Bloggsam

Piratpartiet humanisterna?

Publicerat av Sammy den 2010-10-28 kl 20:32

I en brokig skara med lika många socialister som liberaler enade kring ett fåtal frågor kan uppgiften att hitta en bred gemensam ideologisk värdegrund tyckas omöjlig. Ändå finns det uppenbarligen något där som vi är beredda att lägga våra ideologiska ursprung åt sidan för. Det vi vet säkert är alltså att man som pirat har socialliberalt obundna värderingar som man prioriterar högre än alla de värderingar som traditionellt sett förknippas med socialism eller liberalism.

Ur ett sakfrågeperspektiv vet nog de flesta av oss redan de tre stora piratfrågorna; fri kunskap, delad kultur och skyddat privatliv. Inga av dessa frågor står i strid mot vare sig socialistiska eller liberala värderingar. Tvärtom kan de relativt enkelt motiveras ur både socialistiska och liberala perspektiv. Det är inte heller ovanligt att pirater gör just det i sin retorik. Dock hjälper det föga med socialistiska eller liberala motiveringar när vi ska försöka bredda och utveckla vår politik. Motiverat från ett socialistiskt eller liberalt perspektiv kommer vi aldrig nå enighet i vår ideologiska utveckling och snarare splittras. Ska vi fortsätta ha en politik som enar över den socialliberala skalan behöver vi alltså söka stöd i en ideologisk värdegrund som är lika oberoende av socialismen som liberalismen.

I mitt sökande efter piraternas ideologiska hemvist har jag därför valt att helt utesluta det socialliberala spektrat för att istället fokusera på det vi uppenbarligen känner starkare för och har gemensamt trots våra vitt skilda ideologiska ursprung.

Chefernas chef och ansvarskedjan

Publicerat av Sammy den 2010-10-11 kl 02:00

Inom Piratpartiets organisation tillämpas en princip som man kallar ansvarskedjan. Kortfattat handlar den om att all makt i operativa frågor utgår från partiledaren och att alla med delegerat beslutsmandat svarar inför sin närmast överordnad i den följd som beslutsmandatet delegerats vidare från partiledaren. De allra flesta större företag fungerar på detta sätt och partiledaren skulle då kunna liknas vid en VD med funktionärerna som chefer inom sina specifika ansvarsområden. Det låter ju fint men hur fungerar det i praktiken när man tillämpar en sådan beslutsordning på en ideell förening där politisk övertygelse är drivkraften, inte lön?

Om vi börjar i partiledningen där jag själv en gång varit med: Det dröjde inte lång tid efter jag tillsattes innan partiledaren förklarade för oss att man inte fattar kollektiva beslut inom ledningsgruppen och att “ledningen” beslutsmässigt är likställt med “partiledaren”. Något utrymme för en demokratisk process finns alltså inte och partiledarens ensamt fattade beslut är något alla direkt underordnade honom måste rätta sig efter.

Detta blev extra tydligt och ödesdigert när han blåste klart skepp strax före årsmötet. Vi fick då i partiledningen veta att vi inte längre hade rätt att diskutera organisationsfrågor förrän valet var över. Inget fick stå i vägen för att komma in i riksdagen och partiledaren ansåg tydligen att möjligheten att diskutera organisationsfrågor utgjorde ett hot mot det.

För mig personligen var detta helt omöjliga arbetsvillkor och rentav kontraproduktivt för att driva politik om demokratiska värderingar. Jag är helt enkelt för ideologiskt driven för att bekämpa demokratiska underskott med ett annat och större delen av mitt engagemang kom då att handla om att få till en förändring. Men när den s.k. ansvarskedjan formaliserades i de nya stadgarna på senaste årsmötet kände jag inte att jag hade vare sig utrymmet eller stödet hos medlemmarna för att fortsätta verka för denna förändring och med det, som visserligen inte enda skälet men ändå ett av mina främsta, klev jag då åt sidan.

Till skillnad från om jag varit anställd och gjort som jag befalldes för att behålla mitt jobb och min lön, så innebar alltså ansvarskedjan för mig som driven av politisk övertygelse istället för lön, att jag var tvungen att göra avsteg från det som drev mitt engagemang till att börja med för att kunna fortsätta mitt engagemang. Nu har ju vi som individer lite olika gränser för hur mycket vi kan kompromissa med de egna värderingarna för en chans att vara med och påverka och må så vara att jag är en obotlig idealist.

Jag ser ändå att besluten tär på funktionärers engagemang proportionellt med hur mycket besluten går mot ens egna värderingar. Beslut som alla är nöjda med är sällsynta inom alla sammanslutningar och de allra flesta beslut har därmed en viss grad av nedslående effekt på funktionärernas engagemang.

Men gäller inte samma kompromissande även för en demokratisk beslutsordning, undrar någon?

Jo, det går så klart inte att helt undkomma. Fullständig enighet i alla frågor är i stort sett omöjligt att uppnå även i en demokrati. Dock skiljer sig den demokratiska beslutsprocessen på så sätt att vi är avsevärt mer benägna att kompromissa med våra ideal när besluten är demokratiskt fattade än om de kommer från en enskild person som inte ens är medlemsvald. Den demokratiska beslutsprocessen ger helt enkelt besluten legitimitet. Men framförallt minimerar en demokratisk process beslutens ogillande och nedslående effekter genom att utgå från vad de flesta kan ställa sig bakom.

Så ser dock inte beslutsordningen ut i Piratpartiet idag. Istället har vi distriktsledare och styrelseledamoter som av partiledaren beordras att inte säga emot eller kritisera. Detta vittnades om så sent som i lördags, tre veckor efter valet. Detta är ett mycket allvarligt problem för vårt partis engagemang och framtida utveckling.

Som jag ser det räcker det inte att bara byta ut partiledare eller ändra beslutsordningen, vi behöver göra både och. Ju förr desto bättre. Det vore svårt, om inte omöjligt, att driva nästa valkampanj där alla val kommer ske på ett och samma år, från kommunfullmäktige till EU-parlamentet, på samma sätt som vi genomförde detta val där få saker genomfördes med hänsyn till våra engagerade.

Läs gärna också vad Emil Isberg skriver om partiets värderingsdokument. Det är en minst lika viktig del att ta tag i, inte minst med tanke på hur partiledaren använt sig av det som ett sätt att tysta kritiker.

Pingat på Intressant.

Andra bloggar om: piratpartiet, ansvarskedjan, beslutsprocesser, engagemang, aktivism, deltagarkultur, förtroendekris, toppstyrning, ansvarskedjan,  föreningsdemokrati, organisation, värderingar, ideologi

Är diskussionen om invandringens kostnader rasistisk?

Publicerat av Sammy den 2010-10-09 kl 14:02

Det är ofta man läser och hör om vikten av att kunna diskutera invandringens kostnader utan att behöva bli stämplad som rasist. Att likställa det med ett förakt mot andra etniciteter vore förstås en förhastad slutsats, men vad säger det om våra värderingar när vi talar om invandringen som en kostnad och samtidigt barnomsorgen som en investering för vår framtid?

Vore man konsekvent i sin människosyn kan man tycka att vi borde börja prata om barnomsorgens kostnader också. Kanske något parti skulle ta upp frågan om att kraftigt begränsa barnomsorgen och kostnaderna som vårt barnafödande medför eller rent utav verka för ett begränsat barnafödande? Eller så kan man tycka att invandrare har ett lika självklart människovärde som våra infödda och betrakta invandringens kostnader som lika mycket en investering för vår framtid som barnomsorgen.

Faktum är ändå att invandringen inte kostar samhället mer än barnomsorgen. Över hälften av invandrarna är trots allt redan skolade när de kommer till Sverige och lika många får också jobb inom 5-10 år. Svenska barn tar däremot minst 18 år innan man är redo för arbetsmarknaden och ungdomsarbetslösheten ligger idag på samma nivå som arbetslösheten bland invandrare. Under de första 18 levnadsåren behöver man skolas, vårdas och försörjas, och utgör då en samhällsekonomisk belastning. Precis som för invandrare är också ungdomar en överrepresenterad grupp bland kriminella och bidragstagare. Ändå skulle ingen få för sig att föra en politik som den i Kina där det är rätt upp och ner olagligt att föda för många barn.

Utgångspunkten när vi pratar om våra barn, oavsett kostnader och hur snett man hamnar i samhället, är att alltid försöka hjälpa och lösa eventuella problemen, aldrig ge upp eller helt överge. Borde inte samma princip gälla för alla människor?

Jag vill som sagt inte påstå att diskussionen om invandringens kostnader är rasistisk, det handlar mer om favorisering av de egna än förakt. Och nog är det väl så att vi alltid kommer känna mer för de som står oss närmast, man älskar helt enkelt inte alla på samma sätt som man älskar sina barn eller eventuell livskamrat. Men barnomsorgen sträcker sig trots allt avsevärt längre än till bara de vi känner och det är ju inte heller en förlust vi gör på att ha en allmänfinansierad barnomsorg. Vi får väldigt mycket mer barnomsorg för pengarna av den vi byggt upp med gemensamma medel än vad den enskilde har möjlighet till på egen hand. Det går alltså alldeles utmärkt att kombinera samhällsekonomisk hållbarhet och en välfärd som alla har rätt till.

Principen om alla människors lika värde betyder för övrigt  inte heller att älska alla lika mycket som den man älskar mest. Principen om alla människors lika värde handlar om ett universellt mänskligt värde och en respekt för allt mänskligt liv. Det mänskliga värdet är det värde vi ser i allt mänskligt liv, alldeles oavsett om det är människor vi känner eller inte, och det är bara den som helt saknar mänskliga värderingar som med vilje och sina sinnens fulla bruk kan ta en annan människas liv utan att känna ånger.

Men för att återgå till frågan om invandringens kostnader så bekymras jag över debatten som tycks gå allt mer mot en tävling i vem som kan vinkla fakta mest till sin egen fördel. Nog är det bra att man inte låter felaktigt eller uppenbart vinklade fakta stå oemotsagda, men det som avgör våra ställningstaganden är i slutändan inte vårt faktamässiga underlag, det är våra värderingar och hur vi utifrån dem tolkar fakta. Låt oss därför prata värderingar och huruvida människoliv har en prislapp eller ej.

Pingat på Intressant.

Andra bloggar om: humanism, mänsklighet, invandring, främlingsfientlighet, rasism, värderingar, människosyn, piratpartiet, sverigedemokraterna

15-punkter för ett framgångsrikt Piratparti 2014

Publicerat av Sammy den 2010-10-04 kl 04:52

1. Utforma gemensamt arbetssätt och rutiner för beslutsprocesser så de tillvaratar alla intresserade medlemmars delaktighet för bästa möjliga förankring och de med spjutspetskompetens för bästa möjliga genomförande.

2. Engagera medlemmarna i utformningen av ett nytt värderingsdokument som genom medlemmarnas delaktighet återspeglar partiets faktiska värderingar.

3. Engagera medlemmarna i ett långsiktigt arbete för att helt ersätta principprogrammet med en bredare samhällsbärande politisk ideologi och samhällsvision.

4. Utvärdera ett eventuellt namnbyte på partiet till något som bättre representerar och förmedlar medlemmarnas värderingar och ideologi.

5. Utforma en långsiktig plan och inled arbetet för att bredda och förankra det rikspolitiska programmets innehåll (sjökorten) utifrån medlemmarnas värderingar och ideologi.

6. Säkerställ utformningen av organisation, ansvarsfördelning och arbetssätt så att de är i linje med medlemmarnas värderingar och ideologi.

7. Återupprätta förtroendet mellan medlemmar och ledare genom att överlåta både tillsättning och ansvarsutkrävande av organisationens förtroendeposter till medlemmarna de är avsedda att leda och representera, inklusive partiledarposten.

8. Reformera beslutsprocesser och ansvarsfördelning så att medlemmarnas demokratiskt fattade beslut och möjligheter till ansvarsuträvande inte är underordnat något annat beslutsmandat.

9. Reformera beslutsprocesser och ansvarsfördelning så att inga befogenheter är utan ansvar och ingen belastas med ansvar utan befogenheter.

10. Låt besluten komma närmre de som besluten berör och upprätta lokala föreningar för lokalt självstyre i lokala angelägenheter.

11. Främja lokalt engagemang genom att låta lokalt aktiva ta fram ett gemensamt lokalpolitiskt program som balanserar det politiska budskapets enhetlighet och möjligheten att anpassa politiken till lokala omständigheter.

12. Säkerställ att partiets alla affärsuppgörelser föregås av öppna förhandlingar med så många intresserade marknadsaktörer som möjligt för att upprätthålla en oberoende ställning gentemot enskilda marknadsaktörer samt bejaka partiets ekonomiska intressen, förtroendekapital och politiska trovärdighet.

13. Formalisera en medlemsvald och av styrelsen oberoende granskningskommitté som inför varje årsmöte utreder och utvärderar styrelsens, ledningens och övriga förtroendevaldas arbete mellan årsmöten.

14. Formalisera en analysgrupp med rådgivande ställning gentemot styrelse och ledning som kontinuerligt analyserar nuläge, omvärld och pågående samhällsdebatter för bästa möjliga aktualitet och strategi i partiets politiska ställningstaganden och mediala utspel.

15. Formalisera en utbildningsgrupp med syftet att kontinuerligt fortbilda partiets representanter och funktionärer i partiets politik, praktiska färdigheter i politiska processer, argumentationsteknik i tal och skrift samt hur man är en bra ledare och inspiratör.

Pingat på Intressant.

Andra bloggar om: piratpartiet, partiarbete, föreningsdemokrati, organisation, värderingar, ideologi, beslutsprocesser, deltagarkultur, förtroendekris, valförlust, toppstyrning, subsidiaritet, ansvarsutkrävning

Judarna är vårt största hot

Publicerat av Sammy den 2010-09-15 kl 13:01

Adolf Åkesson

Åkesson: Jag ska göra allt i min makt för att vända trenden

DEBATT En av judendomens många inneboende paradoxer är att den, trots sitt universella anspråk, är ett monokulturellt fenomen som endast funnit grogrund i den postmoderna, oikofoba* ariska världen och som därför också tar sin utgångspunkt i ariska fenomen och erfarenheter när man bedömer och analyserar omvärlden. Den ariska erfarenheten ses som ett högre utvecklingsstadium, som resten av världen bara inte hunnit uppnå ännu.

Detta är också anledningen till att dagens judevänliga tyska maktelit är så totalt blind för farorna med judendomen och judefiering. Man utgår från att judar inte vill någonting hellre än anpassa sig till ett ariskt levnadssätt och ariska normer, liksom att judendomen i grund och botten är samma sak som kristendom, med den enda skillnaden att judar har ett annat namn på gud.

Därmed antar man också att man kommer att kunna tämja judendomen på samma sätt som sekulära krafter sedan århundraden tillbaka tämjt den europeiska kristendomen och förpassat den till den privata sfären.

Judendomen skiljer sig dock från kristendom på flera avgörande punkter, till exempel gällande distinktionen mellan andlig och världslig makt och synen på vålds­användning. Judendomen har ingen motsvarighet till Nya testamentet och inget allmänmänskligt kärleksbudskap. Dessa skillnader har också gjort att judendomen och den judiska världen aktivt har avvisat upplysningen och humanismen.

Detta, tillsammans med nästan 2000 år av krig och motsättningar mellan judendomen och det kristna Europa, tror sig nu dagens makthavare kunna övervinna i en handvändning.

Såhär långt tvingas man dock konstatera att judendomen har påverkat det tyska samhället i betydligt högre utsträckning än det tyska samhället har påverkat judendomen. Massinvandringen från judiska länder tillsammans med de relativt höga födelsetalen inom den judiska befolkningsgruppen talar för att denna utveckling kommer att fortsätta om inte en politisk kursändring sker. Naturligtvis är en betydande andel av Europas judar inte bokstavstroende, även om de flesta studier som gjorts på området visar att fundamentalisterna är en stor och växande minoritet.

Rotlösheten, som den judevänliga samhällsordningen underblåst hos många andra och tredje generationens invandrare, har fått många att söka sig till judendomen som en identitetsskapande och samlande kraft och vi upplever nu en radikaliseringsprocess bland judiska ungdomar i Europa.

I Tyskland finns mig veterligen inga kända studier på området, men i en brittisk undersökning från 1927 uppgav 37 procent av de unga, brittiska judarna att de skulle föredra torahlagar framför brittisk lag och lika många ansåg att den som konverterar från judendomen skall avrättas. I andra studier från bland annat Frankrike och Tyskland kan samma mönster urskiljas.

För 20 år sedan tror jag att de flesta tyskar skulle ha mycket svårt att tänka sig att judendomen skulle komma att bli Tysklands näst största religion, att tyska konstnärer som kritiserar eller skojar med judendomen skulle leva under ständigt dödshot, att ett tiotal judiska terrororganisationer skulle komma att etablera sig i Tyskland, att ledande judiska företrädare skulle framföra krav på införandet av torahlagar i Tyskland, att tyska landsting skulle använda skattebetalarnas pengar till att skära av förhuden på fullt friska småpojkar, att Tyskland skulle ha flest våldtäkter i Europa och att judiska män skulle vara mycket kraftigt överrepresenterade bland förövarna, att tyska badhus skulle införa separata badtider för män och kvinnor, att tyska kommuner skulle överväga införandet av könssegregerad simundervisning i skolorna, att frysdiskarna i våra livsmedelsbutiker skulle erbjuda ritualslaktat kött samtidigt som tyska förskolor slutar att servera fläskkött, att tyska skolor skulle införa nya lov för att fira avslutningen på Sabbaten samtidigt som kyrkliga skolavslutningar förbjuds på fler och fler skolor och så vidare.

Allt detta är i dag en del av den tyska verkligheten. Frågan är hur det ser det ut om ytterligare några decennier, när den judiska befolkningen, om nuvarande takt håller i sig, har flerdubblats i storlek och många av Europas större städer, inklusive Berlin, med största sannolikhet har en judisk majoritet.

Den judevänliga samhällseliten ser kanske denna framtid som en färgglad intressant förändring av ett Tyskland och Europa som man allt som oftast förnekar ens någonsin har varit ”tyskt” eller ”europeiskt”.

Som nationalsocialist ser jag detta som vårt största hot sedan första världskriget och jag lovar att göra allt som står i min makt för att vända trenden.

Adolf Åkesson, partiledare Tysklanddemokraterna

*) Oikofob är enligt den brittiske filosofen Scruton en person som föraktar sin hembygd. (Red. anm.)

Pingat på Intressant

Andra bloggar om: antisemitism, Främlingsfientlighet, Islamofobi, kulturkonservatism, Nationalism, nationalsocialism, nazism, Rasism, satir, Sverigedemokraterna, Terrorism

Några ord om vad som borde vara självklarheter…

Publicerat av Sammy den 2010-09-14 kl 10:01

Pingat på Intressant.

Andra bloggar om: mänsklighet, värderingar, människosyn, natur, kultur, värde, riksdagsvalet, val2010, alliansen, rödgröna, piratpartiet, feministiskt initiativ, sverigedemokraterna

Fokuset på sakfrågor utgör ett hot mot demokratin

Publicerat av Sammy den 2010-08-31 kl 18:36

Alla minns vi väl när Reinfeldt sa att man inte skulle jaga en hel ungdomsgeneration och hur han sen ändå införde IPRED? Hans försvar i efterhand var att han sagt att polisens resurser inte skulle användas för det och att eftersom IPRED ger privata intressen polisbefogenheter så har han ju då i sak inte brutit mot vad han sagt. Detta är ett bra exempel på hur medias fokus på sakfrågor och vallöften skymmer politikernas värderingar och hindrar dem från att stå till svars för allt som de inte ordagrannt lovat.

Jag vill därför efterlysa mer värderingar och ideologi i valdebatten, oavsett partifärg. Om någon ska vara min politiska företrädare vill jag inte ha en massa löften om enskilda sakfrågor. Jag vill veta vad man har för värderingar så jag vet vad för samhälle man vill bygga och vad jag har att förvänta mig även i frågor som inte är aktuella just nu.

Nu i efterhand vet vi att alliansen inte tycker vare sig rättssäkerheten, informationsfriheten eller den personliga integriteten är lika viktiga som kreatörers rätt att tjäna pengar, men det har vi kunnat utröna först nu i efterhand och utifrån vad de gjort snarare än vad de sagt. Men nu är det inte någon aktuell fråga längre och därmed inte något medierna skriver om. När det gäller De rödgrönas värderingar i dessa frågor vet vi inte mer än att de inte verkar vara helt överens, vilket är minst lika illa som att komma med uttalanden i sakfrågor som inte säger något om vad man har för värderingar eller ger skenet av värderingar man inte har.

Jag måste dock berömma Folkpartiledaren Björklund som i SVT:s partiledarutfrågning försvarade Alliansens skattelättnader för de med högre inkomst med att “det ska löna sig att göra karriär”. Det är ett tydligt ideologiskt ställningstagande för vilket han ska ha beröm, oavsett om man håller med honom eller ej. Det ger också De rödgröna en chans att bemöta med sina värderingar och förklara varför vi ska bekämpa löneskillnaderna. Då ges också vi väljare en chans att välja utifrån våra värderingar och framförallt en möjlighet att ställa politikerna till svars om de inte lever upp till värderingarna de säger sig stå för.

Det är för övrigt samma fokus på sakfrågor som håller mindre partier med få sakfrågor utanför debatten. Att man har värderingar som kan vara väldigt viktiga för väljarna hjälper då inte. Småpartier med fler sakfrågor men lite grumligare värderingar tycks dock ha lättare att synas, framförallt om ställningstagandena är provocerande.

Receptet för små partier med ett fåtal sakfrågor är alltså att försöka lyfta fram värderingarna i debatten. Man måste visa att politik handlar om värderingsmässig kvalité framför sakpolitisk kvantitet. Om inte annat behöver värderingarna lyftas fram för vår demokratis skull. Hela den representativa demokratin bygger på att väljarna utser de som bäst representerar dem och deras värderingar. Ska man istället välja utifrån enskilda sakfrågor vore det mer ändamålsenligt med en direktdemokrati.

Pingat på Intressant.

Andra bloggar om: demokrati, sakfrågor, värderingar, riksdagsvalet, val2010, alliansen, de rödgröna, piratpartiet, feministiskt initiativ, sverigedemokraterna

Demokratins källkod: beslutsprocesser

Publicerat av Sammy den 2010-06-30 kl 21:39

Det finns dem som säger att allt har en källkod. Jag vet inte om det är sant, men jag vet att det mesta går att illustrera med källkod. Därför tänkte jag ge mig på att illustrera källkoden till demokratiska beslutsprocessen och dess villkor. Jag tänker mig beslutsprocessen som en funktion som ser ut ungefär så här:

public function beslutsprocess($beslut, $beslutsordning, &$fortroende) {

	/* Demokrati ger besluten legitimitet */
	if ($beslutsordning == "demokratisk") {
		$legitimitet = true;
	} else {
		$legitimitet = false;
	}

	if (!$legitimitet) { /* ett ! framför betyder "om inte" */

		if ($fortroende <= 0) { /* om förtroendet är mindre än
                                           eller lika med 0 */

			/* Beslut utan både legitimitet och förtroende
                           kan bara sluta på ett sätt */
			return false;

		} else { /* dvs om förtroendet är mer än 0 */

			/* Genomförandet av beslut utan legitimitet
                           kostar förtroende! */
			$fortroende = $fortroende - 1;
		}
	}

	/* Har vi kommit så här långt kan beslutet verkställas */
	return verskstall($beslut);

}

Självklart är koden open source. Använd den gärna.

Andra bloggar om: demokrati, beslutsprocesser, källkod, open source, piratpartiet

Därför lämnar jag partiledningen och posten som ledare för östra distriktet

Publicerat av Sammy den 2010-06-01 kl 07:48

Det är nu nästan ett och ett halvt år sedan jag började engagera mig som funktionär i Piratpartiet. Jag har varit medlem sedan starten 2006, men 2009 var året då jag tog näven ur fickan. Dessförinnan hade jag bara varit en sympatisör och kände att det var bra ställningstaganden men såg ingen vision eller något som var mitt kall. Men under 2008 hade jag börjat blogga och funderat lite mer kring saker och ting, vilket ledde till att en större helhet uppenbarade sig för mig. Helt plötsligt hängde allting ihop och ett nytt informationspolitiskt perspektiv började ta form.

Sedan jag fick denna insikt har allt mitt engagemang i partiet handlat om att definiera och konkretisera denna vision. Först gav mig på att försöka tolka piratideologin, sen gav mig mig på att försöka formulera min tolkning och bolla den med andra pirater för att ta in fler perspektiv och nu senast har det handlat om att utifrån denna ideologi ta fram politiska program till lokalvalen. Tankar om framtiden har naturligtvis handlat om att utveckla vårt rikspolitiska program också men jag har med avsikt valt att inte fokusera på det än då detta är en process som måste få ta tid att förankras först och det är trots allt valår i år.

Men det är under detta arbete som jag upptäckte problematiken med de demkratiska underskotten i partiets interna organisation. Det är enormt svårt, om inte omöjligt, att förankra något i en s.k. “adhokrati”. Kortfattat innebär en adhokrati en väldigt föränderlig organisation som inte har någon samordnad intern kommunikation. Man jobbar ofta väldigt självständigt och i mindre lösa grupper. Demokrati är i stort sett icke existerande i denna organisationsform som snarare är lite anarkistisk och diktatorisk på samma gång.

Att Piratpartiet är en adhokrati är dock inte förvånande med tanke på att adhokrati är något som är relativt vanligt i yngre organisationer. Adhokratier kan vara väldigt effektiva för att uppnå specifika kortsiktiga mål, men en sådan organisation håller inte i längden och lämnar inget utrymme för vare sig utveckling eller mer varaktigt engagemang. Sådana organisationsformer är högst tillfälliga i sin natur och brukar ganska snart behöva ersättas med en mer varaktig organisationsstruktur eller avvecklas.

Det var lite osäkert ett tag vilken väg man egentligen ville ta, men idag verkar konsensus ändå vara att man vill satsa mer långsiktigt och idén om att Piratpartiet inte skulle ha mer än genomförandet av sina få sakfrågor som syfte för att sen avvecklas har förhoppningsvis lagts på hyllan nu. Och även om inte alla verkar vara helt med på att vi behöver en ny organisationsform har ändå den nödvändiga utvecklingen börjat. Under årsmötet avslogs alla motioner som innebar att medlemmarna skulle få själva välja sina ledare, och istället fastslogs det i nya stadgarna att:

“3.3.7 Ansvarskedjan måste vara obruten, det vill säga, mandat och ansvarsutkrävande måste alltid följas åt. Då funktionärs- eller förtroendeposter tillsätts, så får detta inte ske på ett sätt som gör en annan funktionär ansvarig för den tillsatte funktionärens agerande utan möjlighet att avsätta/ersätta denne.”

Det är ett markant kliv bort från adhokratin och rakt in i en klassisk tjänstemannaorganisation med uppifrån utsedda ledare som också avsätts uppifrån. Nu är det förvisso precis så det har fungerat i praktiken sen tidigare inom partiets funktionärskår, skillnaden är att det nu blir en maktstruktur som formaliserats i självaste stadgarna och alla förhoppningar om att kunna ändra den strukturen inom den närmsta tiden går förlorad. ProjOs och Rick Falkvinges önskan om mer diktatur i Piratpartiet är därmed att betrakta som uppfylld.

Vidare beslutade årsmötet att tillsätta Christian Engström som styrelseledamot trots valberedningens invändningar gällande hans jävsituation orsakad av att flera av de andra styrelsemedlemmarna är hans anställda. Det är för mig en lika uppenbar jävsituation som domaren Norström i ThePirarteBay-målet eller polismannen Jim Keyzers anställning hos Warner Brothers direkt efter polisens utredning av fallet ThePirateBay. Allt detta som man tidigare kritiserat så hårt för värnandet om rättssäkerhetsprinciper har gått förlorad vad gäller partiets interna angelägenheter.

Sist men inte minst avslog årsmötet motionen om att riva upp partiets ökända värderingsdokument som bl.a. talar om att partiet är en toppstyrd organisation, att man inte får kritisera och proklamerar mätdata som viktigare än vetande. Det är inte så lite besynnerligt med tanke på den interna protestvåg som uppstod när det publicerades och hur det t.o.m. fått svidande kritik av statsvetare som Mattias Bjärnemalm och Ulf Bjereld. Det sistnämnda borde i sig diskvalificera värderingsdokumentet utifrån vad värderingsdokumentet självt säger om kunskap framför tyckande. Styrelsen och framförallt partiledaren uppmanar till att föreslå ändringar istället för att ta bort värderingsdokumentet, samtidigt fortsätter deras egna ändringsförslag lysa med sin frånvaro.

Denna utveckling i partiets organisation är för mig omständigheter som både omöjliggör allt vad jag tidigare nämnt att jag vill med Piratpartiet och strider mot hela den värderingsmässiga grunden av mitt väsen att jag omöjligt kan fortsätta som vare sig ansvarig eller representant. Jag kliver därför åt sidan till den som är mer villig att vara partiledarens underordnad och verka för en toppstyrd tjänstemannaorganisation i riksdagen.

En vacker dag när situationen är en annan kommer jag antagligen välja att engagera mig för partiets rikspolitiska mål igen. Men så länge pragmatisk effektivitet står högst på dagordningen och att man låter målen helga medlen så föredrar jag att engagera mig utanför den toppstyrda tjänstemannaorganisationens ramar.

Jag vill dock understyrka att det är uteslutande den centrala organisationen jag vänder mig emot i detta uttalande, inte de lokala initiativen som många av dem gör ett beundransvärt jobb underifrån för en mer medlemsförankrad och demokratiskt hållbar organisation. Jag har själv varit starkt engagerad i frågan om de lokala organisationernas utformning och kommer fortsätta stödja den kampen, precis som jag naturligtvis fortsätter stödja de lokalpolitiska programmen jag till stor del varit med och utformat.

Den internpolitiska kamp jag utkämpat fram till årsmötet har dock tagit rejält på min energi och motivation. Det är alldeles för många timmar av mitt liv som gett alldeles för lite. Jag trappade ner mitt engagemang och åtaganden i partiet nästan direkt efter årsmötet för att nu senaste veckorna släppa allting helt. Samtidigt har jag och min fru inlett skilsmässa och bodelning som, även om det inte kan sägas ha orsakats av mitt engagemang för partiet, i kombination utgör mycket stora känslomässiga påfrestningar på en gång. Jag kommer därför behöva tid för att bygga upp mitt liv på nytt och hitta glöden åter.

Tack alla ni som stöttat mig och hjälpt mig under den här tiden som varit. Jag hoppas ni som räknat med mig kan förlåta mig för att jag lämnat er i sticket, förhoppningsvis kan jag återgälda er det någon dag snart.

Mvh,

Sammy Nordström
F.d. distriktsledare för
Piratpartiets östra distrikt

Pingat på Intressant.

Andra bloggar om: piratpartiet, demokrati, adhokrati, organisation, värderingar, toppstyrning, pragmatism, distriktsledare, avgång, sammy nordström

Slutvotering i Piratpartiets styrelseval

Publicerat av Sammy den 2010-04-24 kl 19:19

Nu har det slutgiltiga valet till Piratpartiets styrelse börjat. Omröstningen pågår fram till kl 18 på söndag.

Själv kommer jag att rösta på valberedningens förslag – nr 1. Det är förslaget som motverkar jäviga anställningsförhållanden styrelsemedlemmar emellan och istället prioriterar lite nytt blod i styrelsen.

Om du är medlem i Piratpartiet – då kan du gå in och rösta här.

Om du har problem med att logga in i forumet, se då denna handledning.

Dags att visa att vi lever som vi lär, folks!

Andra bloggar om: piratpartiet, årsmöte, PPårsmöte10, styrelse, motioner, valberedning