Widén (S) lägger skulden för FRA på PP
Publicerat av Sammy den 2009-11-30 kl 03:06
För ett par dagar sen skrev jag en kommentar på Anders Widéns (S) blogg och nu har Widén valt att svara på den med ett högst besynnerligt resonemang. Han hävdar bl.a. att Piratpartiet gör fel som tar medlemmar från andra partier, att Piratpartiet skulle göra mer nytta för våra frågor om vi istället gick med i de redan etablerade partierna för att påverka dem inifrån och för att vi inte gjort det är det nu Piratpartiets fel att FRA kopplar in sig imorgon.
Anders Widen (S) skriver:
“Jag är väl medveten om de grupperingar Samface nämner som arbetar i något vi kan kalla Pirat anda, men vad jag försökte säga i mitt inägg är att det är synd att politikst drivna gått ur sina vanliga partier i förmån för PP.”
Det är väl föga förvånande att ett parti som mister medlemmar tycker det är tråkigt. Dock kanske man skulle fundera lite mer ikring vad det beror på. Skulle det kunna vara så att det är en kombination av att de “vanliga” partierna förverkat förtroendet i frågorna PP driver och att många ser dessa frågor som helt avgörande för valet av parti?
“De borde stannat. Eller hellre, fler borde gå in. PP inte bara tolererar, utan uppmuntrar ju dubbel partitillhörighet.”
Frågan är bara om det är möjligt när andra partier inte tillåter dubbel partitillhörighet? Som det framgår av Widén själv, PP är inte de som är hindret i det här fallet.
“Efter att ha insinuerat att jag verkar lite auktoritär skriver Samface”
Mina ord var “bland de frågor man (pirater) ändå är helt överens är en väldigt misstänksam inställning till alla former av auktoriteter”, vilket var en reflektion över piraters syn på auktoriteter, inte Widéns eller någon annan icke-pirats syn på auktoriteter.
“Jag gick med i Bodströmspartiet. För att jag vill bekämpa honom. Jag gör det bättre inne i partiet än utanför.”
Alla delar uppenbarligen inte den uppfattningen. Att försöka påverka andra partier inifrån, partier som uppenbarligen inte har någon ideologisk förankring i informationspolitiska frågor och aldrig kommer få det heller, känns som en ganska ineffektiv strategi. Som sagt, även om alla de andra partierna skulle ta samma ställningstaganden som oss i våra frågor så kommer de aldrig åsidosätta sina hjärtefrågor för våra frågors skull.
När den politiska kohandeln är igång slår man vakt om hjärtefrågorna och driver dem i första hand för att använda de mindre prioriterade frågorna som handelsvara. Detta har samtliga riksdagspartier visat prov på under åren. Med det sagt så är och förblir PP det enda partiet som sätter PP:s frågor överst på dagordningen, därför behövs vi.
“Några hundra driftiga pirater till i varje parti skulle gjort än mer skillnad. Kanske hela skillnaden.”
Så kanske vi ska vara lite realisitiska också. Hur hade Widén tänkt att samordna en sådan medlemsmigration? Eftersom alla partier förutom PP och MP kräver exklusivt medlemsskap, dvs tillåter inte att man är med i annat parti, så skulle vi alltså behöva få nånstans runtikring tusen av PP:s medlemmar att lämna partiet för att gå med i de andra partierna. Av PP:s dryga total på 50 000 medlemmar är det inte mycket mer än kanske ett par-tre hundra som är aktiva och har någon form av funktionärs-/ansvarsroll som utövas på regelbunden basis.
Widén kanske tänkte sig att vi var 50 000 personer som träffades på ett fik varje söndag och genom vår totala brist på individualitet agerar som en enda entitet om allting? Well, riktigt så är det inte. Vi består som sagt av en relativt brokig skara vars politiska ursprung finns på alla håll o kanter. Widéns idé är en fin tanke, men inget vidare realistisk.
“Med detta vill jag ha sagt: Vi hade kommit längre. Nu kopplas snart kablarna in.”
Med det säger Widén att det är PP:s fel att FRA kopplar in sig, vilket känns lite som att ta ifrån äran från de som faktiskt röstat igenom FRA-lagen.
Att den gick igenom med sådan enighet inom den borgerliga alliansen trots den högljudda kritiken inom de egna leden visar mycket tydligt på hur man ändå prioriterar bort informationspolitiken och privatlivet så fort något som ligger närmre hjärtefrågorna ligger med i potten. Det var ju partipiskan som ven och man var helt enkelt inte beredd att offra sina möjligheter att påverka i andra frågor och nöjde sig därför med vaga löften om “integritetsförbättringar”.
FRA-frågan är därmed ett mycket bra exempel på varför det inte räcker med att försöka påverka medlemmar i sittande riksdagspartierna i de enskilda sakfrågorna och varför ett parti med våra informationspolitiska värderingar som den ideologiska utgångspunkten verkligen behövs.
Pingat på Intressant.
Andra bloggar om: politik, debatt, fra, bodströmssamhället, socialdemokraterna, anders widén, integritet, privatliv, informationspolitik, övervakning, piratpartiet
Ämnesord: Anders Widén, Bodströmssamhället, debatt, FRA, informationspolitik, Integritet, Piratpartiet, politik, privatliv, Socialdemokraterna, Övervakning
Arkiverat under: FRA, Integritet, Piratpolitik
