2. Vågmästarstrategin kan omöjligen inbegripa ett samarbete med SD eftersom majoriteten av alla partier i riksdagen uttalat att de aldrig kommer samarbeta med SD. I ögonblicket vi gör gemensam sak med SD förlorar vi därför vår förhandlingsposition och vi kan om det vill sig riktigt illa mötas av en koalitionsregering emot oss och då inte få igenom en enda punkt i partiprogrammet.

3. SD är ett hot mot demokratin och mänskliga rättigheterna. PP bildades för att rensa ut just den sortens hot ur riksdagen, inte hjälpa till föra in. Att hålla dem utanför är alltså att få igenom en del av vår politik. Därför står PP hellre tillsammans med SD utanför riksdagen än tillsammans med SD innanför.

4. Att sitta i riksdagen är inget självändamål. Den dagen vi gör riksdagsmandaten till ett självändamål har vi blivit en del av det etablissemang vi vill förändra och skulle själva behöva bytas ut. Än så länge lever våra ideal och så länge de gör det är de politiska målen viktigare än att få formell makt. Uppnår vi våra mål spelar det mindre roll om vi gör det genom parlamentariskt eller utomparlamentariskt arbete.

Nog sagt om detta.

Ifall det kommer att innebära att t ex så kallade ”rasistpartier” (eller s k ”främlingsfientliga” partier) också blir representerade i Riksdagen – så vaddå… – det speglar ju bara att företeelsen finns i samhället – och vad är det för ”farligt” med det i Riksdagen …

Så det får väl förnuftsmässigt och logiskt sett, rimligen uppfattas som mångfalt bättre – att de så kallade ”rasisterna” (eller de s k ”främlingsfientliga”) – får tillfälle att frottera sig med dom så kallade ”icke rasisterna” (som ju i sig är en slags ”rasism” också…) i Riksdagen – än att dom ställer till det ute i samhället i vanligt folks vardag – som t ex i Malmö osv – som jag ser det i vart fall. …

Så det är ju höggradigt önskvärt att allt ”käbbel” småpartierna emellan upphör (det gynnar ju enbart de etablerade = de MainStreamade RiksdagsPartierna, tyvärr tyvärr… ) + att det bokstavligt talat ”sliter livet ur” småpartierna som sådana = det blir ingen Energi över för att föra ut sitt budskap till väljarna = medborgarna i mitt kära fosterland Sverige. …

Det vore väl själve faen – ifall partier som ej är i Riksdagen – ej skulle kunna ge faen i allt ”käbbel” med andra småpartier före valet – och istället ge ”järnet” för att komma in i Riksdagen. Där kan dom ju sen ”käbbla” med varandra + det etablerade ”gänget” – så att det kommer att ”stå härliga till”, förhoppningsvis…” – slut citat ifrån min namnlänk.

Trist i så fall – tycker jag – men det är ju PP´s och SD´s partiledningars fria val att göra hur som.

Jag antar att inget av partierna har haft någon form av medlemsröstningar om ValSamverkan eller icke ValSamverkan med andra partier – för att med hart när 100 % SÄKERHET bli riksdagspartier efter valet 2010.

http://bloggsam.mindrelease.net/2008/07/21/sverigedemokraterna-och-piratpartiet-omaka-partier/

Är det något för t ex SD att reflektera över, månntro…?

Jag växte upp bland just sådana förhållanden som du mest fruktar. Jag hade kompisar som hade basebollträn med “niggerkiller” etsat in i sidan. Lika många av mina kompisar var med i s.k. invandrargäng. Det var mer än en gång det uppstod konflikter, vill jag säga. Ändå tror jag inte på “etnisk enhetlighet” som Sverigedemokraterna talar om. Det handlar inte om att jag är något sorts helgon av godhet. Go figure.

Men okej, jag ger mig. Du avgick med segern i den svenska nationalsporten att tävla i godhet. Du är snällare än jag!
Lycka till!

Med Internet blir det omöjliga projektet “kulturell enfald” än mer omöjligt och nationella gränser fullständigt verkningslösa mot kulturella influenser. Även om vi sparkade ut varenda muslim ur Sverige skulle det fortfarande finnas de svenskar som hittade den store profetens budskap på nätet. Vare sig vi vill eller ej kommer den kulturella mångfald som de facto existerar på Internet alltid reflekteras även i det svenska samhället.

Likadant kommer alltid det sociala välbefinnandet reflekteras i brottsstatistiken. Det spelar ingen roll hur många invandrare vi sparkar ut, mer pengar får vi inte för det och ekonomin kommer alltid kräva sin skörd av fattiga på det mest orättvisa sätt. Idag har vi låtit invandrarna ta en stor del av smällen. En smart invandrarfientlig hade alltså inte velat stänga gränserna eller kasta ut någon av invandrarna ut ur landet eftersom dennes kära landsmän riskerar att drabbas av invandrarnas fattigdom och utanförskap istället. Den som är ännu smartare har insett att hjälpa de svagaste i samhället är att hjälpa hela samhället.

Nog sagt om detta.