Chefernas chef och ansvarskedjan
Publicerad av Sammy den 2010-10-11 kl 02:00
Inom Piratpartiets organisation tillämpas en princip som man kallar ansvarskedjan. Kortfattat handlar den om att all makt i operativa frågor utgår från partiledaren och att alla med delegerat beslutsmandat svarar inför sin närmast överordnad i den följd som beslutsmandatet delegerats vidare från partiledaren. De allra flesta större företag fungerar på detta sätt och partiledaren skulle då kunna liknas vid en VD med funktionärerna som chefer inom sina specifika ansvarsområden. Det låter ju fint men hur fungerar det i praktiken när man tillämpar en sådan beslutsordning på en ideell förening där politisk övertygelse är drivkraften, inte lön?
Om vi börjar i partiledningen där jag själv en gång varit med: Det dröjde inte lång tid efter jag tillsattes innan partiledaren förklarade för oss att man inte fattar kollektiva beslut inom ledningsgruppen och att “ledningen” beslutsmässigt är likställt med “partiledaren”. Något utrymme för en demokratisk process finns alltså inte och partiledarens ensamt fattade beslut är något alla direkt underordnade honom måste rätta sig efter.
Detta blev extra tydligt och ödesdigert när han blåste klart skepp strax före årsmötet. Vi fick då i partiledningen veta att vi inte längre hade rätt att diskutera organisationsfrågor förrän valet var över. Inget fick stå i vägen för att komma in i riksdagen och partiledaren ansåg tydligen att möjligheten att diskutera organisationsfrågor utgjorde ett hot mot det.
För mig personligen var detta helt omöjliga arbetsvillkor och rentav kontraproduktivt för att driva politik om demokratiska värderingar. Jag är helt enkelt för ideologiskt driven för att bekämpa demokratiska underskott med ett annat och större delen av mitt engagemang kom då att handla om att få till en förändring. Men när den s.k. ansvarskedjan formaliserades i de nya stadgarna på senaste årsmötet kände jag inte att jag hade vare sig utrymmet eller stödet hos medlemmarna för att fortsätta verka för denna förändring och med det, som visserligen inte enda skälet men ändå ett av mina främsta, klev jag då åt sidan.
Till skillnad från om jag varit anställd och gjort som jag befalldes för att behålla mitt jobb och min lön, så innebar alltså ansvarskedjan för mig som driven av politisk övertygelse istället för lön, att jag var tvungen att göra avsteg från det som drev mitt engagemang till att börja med för att kunna fortsätta mitt engagemang. Nu har ju vi som individer lite olika gränser för hur mycket vi kan kompromissa med de egna värderingarna för en chans att vara med och påverka och må så vara att jag är en obotlig idealist.
Jag ser ändå att besluten tär på funktionärers engagemang proportionellt med hur mycket besluten går mot ens egna värderingar. Beslut som alla är nöjda med är sällsynta inom alla sammanslutningar och de allra flesta beslut har därmed en viss grad av nedslående effekt på funktionärernas engagemang.
Men gäller inte samma kompromissande även för en demokratisk beslutsordning, undrar någon?
Jo, det går så klart inte att helt undkomma. Fullständig enighet i alla frågor är i stort sett omöjligt att uppnå även i en demokrati. Dock skiljer sig den demokratiska beslutsprocessen på så sätt att vi är avsevärt mer benägna att kompromissa med våra ideal när besluten är demokratiskt fattade än om de kommer från en enskild person som inte ens är medlemsvald. Den demokratiska beslutsprocessen ger helt enkelt besluten legitimitet. Men framförallt minimerar en demokratisk process beslutens ogillande och nedslående effekter genom att utgå från vad de flesta kan ställa sig bakom.
Så ser dock inte beslutsordningen ut i Piratpartiet idag. Istället har vi distriktsledare och styrelseledamoter som av partiledaren beordras att inte säga emot eller kritisera. Detta vittnades om så sent som i lördags, tre veckor efter valet. Detta är ett mycket allvarligt problem för vårt partis engagemang och framtida utveckling.
Som jag ser det räcker det inte att bara byta ut partiledare eller ändra beslutsordningen, vi behöver göra både och. Ju förr desto bättre. Det vore svårt, om inte omöjligt, att driva nästa valkampanj där alla val kommer ske på ett och samma år, från kommunfullmäktige till EU-parlamentet, på samma sätt som vi genomförde detta val där få saker genomfördes med hänsyn till våra engagerade.
Läs gärna också vad Emil Isberg skriver om partiets värderingsdokument. Det är en minst lika viktig del att ta tag i, inte minst med tanke på hur partiledaren använt sig av det som ett sätt att tysta kritiker.
Pingat på Intressant.
Andra bloggar om: piratpartiet, ansvarskedjan, beslutsprocesser, engagemang, aktivism, deltagarkultur, förtroendekris, toppstyrning, ansvarskedjan, föreningsdemokrati, organisation, värderingar, ideologi
Ämnesord: aktivism, ansvarskedjan, beslutsprocesser, deltagarkultur, engagemang, föreningsdemokrati, förtroendekris, ideologi, organisation, Piratpartiet, toppstyrning, värderingar
Arkiverat under: Piratpolitik
Även om jag delar din åsikt om ny partiledare, så anser jag att “klart skepp” var en nödvändighet. Det finns en tid för allt, och att putsa på internorganisationen gör man inte strax innan ett val, speciellt inte, som många gjorde, genom att ta diskussionen offentligt.
Jag ser ingen principiell skillnad mellan att få “lön” och jobba för sin “politiska övertygelse”. Om du verkligen gör det så låter det för mig som att jag kan få dig att göra vad jag vill bara jag betalar dig tillräckligt mycket pengar och det tror jag inte att jag kan.
Det är i min värld självklart att en operativ verksamhet styrs av nyckeltal och funktionella roller i en (och helst flera!) strikta hierarkier. Att dessa funktionella roller får ett beslutsutrymme som möjliggör deras verksamhet är också fullt naturligt.
Jag begriper faktiskt inte riktigt vad alternativet skulle vara.
För att få till ett representativt styre så används medlems möten där varje medlem får en röst. Demokratin löst.
För att _engagera_ människor att delta i demokratiarbetet behövs _lokala_ satsningar: Alla har rätt att skapa en egen förening. Det som saknas är en operativ funktion för att certifiera lokala föreningar som stödjande piratföreningar som sedan kan få bidrag från den centrala organisationen i strategiska syften. Att idag utse distriktsledare från toppen och ned fungerar inte så bra eftersom organisationen genast blir väldigt stelbent.
Jag håller med Anders – kritisera gärna partiledningen och driv/genomför gärna organisationsförändringar, men inte när det är valrörelse.
“Klart skepp” är på det sättet ett väldigt tydligt sätt att kommunicera på, man får reda på vad som gäller och man får reda på VARFÖR. Det får vi i andra partier sällan reda på, det “bara är så”.
Och vill man kunna välja in i riksdagen, då går det inte lägga tid och energi på internt arbete den sista tiden innan ett val. Är politiken dåligt förankrad så är det ett problem, men då är det knappast konceptet “klart skepp” som ska kritiseras.
[...] Så trots att ansvarskedjan faktiskt är ett begrepp som finns, används det inte så inom Piratpartiet. Här används det snarare som ett hot om kaos om man inte följer partiledarens förslag. Det har använts som motargument för att hindra skapanadet av lokala organisationer. Det har används som motargument för att undvika tillsättande av poster direkt från årsmötet. Det har används som motargument i princip överallt där partiledarens tyckande ifrågasätts. [...]
Om jag var partiledare och det strax innan valet fördes en massa diskussioner om hur man skulle behöva förändra partiet i grunden skulle jag nog också kunna ryta att nu får ni hålla käft till efter valet. Med tanke på att valet är över, skulle det inte vara bra att försöka komma över de hårda ord som sagts och börja organisera om utan att rättfärdiga behovet av omorganisation med sådana här jag-fick-inte-som-jag-ville-och-blev-tystad-och-inte-bara-jag-utan-klara-kände-sig-också-tystad-och-emil-med-sådetså-argument?
Eller fyller sådana här inlägg någon funktion på live.piratpartiet.se?
@Sammy: Bra inlägg!
@Jesper: “Eller fyller sådana här inlägg någon funktion på live.piratpartiet.se?”
Det beror nog mest på vad man vill att Live-sidan ska vara? Ska det vara en propagandakanal för PP så kanske inte. Ska det däremot ge en vidare röst åt fler pirater än de som redan hörs över alla bräddar så har vi en annan situation.
Spontant: En av partiets grundvärderingar borde vara transparens. Sedan kan man alltid argumentera att inte allt kan/bör vara genomskinligt alltid. Men hur som helst, om nu transparens och våra andra viktiga principer inte praktiseras av oss själva mister vi trovärdighet. Inte främst för att ANDRA kan peka finger på oss utan för att VI SJÄLVA mister ett lärdomstillfälle. Teori och praktik är nästan aldrig samma saker och därför behövs den praktiska aspekten även – eller i synnerhet – för just Piratpartiet.
Det gäller att lära sig att motivera och förankra sina förslag ordentligt, ifall man vill ha igenom dem.
Oftast får man inte heller igenom förslag första gången. Det gäller att ha tålamod och arbeta långsiktigt. Utan det är man rökt.
Jag vet av egen erfarenhet från föreningsvärlden att det är ganska vanligt med ledamöter som älskar att prata, diskutera “organisationsfrågor” i all oändlighet, och komma med “bra” förslag. Men när deras förslag sedan skall genomföras så lyser de med sin frånvaro. DÅ blir man trött på desssa pratnissar.
Demokrati betyder inte bara att man har möjlighet att lämna förslag, man har också att eget ansvar för att tillse att de genomförs, med sitt eget svett, blod och tårar.
Klara Tovhult är bra, men hon är ju kritisk som attan till allt möjligt.
Rick är kass. Organisationen suger. Jaja, det har vi ju hört förut…
Det som gång på gång lyser med sin frånvaro, och därmed förtar värdet av all denna kritik, det är konstruktiva förslag på hur man annars skall styra en organisation så att alla drar åt samma håll. För visst är det lätt att köpa alla de problem du beskriver – men vilket alternativ förespråkar du och på vilket sätt är det bättre? Kan du peka på något exempel i verkliga livet som fungerar bättre? Har du själv varit med och styrt en stor organisation på ett sätt som fungerar bättre?
“Gör om” är inte tillräckligt, om du inte har ett förslag på HUR.
@Thomas
Jag har nog uppfattat live som en nyhetskanal för alla att bidra till.
Hade den här texten uttryckt en persons bitterhet över att inte ha blivit lyssnad på i ett aktuellt fall hade jag kunnat förstå bättre varför jag sitter här och retar mig på att det enda Sammy lyckats hitta som stöder hans tes är några tweets från en person som verkar tycka likadant.
@Anders Troberg & Markus “LAKE” Berglund
Problemet låg väl framförallt i att samtalsförbudet kom en vecka innan årsmötet och utgjorde då en allvarlig inskränkning i funktionärernas yttrandefrihet under ett av de två tillfällen om året som organisationsfrågorna går att påverka. Oavsett ser jag det effektivaste sättet att dämpa internkritiken på som att bemöta den och reda ut eventuella interna problem *innan* valkampanjen sätter igång.
Förbudet mot organisationsprat var för övrigt helt verkningslöst och fick ingen annan effekt än att kritikerna blev ännu mer kritiska, för vissa blev det till och med för mycket för att ens fortsätta engagera sig och då talar jag inte bara om mig själv. Samtalsförbudet hade alltså en direkt kontraproduktiv inverkan i förhållandet till dess syfte och beslutet som sådant var därmed inkompetent.
@Kristofer
Lön gör jag vad som helst för så länge det inte går *emot* mina värderingar och principer. För ett avlönat jobb behöver jag alltså inte övertygelse som drivkraft och kan mycket väl jobba för lön som enda källa till min drivkraft.
I övrigt håller jag med dig, för att avskaffa toppstyrningen behöver vi decentralisera och förslagsvis skulle vi kunna titta närmre på den struktur Ung Pirat har.
@Jesper
Du ser inget problem i att styrelsemedlemmar och delar av partiledningen tystas ned och om det ska ändras på behövs det motiveras? Hur tänker du nu?
@Dennis
Jag fullföljer gärna det jag förespråkar om jag ges chansen. Motionerade för övrigt mycket om det jag velat förändra på senaste årsmötet. Tyvärr var klimatet inte det rätta och istället låg allt fokus på riksdagsvalet.
Genvägar är senvägar som det brukar heta. När man stirrade allt för blint på riksdagen och glömde bort allt vad medlemsförankring heter tappade man engagemang och mycket av den drivkraft vi hade behövt i valkampanjen. Man skapar inte gemenskap och engagemang genom att arrogant köra över och leda med diktatoriska fasoner.
@Patrik
Jag har bloggat, motionerat på årsmötet och t.o.m. som praktiskt exempel genomfört delar av förändringarna jag förespråkat. Jag syftar då till förändringar i hur östra distriktet styrs som tillämpas framgångsrikt än idag. Har jag missat något sätt att vara konstruktiv, tycker du?
@Jesper
Nej, det är två styrelsemedlemmar, varav en även sitter som distriktledare, som jag refererade till. Dock har jag inte påstått att de håller med mig om något, men att de vittnar om hur partiledaren genomför sina beslut och tystar kritiker. Om du inte var lika inställd på att kritiken skulle vara grundad i något sorts omoget beteende för jag inte fått min vilja fram så kanske du skulle argumentera mot vad jag faktiskt säger istället för att angripa mig som person. Det är för mig ett omoget och inte vidare resonligt sätt att argumentera från din sida. Om jag nu har så dålig grund för min kritik borde det inte vara så svårt att bemöta den, kan man tycka.
@Thomas
Tack!
@Sammy
Jag ser inget sakligt att kommentera, och det är det som är min kritik.
För övrigt ser jag ett jätteproblem i att ledningen försöker tysta ner relevant kritik, sådant tar verkligen död på en organisation.
Fast min bild av vad som hänt, som ju enbart utgår från vad inblandade skrivit om saken filtrerat genom egna erfarenheter, är inte att ledningen tystat kritiker för att man inte tål kritik. Det jag har sett är en maktstrid där en viss mängd medlemmar har försökt göra om organisationen efter sina egna ideal, vilket jag egentligen skiter i (PP är mitt val oavsett), med med den sämsta tajmingen i världshistorien.
Det kanske är så att Rick är lika maktfullkomlig som Alexander Bard, men den makalöst gnälliga tonen i de inlägg som påstår detta har snarare fått mig att känna sympati för Rick, och fått mig att vilja instämma i rytandet om att det nog faktisk kan vara nog med organisationsförändringar på ett tag.
Jag tycker att de som försökte driva igenom genomgripande förändringar till varje pris så nära valet gjorde fruktansvärt fel, och det med metoder som stank av studenkårstpolitik. Jag stödde helhjärtat den partiledning som, också till varje pris, motstod dessa förändringar.
Nu är tid för förändring, nu kommer det antagligen gå bra (och jag kommer säkert hålla med om mycket), så snälla, sluta gnäll över att det yttrades hårda ord. Jag kan inte tänka mig att bara ena sidan sa dumma saker, men jag hör bara ena sidan gnälla över det.
Hur ska man kunna få till några förändringar om man inte tillåts uppmärksamma det man anser vara bristfälligt? Jag tycker jag väldigt konstruktivt försöker beskriva hur den s.k. ansvarskedjan (som Emil Isberg korrekt talar om för oss inte är en “riktig” ansvarskedja) slår fel i en organisation som vår. Att fokusera på lösningar har jag tidigare försökt med och problemet då har varit att man kritiserat mig för att inte tydligt nog tala om vad det är för problem jag försöker lösa. Denna gång börjar jag därför i rätt ände, dvs identifiera problemen som vi behöver lösa.
Helt ärligt börjar jag bli ganska less att bråka om sådant som borde vara självklarheter. Jag är inte ett dugg intresserad av att ta över makten och skulle utan tveka tacka nej om jag erbjöds rollen som partiledare. Det är kränkande att du verkar tro det om oss som kritiserar sättet partiet styrs. Men efter allt “håll tyst och rätta in er i ledet” under valkampanjen, något som jag i bjärt kontrast med mina principer om att aldrig låta medlen helga medlen ändå accepterade och klev åt sidan för att inte obstruera, så får ta mig fan ni andra nu acceptera att tiden för att vara självkritiska är här. Nu borde ni svara med samma respekt och låta debatten ha sin gång. Gör vi inte det nu kommer det istället bita oss i röven när tillfället är sämre.
Tack.
Jag håller med. Jag tillhör dem som tycker det var helt rätt med klart skepp inför valet. Men nu är vi efter valet och det är absolut dax för att ta tag i alla frågor. Framför allt organisatoriska frågor.
@Mikke
Jag vill dock vända mig emot idén om förbud som inskränker det fria ordet och möjligheten att kritisera, oavsett om det är valtider eller ej. Dels eftersom det mycket förutsägbart skapade en kritikerstorm i sig och därmed verkar kontraproduktivt, och dels är det sådant som behövs för att förekomma exempelvis katastrofen med sjökorten och #barnporrgate. Bästa sättet att undvika organisationsprat och internkritik är tvärtom, att ge det utrymme och höjd till tak som behövs för att reda ut saker och ting. Förslagsvis lägger man största möjliga fokus på just det innan valkampanjen börjar.
Problemet är att tiden innan valkampanjen gjorde man från partistyrelse och partiledningens håll tvärtom och tog fram exempelvis värderingsdokumentet som i princip säger att man inte får kritisera, på sin höjd komma med bättringsförslag. Det är att skaka om champagnen och samtidigt försöka sätta på korken igen.