte kränker någon annans motsvarande rättighet. Humanismen omfattar dessa värderingar utan att styra politiken i traditionell höger- eller vänsterriktning.

VI YRKAR DÄRFÖR:

• att mötet identifierar religionsneutral humanism som partiets ideologiska fundament.
• att mötet deklarerar humanism som ideologisk riktlinje för partiets framtida ställningstaganden i sakfrågor så väl som i principiella frågor.
• att följande avsnitt i principprogrammet:

“Piratpartiets värdegrund bygger på tre grundläggande värderingar; att den personliga integriteten måste skyddas, att kulturen måste släppas fri och att patent och privata monopol är skadliga för samhället.”

ersätts med:

“Piratpartiet har religionsneutral humanism som värdegrund, med mänskliga behov,  värderingar och mångfald som utgångspunkt. I sin strävan för denna värdegrund utgår partiet från tre grundläggande principer: respekt för varje människas liv och personliga integritet, frihet för alla människor att utöva och ha tillgång till kultur samt mänsklig allmännytta framför ensamrätt på kunskap och information.”

• att mötet ger styrelsen i uppdrag att formulera en grundläggande politisk värdegrund för Piratpartiet baserad på humanistiska värderingar, för ratificering av medlemmarna genom medlemsomröstning på nästkommande medlemsmöte med minst tre fjärdedelar (3/4) av rösterna.
• att sagda värdegrund i största möjliga mån lämnar därhän värderingar som skiljer socialister och liberaler åt, för att istället tillvarata de värderingar som socialister och liberaler har gemensamt.
• att framtida ändringar och breddning av Piratpartiets ställningstaganden i sakpolitiska frågor ska baseras på och vägledas av sagda värdegrund.

Arbetet bakom denna motion är många som bidragit till och de som vill ställa sig bakom den med sin signatur blir allt fler. Den som har bäst koll på vilka som skriver under på denna motion och har en uppdaterad lista är Emma Marie “Opassande” Andersson. För den som vill ha med sitt namn är det bara och säga till i kommentarerna på Emmas blogg.

Ps. Jag ställer upp som kandidat i styrelsevalet på Piratpartiets kommande årsmöte, titta gärna in på min utfrågningstråd på Piratpartiets forum. Ds.

Pingat på Intressant.

Andra bloggar om: humanism, medmänsklighet, ideologi, värderingar, piratpartiet, motion, årsmöte

Värdet av organisatoriskt engagemang

Publicerat av Sammy den 2011-01-13 kl 01:16

Det finns inget skäl att vare sig över- eller underdriva värdet av våra organisatoriskt engagerade. Jag har, efter många och långa diskussioner med mig själv, kommit fram till en uppskattning av vad en enskild organisatoriskt engagerad tillför partiet genom sin existens, och det finns inga anledningar att skräda på orden:

En enskild organisatoriskt engagerad som förbättrar vår organisation och underlättar för så väl aktivism som våra möjligheter att tillsammans uppnå våra politiska mål är fem gånger mer effektiv än alla aktivister tillsammans.

Det kanske verkar som en överdrift, men tänk så här: Piratpartiet är piratrörelsens politiska organisation. Det spelar ingen roll vad – utan organisationen som möjliggör en samverkan för våra politiska mål hade partiet inget existensberättigande. För aktivistinitiativ behövs ingen organisation eller trepiratsregel och piratrörelsen som sådan fanns långt innan partiet fanns.

Partiet är ett organ för att samordna de politiskt engagerade i piratrörelsen. Det är det som utgör partiet – när våra organisatoriskt engagerade samlar fler pirater och skapar fler sätt för dem att samverka, då kortas avståndet till våra politiska mål; när organisationens utveckling stannar, då stannar partiet. Partiet är en funktion av att piratrörelsen organiserar sig politiskt för demokratiska värderingar och mål, och det aktivister gör är ingenting mer än …

Nej, jag är ledsen, men riktigt så hård i mitt språk som kampanjgruppens blogginlägg “Värdet av aktivister” klarar jag inte riktigt av. Det får vara nog så långt, min poäng går förhoppningsvis fram ändå. Visst är det bra med lite pep-talk ibland och lyfta fram en viss sorts engagemang, men gärna utan att nedvärdera allt annat engagemang som betyder minst lika mycket.

När får vi se en internkampanj i Piratpartiet för att engagera sig organisatoriskt? Skulle passa bra inför årsmötet och det är ju inte valår nu direkt…

Pingat på Intressant.

Andra bloggar om: piratpartiet, kampanj, internpolitik, engagemang, aktivism, organisation, pedagogik

En sportmetafor

Publicerat av Sammy den 2011-01-11 kl 23:07

Vissa tycker om sport. Vissa tycker väldigt mycket om att följa sport. De som tycker väldigt mycket om att följa sport engagerar sig ofta i en särskild sport och ett särskilt lag. De blir mycket glada och stolta när laget gör framgång, djupt besvikna när det går mindre bra (som i bilden till höger). För vissa är laget en del av deras identitet och man känner sig samhörig med de som stödjer samma lag. Denna gemenskap är dock uteslutande för de som stödjer något av motståndarlagen.

För de allra flesta leder den uteslutande gemenskapen dock inte till mer än vänskapligt gnabb vid matchtillfällena om någon inte råkar stödja samma lag som de andra, men för en liten grupp som valt att engagera sig väldigt starkt och skapat en identitet beroende av samhörigheten utgör det ett hot mot det egna jaget när någon stödjer “fienden” eller förnedrar laget. Känslan “vi mot dem”, att man utkämpar en strid där hela ens värld och allt man står för står på spel, kan vara så pass stark och övertygande att man tar till våld mot de man betecknar som “fienden”.

När man engagerar sig för en sak så pass starkt att det delvis eller helt tagit över ens identitet och sociala tillhörighet handlar det om självbevarelsedrift när något hotar det man engagerar sig för. Det är en mycket stark mänsklig drivkraft som har förmågan att stänga av förnuftet och agera efter våra mest primitiva instinkter. För en människa i detta tillstånd behövs inget rättfärdigande, man kan helt enkelt inte ifrågasätta självförsvar.

Jag vill inte med detta sagt säga att sport är fel och att det borde förbjudas. Det är snarare tänkt som lite av en tankeställare som egentligen har väldigt lite med sport att göra. Det jag vill visa på är raka motsatsen, att när någon engagerar sig så starkt har problemet väldigt lite med vad man valt att engagera sig för att göra. Det spelar ingen roll om vi pratar om sport, kultur, religion, politisk övertygelse, etc. Att engagera sig för något man tror på, oavsett vad det må vara, är aldrig fel i sig så länge man inte låter sitt engagemang bekostas av mänskligt lidande.

Jag gillar inte sport, men för den vars liv förgylls av sport gläds jag så länge ingen far illa av det. Av samma skäl vänder jag mig emot Sverigedemokraterna som inte tycks se hur deras engagemang för svensk kultur och den egna svenska identiteten gått så långt att människor far illa. Känslan av “vi mot dem”, att man utkämpar en strid mot invaderande muslimer som vill ta över vår nation, kultur och ultimat utgör ett hot mot allt vad man som stolt svensk står för, gör att människor far illa i vårt land.

Sverigedemokrater frågar mig ofta om jag tycker det är fel med att vara stolt svensk, en del kallar mig t.o.m. för “oikofob” (någon som förnekar sin hembygd), men missar då poängen helt. Jag vill inte missunna någon ett starkt intresse och engagemang för svensk kultur eller ens att känna sig stolt för att vara svensk. Men jag vill inte gå med på att det bekostas med mänskligt lidande. Det är inte så viktigt med svensk kultur och att få vara stolt svensk att man har rätt att kränka någon för att inte vara det, ännu mindre att man inte hjälper människor som flyr undan förföljelse, krig, tortyr och säker död. Då är man så inne i matchen att man glömt bort att uppskatta sporten. Eller översatt till ett mer direkt språk; då är man så svensk att man glömt bort att vara människa.

Läs gärna Niklas Sorenius artikelserie i Sydsvenskan om intoleransen i Sverige:

Malmöbon som inte kan röra sig fritt (del 1)

Stenen i ryggen blev droppen (del 2)

Pingat på Intressant.

Andra bloggar om: engagemang, stolthet, extremism, fundamentalism, humanism, mänsklighet, sport, politik, ideologi, värderingar, människosyn, kultur, piratpartiet, sverigedemokraterna

Piratpartiet humanisterna?

Publicerat av Sammy den 2010-10-28 kl 20:32

I en brokig skara med lika många socialister som liberaler enade kring ett fåtal frågor kan uppgiften att hitta en bred gemensam ideologisk värdegrund tyckas omöjlig. Ändå finns det uppenbarligen något där som vi är beredda att lägga våra ideologiska ursprung åt sidan för. Det vi vet säkert är alltså att man som pirat har socialliberalt obundna värderingar som man prioriterar högre än alla de värderingar som traditionellt sett förknippas med socialism eller liberalism.

Ur ett sakfrågeperspektiv vet nog de flesta av oss redan de tre stora piratfrågorna; fri kunskap, delad kultur och skyddat privatliv. Inga av dessa frågor står i strid mot vare sig socialistiska eller liberala värderingar. Tvärtom kan de relativt enkelt motiveras ur både socialistiska och liberala perspektiv. Det är inte heller ovanligt att pirater gör just det i sin retorik. Dock hjälper det föga med socialistiska eller liberala motiveringar när vi ska försöka bredda och utveckla vår politik. Motiverat från ett socialistiskt eller liberalt perspektiv kommer vi aldrig nå enighet i vår ideologiska utveckling och snarare splittras. Ska vi fortsätta ha en politik som enar över den socialliberala skalan behöver vi alltså söka stöd i en ideologisk värdegrund som är lika oberoende av socialismen som liberalismen.

I mitt sökande efter piraternas ideologiska hemvist har jag därför valt att helt utesluta det socialliberala spektrat för att istället fokusera på det vi uppenbarligen känner starkare för och har gemensamt trots våra vitt skilda ideologiska ursprung.

Chefernas chef och ansvarskedjan

Publicerat av Sammy den 2010-10-11 kl 02:00

Inom Piratpartiets organisation tillämpas en princip som man kallar ansvarskedjan. Kortfattat handlar den om att all makt i operativa frågor utgår från partiledaren och att alla med delegerat beslutsmandat svarar inför sin närmast överordnad i den följd som beslutsmandatet delegerats vidare från partiledaren. De allra flesta större företag fungerar på detta sätt och partiledaren skulle då kunna liknas vid en VD med funktionärerna som chefer inom sina specifika ansvarsområden. Det låter ju fint men hur fungerar det i praktiken när man tillämpar en sådan beslutsordning på en ideell förening där politisk övertygelse är drivkraften, inte lön?

Om vi börjar i partiledningen där jag själv en gång varit med: Det dröjde inte lång tid efter jag tillsattes innan partiledaren förklarade för oss att man inte fattar kollektiva beslut inom ledningsgruppen och att “ledningen” beslutsmässigt är likställt med “partiledaren”. Något utrymme för en demokratisk process finns alltså inte och partiledarens ensamt fattade beslut är något alla direkt underordnade honom måste rätta sig efter.

Detta blev extra tydligt och ödesdigert när han blåste klart skepp strax före årsmötet. Vi fick då i partiledningen veta att vi inte längre hade rätt att diskutera organisationsfrågor förrän valet var över. Inget fick stå i vägen för att komma in i riksdagen och partiledaren ansåg tydligen att möjligheten att diskutera organisationsfrågor utgjorde ett hot mot det.

För mig personligen var detta helt omöjliga arbetsvillkor och rentav kontraproduktivt för att driva politik om demokratiska värderingar. Jag är helt enkelt för ideologiskt driven för att bekämpa demokratiska underskott med ett annat och större delen av mitt engagemang kom då att handla om att få till en förändring. Men när den s.k. ansvarskedjan formaliserades i de nya stadgarna på senaste årsmötet kände jag inte att jag hade vare sig utrymmet eller stödet hos medlemmarna för att fortsätta verka för denna förändring och med det, som visserligen inte enda skälet men ändå ett av mina främsta, klev jag då åt sidan.

Till skillnad från om jag varit anställd och gjort som jag befalldes för att behålla mitt jobb och min lön, så innebar alltså ansvarskedjan för mig som driven av politisk övertygelse istället för lön, att jag var tvungen att göra avsteg från det som drev mitt engagemang till att börja med för att kunna fortsätta mitt engagemang. Nu har ju vi som individer lite olika gränser för hur mycket vi kan kompromissa med de egna värderingarna för en chans att vara med och påverka och må så vara att jag är en obotlig idealist.

Jag ser ändå att besluten tär på funktionärers engagemang proportionellt med hur mycket besluten går mot ens egna värderingar. Beslut som alla är nöjda med är sällsynta inom alla sammanslutningar och de allra flesta beslut har därmed en viss grad av nedslående effekt på funktionärernas engagemang.

Men gäller inte samma kompromissande även för en demokratisk beslutsordning, undrar någon?

Jo, det går så klart inte att helt undkomma. Fullständig enighet i alla frågor är i stort sett omöjligt att uppnå även i en demokrati. Dock skiljer sig den demokratiska beslutsprocessen på så sätt att vi är avsevärt mer benägna att kompromissa med våra ideal när besluten är demokratiskt fattade än om de kommer från en enskild person som inte ens är medlemsvald. Den demokratiska beslutsprocessen ger helt enkelt besluten legitimitet. Men framförallt minimerar en demokratisk process beslutens ogillande och nedslående effekter genom att utgå från vad de flesta kan ställa sig bakom.

Så ser dock inte beslutsordningen ut i Piratpartiet idag. Istället har vi distriktsledare och styrelseledamoter som av partiledaren beordras att inte säga emot eller kritisera. Detta vittnades om så sent som i lördags, tre veckor efter valet. Detta är ett mycket allvarligt problem för vårt partis engagemang och framtida utveckling.

Som jag ser det räcker det inte att bara byta ut partiledare eller ändra beslutsordningen, vi behöver göra både och. Ju förr desto bättre. Det vore svårt, om inte omöjligt, att driva nästa valkampanj där alla val kommer ske på ett och samma år, från kommunfullmäktige till EU-parlamentet, på samma sätt som vi genomförde detta val där få saker genomfördes med hänsyn till våra engagerade.

Läs gärna också vad Emil Isberg skriver om partiets värderingsdokument. Det är en minst lika viktig del att ta tag i, inte minst med tanke på hur partiledaren använt sig av det som ett sätt att tysta kritiker.

Pingat på Intressant.

Andra bloggar om: piratpartiet, ansvarskedjan, beslutsprocesser, engagemang, aktivism, deltagarkultur, förtroendekris, toppstyrning, ansvarskedjan,  föreningsdemokrati, organisation, värderingar, ideologi

Är diskussionen om invandringens kostnader rasistisk?

Publicerat av Sammy den 2010-10-09 kl 14:02

Det är ofta man läser och hör om vikten av att kunna diskutera invandringens kostnader utan att behöva bli stämplad som rasist. Att likställa det med ett förakt mot andra etniciteter vore förstås en förhastad slutsats, men vad säger det om våra värderingar när vi talar om invandringen som en kostnad och samtidigt barnomsorgen som en investering för vår framtid?

Vore man konsekvent i sin människosyn kan man tycka att vi borde börja prata om barnomsorgens kostnader också. Kanske något parti skulle ta upp frågan om att kraftigt begränsa barnomsorgen och kostnaderna som vårt barnafödande medför eller rent utav verka för ett begränsat barnafödande? Eller så kan man tycka att invandrare har ett lika självklart människovärde som våra infödda och betrakta invandringens kostnader som lika mycket en investering för vår framtid som barnomsorgen.

Faktum är ändå att invandringen inte kostar samhället mer än barnomsorgen. Över hälften av invandrarna är trots allt redan skolade när de kommer till Sverige och lika många får också jobb inom 5-10 år. Svenska barn tar däremot minst 18 år innan man är redo för arbetsmarknaden och ungdomsarbetslösheten ligger idag på samma nivå som arbetslösheten bland invandrare. Under de första 18 levnadsåren behöver man skolas, vårdas och försörjas, och utgör då en samhällsekonomisk belastning. Precis som för invandrare är också ungdomar en överrepresenterad grupp bland kriminella och bidragstagare. Ändå skulle ingen få för sig att föra en politik som den i Kina där det är rätt upp och ner olagligt att föda för många barn.

Utgångspunkten när vi pratar om våra barn, oavsett kostnader och hur snett man hamnar i samhället, är att alltid försöka hjälpa och lösa eventuella problemen, aldrig ge upp eller helt överge. Borde inte samma princip gälla för alla människor?

Jag vill som sagt inte påstå att diskussionen om invandringens kostnader är rasistisk, det handlar mer om favorisering av de egna än förakt. Och nog är det väl så att vi alltid kommer känna mer för de som står oss närmast, man älskar helt enkelt inte alla på samma sätt som man älskar sina barn eller eventuell livskamrat. Men barnomsorgen sträcker sig trots allt avsevärt längre än till bara de vi känner och det är ju inte heller en förlust vi gör på att ha en allmänfinansierad barnomsorg. Vi får väldigt mycket mer barnomsorg för pengarna av den vi byggt upp med gemensamma medel än vad den enskilde har möjlighet till på egen hand. Det går alltså alldeles utmärkt att kombinera samhällsekonomisk hållbarhet och en välfärd som alla har rätt till.

Principen om alla människors lika värde betyder för övrigt  inte heller att älska alla lika mycket som den man älskar mest. Principen om alla människors lika värde handlar om ett universellt mänskligt värde och en respekt för allt mänskligt liv. Det mänskliga värdet är det värde vi ser i allt mänskligt liv, alldeles oavsett om det är människor vi känner eller inte, och det är bara den som helt saknar mänskliga värderingar som med vilje och sina sinnens fulla bruk kan ta en annan människas liv utan att känna ånger.

Men för att återgå till frågan om invandringens kostnader så bekymras jag över debatten som tycks gå allt mer mot en tävling i vem som kan vinkla fakta mest till sin egen fördel. Nog är det bra att man inte låter felaktigt eller uppenbart vinklade fakta stå oemotsagda, men det som avgör våra ställningstaganden är i slutändan inte vårt faktamässiga underlag, det är våra värderingar och hur vi utifrån dem tolkar fakta. Låt oss därför prata värderingar och huruvida människoliv har en prislapp eller ej.

Pingat på Intressant.

Andra bloggar om: humanism, mänsklighet, invandring, främlingsfientlighet, rasism, värderingar, människosyn, piratpartiet, sverigedemokraterna